LA bävar i väntan på ”Den stora”
Inom trettio år kommer Los Angeles att drabbas av en riktigt stor jordbävning. Då gäller det att veta hur man ska agera och att vara förberedd på att klara sig en tid utan rinnande vatten, mat och fungerande infrastruktur.
Jordbävningsforskningen har bara hundra år på nacken och enligt Robert de Groot, forskare och informatör på Southern California Earthquake Center, finns det fortfarande mycket man inte vet om hur jordskalv fungerar. Enligt de Groot är det bästa sättet att granska jordbävningar att själv uppleva dem.
– Forskningen inom jordbävningsvetenskap utvecklas ändå fort och i dag kan vi göra rätt sannolika prognoser, säger de Groot.
Han jämför jordbävningsprognoser med väderprognoser. På ett ungefär kan man säga var och när nästa jordskalv kommer att inträffa.
– Folk är vana vid att lita på väderleksprognoser, på samma sätt rekommenderar vi att de tar jordbävningsprognoser på allvar. Ännu kan vi inte beräkna exakta datum och tidpunkter för ett stort skalv, men vi jobbar på det. Till dess får vi förlita oss på prognoser och uppmana människor att vara väl förberedda. Med 99 procents säkerhet vet vi att ett jordskalv på minst 6,7 i magnitud kommer att ruska om Los Angeles inom de närmaste trettio åren, säger de Groot.
Kalifornien skakas årligen av cirka 10 000 jordskalv, de flesta är så små att de inte märks, men tre till fem brukar ha en magnitud kring fyra. Fyrorna känns mycket väl av, men är sällan farliga. Femmor och större är inte bara farliga, utan också dyra.
I modern tid är den ekonomiskt mest förödande naturkatastrofen i USA orkanen Katrina 2005, på andra plats kommer jordskalvet i Northridge 1994. Under Northridgeskalvet skakade jorden i 10–20 sekunder. Skalvet hade en magnitud på 6–7. Man kände av det borta i Las Vegas drygt 400 kilometer österut och i Anaheim kollapsade stadion. Sextio personer beräknas ha dött av direkta skador orsakade av jordbävningen. Efter Northridge blomst- rade försäljningen av jordbävningsförsäkringar.
– Vi jobbar mycket nära försäkringsbranschen när vi gör jordbävningsprognoser. Orsaken till att våra prognoser har ett tidsperspektiv på trettio år är att det är ungefär en generation och för att trettio år i medeltal är tiden på ett bostadslån, säger de Groot.
På tal om bostäder kunde man kanske tro att det är de riktigt höga skyskraporna som ligger i farozonen, men enligt de Groot är det de medelstora byggnaderna som kommer att utsättas för störst skada vid en jordbävning.
– De högsta husen är vanligtvis relativt nya och anpassade efter extrema väderförhållanden som hård vind. Vind och jordbävningar påverkar faktiskt byggnaderna på liknan- de sätt – är ett hus konstruerat så det håller vind håller det också skalv.
De platser som ligger närmast skalvet drabbas inte alltid värst. Under Northridge var Santa Monica, som ligger vid havet tiotals kilometer väster om Northridge, en av de värst drabbade städerna.
– Det beror på underlaget. Santa Monica ligger på ett ganska mjukt underlag och är därför känsligare för skalv än områden som ligger på klippor eller berg. Det här lärde vi oss av jordbävningen i Northridge. För varje jordbävning lär vi oss lite mer, säger de Groot. Vad ska man göra då ett skalv inträffar? – Det gäller att hålla sig borta från fönster för att undvika glassplitter och att sätta sig under ett bord. Det lönar sig att öva, säger de Groot.
De Groot säger att själva skalvet vanligtvis är ofarligare än tiden efter det. Det lönar sig till exempel att ha en kontaktperson utanför Kalifornien eftersom telefonlinjerna inom staten kommer att kollapsa.
– Jorden kommer inte att öppna sig och sluka människor och hus, däremot kan bristen på rent vatten och mat samt ett kraschat avloppssystem bli ett problem. Vi brukar tala om att varje hem ska ha en gallons – cirka fyra liter – vatten per person och dag. Los Angeles vattensystem är över hundra år gammalt och väldigt känsligt för jordbävningar.
Rekommendationerna är att ha vatten och mat för mellan tre dagar till en vecka. I södra Kalifornien bor det cirka 23 miljoner människor som alla ska ha mat och vatten.
– Efter Northridge gick det att sät- ta sig i sin bil och köra bort från de drabbade områdena, men vid ett större skalv är detta kanske inte möjligt, förklarar de Groot och betonar att man ska vara förberedd på det värsta och kunna ta kontroll över situationen.
Själv minns de Groot sitt första skalv.
– Jag var runt fyra år gammal och skrämdes mer av att mina föräldrar blev så hysteriska än av själva skalvet. Sedan dess har jag varit intresserad av jordbävningar.
Magnitud, inte Richter I dag mäter man skalven i magnitud, inte Richter. Enligt de Groot är Richterskalan föråldrad.
– Richterskalan utvecklades av Charles F. Richter år 1935. Den fungerade bra lokalt, men nu för tiden
mäter vi energin som jordskalvet utlöser. Mängden energi, alltså magnitud, är jämförbart världen över. De Groot säger att man förutom energin också mäter intensiteten. Detta förklarar varför jordbävningen kan göra större skada längre bort från epicentrum. Intensiteten är kraftigare i mjukt underlag än i hårt.
– Jordbävningar som i norra Chile 2008 och i Indonesien 2004 var av storleken 9 magnituder. Kalifornien kommer inte att drabbas av ett jordskalv större än högst magnitud 7–8. Det som skakade om San Francisco 1906 var av magnituden 7–8, vilket visar hur mycket skada ett så stort skalv kan göra.
De Groot säger att hans värsta jordbävningsmardröm är att inte få uppleva det stora skalvet.
– Tänk om jag till exempel befann mig i Finland på semester när magnitud 7 kommer! Jag skulle gräma mig resten av mitt liv.
Krisapplikation Daniel Kahn, professor vid University of Southern California, har tillsammans med några studenter utvecklat en webbsajt och en app, Crisis Connection, som hjälper människor under och efter naturkatastrofer att komma i kontakt med varandra och att informera omgivningen vad som hänt. På appen kan man publicera text, bilder och filmsnuttar, allt för att underlätta hjälparbetet.
– Vi skapade appen för att människor som kan erbjuda hjälp och behöver hjälp ska komma i kontakt med varandra. En annan grupp är närstående som genom appen kan få reda på om deras familj och vän- ner befinner sig i säkerhet efter till exempel ett stort jordskalv.
Kahn som tidigare var byråchef för The Wall Street Journals Los Angeleskontor berättar att han ursprungligen fick idén om appen under sitt arbete som journalist.
– När det händer något stort vill jag inte stå och vänta på en presskonferens, i stället drömde jag om en webbsajt där människor i realtid kunde rapportera och publicera bilder om vad som var på gång.
Enligt Kahn kunde Crisis connection-appen ha varit till stor hjälp under orkanen Katrina. Då var många av de drabbade tvungna att söka privat hjälp eftersom myndigheternas telefonväxlar var överbelastade.