Kvinnor skapar bättre boende
De är fortfarande inte många, de riktigt namnstarka kvinnliga arkitekterna, med undantag för en lysande stjärna, irakisk-brittiska Zaha Hadid som står bakom egensinniga byggnader, många med manligt formspråk och tydlig stämpel av wow.
De riktigt namnstarka finländska kvinnliga arkitekterna är inte heller oräkneliga, kanske för att så många har sett som sin uppgift att skapa gott och bra boende. Och det ska de ha en enorm eloge för, för bakom mycket av det bästa i våra finländska hem och bostäder står kvinnor.
Arkitekten Anna Brunow ger ett lysande exempel på rollen som arkitekt och kvinna då hon berättar om första dagen på första jobbet hos arkitektprofessor Ola Hansson. En av de manliga arkitekterna på kontoret möter henne med repliken: "Ska du bli arkitekt? Det är bra för kvinnliga arkitekter behövs för att planera kök."
Den finländska kvinnans arkitekturhistoria handlar mycket om kök och boende, men som arkitekten Pia Ilonen säger är boendet och hemmet en central faktor i vårt liv. Ilonen har inga problem med att inte klassas som en wow-arkitekt, lika lite som Anna Brunow verkar ha det. Och väl så. Kvinnor som ritar fungerande, välplanerade, trivsamma bostäder har all anledning att känna sig tuffare, stoltare och uppriktigare än en del manliga kollegor som gär- na söker rampljuset som wow-arkitekter.
Ilonen har ägnat en stor del av sin karriär åt att rita bostäder där ledstjärnan är bättre boende. Och därmed bostäder som svarar på de behov som dagens nya familjer ställer.
– Jag har personligen utfört seriös empirisk forskning i fråga om behov och krav som olika typer av familjer ställer. Vi har traditionella kärnfamiljer, ensamföräldrar, familjer med barn i väldigt olika åldrar och familjer där två vuxna för med sig respektive barn till hem- met, säger Ilonen och noterar att hon själv upplevt de flesta former av familjeliv.
Filippa Forsmans dokumentär Kvinnor ritar hus fokuserar mycket på just Pia Ilonens resonemang och tankar, men får arkitekturhistoriskt perspektiv av Mona Schalin. Samtidigt får vi "höra" de allra första finländska kvinnliga arkitekterna kommentera sig och sin samtid.
Dokumentären har ett lite trögt och flackande flyt, men ger anledning att reflektera kring frågan om varför så många kvinnliga arkitek- ter arbetar med bostäder, samtidigt som bostadsproduktionen givetvis är det största byggsegmentet. Ett bra tillägg till temat hade arkitekterna Saija Hollmén, Jenni Reuter och Helena Sandman kunnat ge genom att berätta om sitt engagemang i utvecklingsländerna och om sina afrikanska projekt, kvinnohuset i Senegal och planerna på ett motsvarande i Tanzania.