Estniska sjömän tar över när Åland flaggar ut
Privatiseringen av färjetrafiken skulle rädda den åländska skärgården. Nu hävdar skärgårdsbor och sjöfolk att det går precis tvärtom eftersom ett estniskt bolag är på väg att ta över.
I början av januari kom beskedet. Ålands landskapsregering har antagit det estniska rederiet Nordic Jetline OÜ:s anbud för trafiken på den så kallade södra linjen, den mellan Galtby i Åboland och Långnäs på Åland. Två färjor berörs, Gudingen och Skiftet, med totalt 21 man på lönelistorna. Dessutom ingår utvid- gad sommartrafik under sju veckor med en tredje färja.
Nordic Jetline OÜ har som ett utländskt rederi ingen skyldighet att erbjuda nuvarande besättning jobb utan kan fritt välja de besättningsmän man vill ha. Nu hävdar skärgårdsbor och sjöfolk att det slutar på ett enda sätt – ålänningar ersätts av utländska sjömän.
Det i sin tur urholkar de små skärgårdskommunernas ekonomi och nu höjs röster för att slippa ”det lägsta prisets tyranni”, som gäller i EU-upphandlingar, för att i stället kunna välja dyrare anbud som anses totalekonomiskt bättre för ett samhälle.
Torbjörn Engman som är kom- munstyrelsens ordförande i Kumlinge med cirka 330 invånare, delar den åsikten.
– Vi är mycket oroliga. Det kom som en negativ överraskning att ett utländskt rederi tar över. För oss är varenda arbetsplats viktig. Direkt berörs fem-sex sjömän, som jobbar på södra linjen och bor i Kumlinge, och de är goda skattebetalare. Totalt har vi närmare 20 invånare på skärgårdsfärjorna och om fler fartyg övergår i utländsk drift ligger vi riktigt illa till, säger han.
Det kan rentav bli början till slutet för skärgården.
– Familjer tvingas flytta om familjeförsörjaren blir av med jobbet. Benen slås undan för vår existens. Visst behöver vi en bra trafik men man måste se till helheten. Vi behöver jobben också, säger Engman. I mässen ombord på Gudingen är stämningen dyster. Men befälhavaren Rolf Danielsson – även förtroendeman för landskapsanställt befäl – är inte förvånad över att ett utländskt rederi vann upphandlingen.
– Jag varnade för den här utvecklingen när landskapet gick in för att privatisera och tror att fler utländska rederier tar över andra linjer i framtiden. Jag har ingenting emot privatisering i sig men det måste vara seriöst. Det är omöjligt att förstå att det skulle gå att spara in en mil-
Jobben försvinner inte, de finns kvar, och vi vet ännu inte vem som får dem. Vi har stränga språkkrav. Arbetsspråket ombord ska vara svenska. Det kontrolleras noga och åtgärder vidtas om det inte efterföljs.
Veronica Thörnroos
Infrastrukturminister på Åland
jon euro per år i lönekostnader enbart på den här linjen, säger Rolf Danielsson.
Enligt det anbud, som antagits för linjen betalar landskapet drygt 8,6 miljoner till Nordic Jetline OÜ för driften under fyra år. I egen regi skulle den kosta drygt 12,7 miljoner.
Ingen ombord tror att de får jobb för den nya redaren – eller att de ens vill ha det.
– Det blir helt säkert andra och betydligt sämre villkor. Det går inte att följa våra avtal och köra till de priser man angett i anbuden, säger de.
Rolf Danielsson tror att privatiseringen kommer att kosta mer på sikt.
– Man ger låga anbud nu men de kommer att höjas i nästa avtalsrunda. Och då blir inbesparingen för landskapet plus minus noll.
– Visst känns det surt. Man pratar om att rädda skärgården men ger våra jobb åt utlänningar, säger maskinchefen Jörgen Englund som hör till dem som ”ska jagas i pension”.
Krav på svenska
Veronica Thörnroos, Ålands infrastrukturminister, upprepar det hon sagt många gånger – att privatise- ringen är ett sätt att behålla dagens turtäthet men till en lägre kostnad och att den därmed är ett seriöst försök att behålla en levande skärgård.
– Vi har på olika sätt försökt få ner lönekostnaderna för trafiken i egen regi men det har lett till strejkhot och tvister i arbetsdomstolen. Till slut gick vi in för driftsprivatisering.
Hon säger att sjöfarten förvisso är internationell, men blev ändå lätt förvånad över att ett estniskt rederi visade intresse för en del av den åländska skärgårdstrafiken som är en jämförelsevis ”liten business”.
– Men jobben försvinner inte, de finns kvar, och vi vet ännu inte vem som får dem. Vi har stränga språkkrav. Arbetsspråket ombord ska vara svenska. Det kontrolleras noga och åtgärder vidtas om det inte efterföljs, säger hon.
Det är också bra, säger hon, att flera aktörer driver olika delar av skärgårdstrafiken. Det gynnar konkurrensen.
– Jag vidhåller att vi tänker på skärgårdens bästa. Trafiken i sig är inte ett mål, den är ett medel, säger hon.