Val och flerval

”Välkommen! För information om öppettider, tryck ett. För kansli, tryck två… För information på engelska, tryck nio.”

Ungefär så kan det låta oberoende av om man ringer skolan, en statlig instans eller kvartersbageriet i det som från och med i dag är min hemstad, Stockholm. Mellanmjölkens land har författaren och ståuppartisten Jonas Gardell kallat Sverige. Jag är benägen att uppdatera definitionen till flervalens förlovade land.

När man ska installera sig i ett nytt land, och kanske i synnerhet när en hel familj ska emigrera, blir det att ringa runt en hel del och ta reda på. Då möts du av telefonsvarare som ger dig möjlighet till flerval eller nätsidor som ska hjälpa dig att fatta beslut.

I Sverige gäller både fritt vårdval och fritt skolval. Hur ändamålsenligt det är, är en pågående politisk diskussion. Jag själv antar i det här skedet en mer praktisk hållning.

Utifrån mina erfarenheter vad gäller skola och förskola (motsvarar daghem i Finland) kan jag notera följande fördel: mängden information. På nätet kan du läsa om pedagogisk inriktning, lärarnas behörighetsgrad, vilket betyg skolan får av de så kallade brukarna och så vidare. Du kan sortera dina val och jämföra dem, nästan som när du handlar på nätet eller stjärnmärker Twitterinlägg.

Transparensen är stor och verkar också leda till ett större föräldraengagemang – bland dem som orkar. För det är just det: det fria valet kräver aktivitet om du vill utnyttja de möjligheter det ger. Samtidigt kan jag fundera över om variablerna som mäts faktiskt ger en fullkomligt rättvis bild av barnens vardagsverklighet på dagiset eller i skolan. Dessutom kan det förstås i praktiken gå så att du inte får plats på ditt första eller ens femte val.

Går vi från vardagsval till politiska val kan vi konstatera att något som svenskarna inte får ta ställning till i år är hur riksdagen ska se ut. Det extra valet uteblev. För Sverige kan den politiska uppgörelsen som gav socialdemokratiska Stefan Löfvens minoritetsregering möjlighet att fortsätta vid makten vara bra – om det är så eller inte har vi all orsak att återkomma till. Men för en ny korrespondent hade det onekligen varit en stimulerande rivstart.

Lugnet har ändå ingalunda lagt sig och inte minst Sverigedemokraternas vågmästarroll gör det upplagt för debatter och drama. Inte heller i Norge är minoritetsregeringens sits alldeles säker. Så sent som förra veckan drog exempelvis Senterpartiet tillbaka sitt stöd i frågan om tiggeriförbud som regeringspartierna Fremskrittspartiet och Høyre drivit på.

Val blir det däremot i Danmark. Landet har inte fasta mandatperioder men statsminister Helle Thorning-Schmidt måste utlysa nästa Folketingsval så att det hålls senast i september.

Detta ser jag fram emot att bevaka och beskriva för dig kära läsare. Och för att inte gräva ner mig för mycket i det privata valträsket tror jag att jag direkt väljer den allra närmaste vårdcentralen. Anna Svartström är HBL:s Nordenkorrespondent och förtjust i landstypiska ord och uttryck som svenska fika, danska hygge, norska greit – och isländskan för att den låter så vacker. NÄSTA VECKA: Anna-Lena Laurén.

VÅRA KRÖNIKÖRER UTOMLANDS: Anna-Lena Laurén i Moskva, Juri von Bonsdorff i Washington, Peter Loewe i Rom, Anna-Karin Friis i Bryssel, Anna Svartström i Stockholm.