Ett brödrakrig inom rysk film
Alla känner till filmbröderna Kaurismäki, Coen, Dardenne. Få vet hur det står till med brödraparet Michalkov: Nikita Michalkov (f. 1945) och hans åtta år äldre bror Andrej Michalkov-Kontjalovskij, även kalllad Andron Kontjalovskij.
Om bröderna Michalkov inte hade funnits hade det varit nödvändigt att uppfinna dem. I sina filmer ställer de samma fråga: Vart är Ryssland på väg? – men ger olika svar på den. Denna tvist har sina rötter i 1800-talets schism mellan ”slavofiler” och ”nihilister”.
Precis som familjen Tolstoj (känd i Norden tack vare skandinavisten Natalia Tolstaja) hörde Michalkovs till Sovjetunionens ”adel”. Deras far var poeten Sergej Michalkov som skrev alla texterna till nationalsången (före år 1944 hade Sovjetunionen använt Internationalen i stället). Den första texten lovprisade Stalin, den andra (1977) – kommunistpartiet, den tredje (2001) – Gud. Michalkov var också en folkkär barnboksförfattare vars dikter jag är uppvuxen med.
Tack vare sina släktingar på mödernet fick bröderna en inblick i den värld där det så sent som på 30-talet talades franska. Deras mamma var poet och översättare. Deras morfar var en känd bildkonstnär. Deras fina hem gästades av Prokofjev och Eisenstein.
Både Andrej och Nikita var barn till Chrusjtjovs ”töväder”. Den franska nya vågen sköljde över dem. Andrej studerade vid filmskolan tillsammans med sin namne och rival Tarkovskij. Nikita debuterade år 1964 som skådespelare i Georgij Danelijas härliga Romans i Moskva.
Bröderna debuterade var för sig som filmregissörer. I Norden är Andrej mest känd för Asjas lycka (1966). Nikita uppskattas för sina Tjechovfilmatiseringar samt för sitt Oskarbelönade drama Brända av solen (1994).
Andrej emigrerade år 1980. Han har arbetat som film- och operaregissör i USA, Italien och Frankrike. I sin självbiografiska bok Nizkije istiny (Fula sanningar) kritiserar han inte bara det sovjetiska kulturetablissemanget utan också Hollywood.
Nikita stannade i Ryssland. Hans åsikter blev alltmera konservativa: monarkism, ortodoxin, glorifiering av livegenskapen. År 1998 blev han ordförande för Filmmakarnas förbund och senare en nära vän till Vladimir Putin.
Förra året fick storebrodern Silverlejonet i Venedig för sitt lågmälta, pessimistiska drama Brevbäraren Trjapitsyns vita nätter. Lillebroderns påkostade krigsepos Citadell blev en flopp både hos kritikerna och hos publiken, men det fungerade som en katalysator i den ryska idédebatten.
Bröderna har instiftat var sin filmfestival i Ryssland. I sina alster försöker Nikita skapa en ny mytologi med en stark ledare i centrum. Andrej förkastar alla myterna och varnar för en självisolerad rysk värld.
Under 50 år har bröderna Michalkov tävlat med varandra i att visa och rentav forma det ryska folkets öde. De är varandras motsatser. Det enda gemensamma är att de båda alltid hört till eliten.