Trots att Pegida har uppenbara svårigheter att samla större skaror i de nordiska länderna så har rädslan för en islamisering fått ett nytt ansikte i och med Pegidademonstrationerna i Tyskland.
Europa håller inte på att islamiseras men myten frodas. Motsvarande misstro fanns mot katoliker och judar för hundra år sedan.
Den så kallade Pegidarörelsen som uppstod i Dresden i östra Tyskland i höstas har aktualiserat frågan om hur invandrare som är muslimer påverkar sina värdländer. Påståendet att Europa eller hela västvärlden skulle vara utsatt för en muslimsk flodvåg är inte nytt. Det är ett av de främsta argumenten för den invandrarfientliga rörelsen. Trots att Pegida har uppenbara svårigheter att samla större skaror i de nordiska länderna så har rädslan för en islamisering fått ett nytt ansikte i och med Pegidademonstrationerna i Tyskland. Rädslan måste tas på allvar och bemötas med fakta.
Det är precis vad den kanadensiska journalisten Doug Sanders gjorde för några år sedan och resultatet blev en bok 2012, som översattes till svenska och gavs ut av Karneval Förlag 2013.
Saunders utgångspunkt i boken liknar säkert många tyska Pegidademonstranters. Han var korrespondent i London och berättar hur hans stadsdel började förändras i slutet av 1990-talet. Först dök det upp nya grannar, kvinnor med slöja och många barn. Sedan kom det nya affärer och restauranger och efter några år fick Saunders och hans familj en känsla av att islam fanns överallt. Kärnan i tanken på den muslimska flodvågen är att muslimerna på sikt kommer att tränga undan ”ursprungsbefolkningen”. Invandringen ökar och många av dem som kommer är muslimer. De har ofta stora familjer och därför ligger nästa tanke nära, det vill säga att de småningom kommer att vara i majoritet. I det läget skulle icke-muslimer enligt den här tankekonstruktionen vara illa ute.
Statistik om den muslimska befolkningen och dess tillväxt i Europa har inte funnits tillgänglig särskilt länge men sedan några år finns statistiskt pålitliga prognoser som neutrala akademiska institutioner och statliga myndigheter har gjort. Den största och mest mångsidiga beräkningen kom 2011 från Pew Institute i Washington. År 2010 uppgick muslimerna till 18,2 miljoner eller 4,5 procent i de femton EU-länderna med den största muslimska befolkningen samt Norge och Schweiz . Om invandringen och födelsetalen skulle fortgå i samma takt skulle muslimerna i Europa 2030 vara 29,8 miljoner, eller 7,1 procent av befolkningen.
De här siffrorna utgår från att nativiteten bland muslimer är och förblir hög. Men faktum är att nativiteten i de muslimska länderna sjunker. Det finns undantag som Afghanistan och många stater söder om Sahara. Med i just de afrikanska länderna är nativiteten lika hög oberoende av om det handlar om kristna eller islamska länder.
Ytterligare en dimension av nativiteten är att se hur den utvecklas bland invandrarna och deras barn. De som varnar för en muslimsk flodvåg hävdar rentav att det handlar om en konspiration – muslimerna väller in i västvärlden och förökar sig i syfte att ta över. Men även i det här fallet är utvecklingen de facto en annan. Olika studier visar att fertilitetsgraden sjunker snabbt. Ju bättre integrationen fungerar desto snabbare går det. Det finns skillna- der mellan olika europeiska länder. På många håll kommer födelsetalen mellan muslimer och icke-muslimer att vara likadana 2030 och tjugo år senare, 2050, beräknas de vara så gott som exakt likadana i hela Europa.
Med alla mått mätt är integrationen av invandrare, såväl muslimska som andra, viktig. De olika studier Doug Sanders hänvisar till visar att det finns skillnader mellan de europeiska mottagarländerna i hur de muslimska invandrarna har integrerats i betydelsen att de har anammat värdlandets värderingar, till exempel i inställningen till homosexualitet. Frankrike och Tyskland har kommit långt, medan Storbritannien ligger efter. Det kan åtminstone delvis bero på att de muslimer som emigrerat till Storbritannien kommer från konservativa områden i Pakistan och Bangladesh.
Misstron mot muslimska invandrare är inget nytt. Motsvarande rädslor har funnits mot katolska och judiska invandrare i både USA och Västeuropa. Enligt Doug Sanders upprepar sig historien och rädslan för muslimerna nu för tiden påminner i hög grad om den som till exempel italienska katoliker mötte i USA och de östeuropeiska judarna i Västeuropa i början av 1900-talet.
Västvärlden och våra värderingar kommer inte att utplånas av en muslimsk flodvåg. Men de utmaningar som dyker upp i vardagen till exempel grannar emellan måste tas på allvar.