Åke Eriksson

Född 10.5.1932 Död 3.12.2014

Åke Eriksson, KRAN:s första verksamhetsledare, avled den 3:e december 2014 efter en svår sjukdom.

Åke föddes i Lovisa den 10 maj 1932. På grund av krigen bodde Åke långa tider i Karleby hos sin mormor på Kyrkbacken. Hans morbror var präst inom den lutherska kyrkan i staden. Den övriga familjen bodde då i Ekenäs och där kom han också i kontakt med Missionskyrkan.

Åke hann under sin yrkeskarriär som socionom och diakon arbeta som ungdomsledare i Jakobstads, Lukas och Borgå församlingar, som diakon i Matteus församling, som föreståndare för Tölö barnhem, som barnatillsyningsman inom Borgå Landskommun och avslutningsvis som verksamhetsledare för KRAN åren 1986-1997. Åke var lika hemmastadd i att finnas till för andra både som socionom på det sociala fältet och som diakon inom det kyrkliga fältet. Samtidigt var han livskamrat, pappa, fafa och mofa. Hans gudstro var viktig både i jobbet och där hemma. Kvällarna slutade vanligtvis med hGud som haver barnen kär h, men dessförinnan hade han berättat om sin barndom och om hur livet var då. När barnen växte upp fanns inga datorer, men desto mera tid för spel och lekar. Han var naturvän och tog ofta med sig barnen på vandringar i skogen och på många glada fisketurer. Den unge Åke tyckte mycket om att röra på sig. Han tog barnen med sig när han var tränare i friidrott, skridsko och längdåkning eller började med bandy. Som förälder ville Åke ha ordning och reda och det åstadkom han med skojfrisk humor och en viss envishet.

KRAN, det vill säga Kristliga Blåbandsförbundet för rehabiliteringsarbete bland alkohol- och narkotikamissbrukare i Svenskfinland rf, grundades år 1982. Åke Eriksson blev föreningens första och mångårige verksamhetsledare. Åke hade förmågan att samarbeta och bygga broar mellan olika församlingar, samfund och organisationer i Finland. Åke åtnjöt förtroende både inom frikyrkliga och kyrkliga kretsar i hela Svenskfinland. Han strävade till att samordna de svenskspråkiga insatserna inom missbrukarvården. KRAN kom att spela en aktiv roll då behovet av en svenskspråkig vårdinrättning för tidig intervention utreddes. Kårkulla samkommun tog sedan på sig att grunda och driva Pixne-kliniken i Malax, den enda som betjänar helt på svenska i Finland.

Utbildning av medarbetare och frivilliga var en viktig uppgift för KRAN. Många har deltagit i de kurser, seminarier och möten som ordnades av KRAN under ledning av Åke. Under Åkes tid som verksamhetsledare blev samverkan med det offentliga alltmer viktigt. De ekonomiska resurserna var begränsade, därför bestod mycket av Åkes arbete också av att förstärka de ekonomiska resurserna. Arbetet innebar såväl förebyggande arbete som också vårdande och rehabiliterande verksamhet. Åke var mån om att upprätthålla kontakterna också till de finsk- språkiga aktörerna inom dessa verksamhetsområden.

Livet är en gåva och en gåva har vi aldrig full kontroll över. Men vi kan själva välja vad vi gör med den. Vi kan sätta oss själva i centrum eller hjälpa andra att komma vidare, såsom Åke gjorde.

Minnet av Åke som en hängiven kollega och hans gedigna arbete finns kvar hos oss som hade förmånen att lära känna honom. Man kunde lita på Åke. Vi är i dag tacksamma för livslång vänskap med Åke och hans familj. Åke hade glimten i ögat, han var en trofast vän. Han sörjes närmast av hustrun Berit, barnen Patrik och Eva-Stina, barnbarnen Benjamin, Alexandra, Matilda, Milena, Emma och Zara samt arbetskamrater och vänner. CARL-GUSTAV HENRICSON FRIDE HEDMAN KARL-JOHAN KROKFORS METTE STRAUSS