Det nästan omöjliga, utmärkt utfört
Det går nästan inte att översätta en dikt från ett språk till ett annat. Men det är oerhört viktigt att dikter översätts till andra språk – inte minst för att vi ska lära känna främmande kulturer och lära oss förstå våra grannar och medresenärer.
En kultur som inte tar intryck och lärdom från andra kulturer och språk isolerar sig snabbt och drabbas av förtvining och provinsialism.
Tänk om vi aldrig fått läsa Tolstoj, Tjechov, Shakespeare, Dante, Rimbaud, Inger Christensen, Mao Tse -tong eller Sagan om ringen på vårt eget språk! I min ungdom var många av mina favoritförfattare franska – André Gide, Michaux, Apollinaire, Breton – och utan Erik Blomberg och andra duktiga översättare skulle mitt liv ha sett annorlunda ut.
Det bästa sättet att läsa en dikt på ett främmande språk är att översätta den till sitt eget modersmål. Genom att översätta Saarikoski, Saaritsa, Eeva-Liisa Manner, Elvi Sinervo, Tuomas Anhava och en del andra lärde jag mig känna och älska finsk dikt.
Nu har det vitala förlaget Ellips satsat stort på ett urval av Helena Sinervos dikter i översättning av Agneta Enckell. Boken har fått titeln Snubblar till upprätt läge. I det fylliga urvalet finns dikter ur de flesta av Sinervos samlingar, börjande med Blå Anglia ( Sininen Anglia, 1996) ända fram till Rymdrosor ( Avaruusruusuja, 2014). Allt som allt har Sinervo publicerat tio diktsamlingar och därtill två romaner (av vilka Runoilijan talossa erhöll Finlandiapriset år 2004).
Mångsidig, varierande
Som lyriker är Sinervo mycket mångsidig, med varierande grepp och stilarter, alltifrån den episka långdikten i Blå Anglia till smått surrealistiska prosadikter, feministiska credon, uttrycksfulla barndomsskildringar och en starkt berörande diktsvit om en brors död.
Hon arbetar med lärda och överraskande metaforer, använder begrepp från fysiken och biologin, skriver vackert om djuren och bjuder på ständiga överraskningar genom att (som Saarikoski) blanda lågspråk med sakspråk, trivia med filosofiska utsagor.
Agneta Enckell berättar i ett efterord att hon har arbetat med Sinervos dikter i ett tiotal år. Blodad tand fick hon med sin översättning av Blå Anglia i Lyrikvännen år 1999.
När det gäller att bedöma översättningarnas kvalitet är det väsentliga naturligtvis hur dikten tar sig ut på svenska. Därtill kommer troheten till ursprungstexten och förmågan att på svenska hitta sådana bilder, symboler och metaforer som så bra som möjligt motsvarar originalet. Som recensent gäller det att lita på sin läsupplevelse och dämpa sin klåfingrighet när det gäller att finna fel och själv hitta på förment bättre lösningar.
Jag har gått igenom alla dikter genom att läsa dem parallellt på båda språken och kan konstatera att Agneta Enckell gjort ett alldeles utmärkt jobb. Hon har lyckats både med att vara trogen den finska texten och samtidigt hitta formuleringar som fungerar också på svenska.
I de få fall då en finsk mångtydig- het eller ordlek varit oöversättbar har hon i ett tillägg motiverat sina lösningar på ett sätt som visar att hon inte skytt någon möda när det gällt att hitta en optimal lösning.
Här ett exempel från diktsviten om den döda brodern, från samlingen Bokföring ( Tilikirja, 2005): Jag tyckte jag hörde andetag där i rummet bakom skjutdörren. Jag var tvungen att röra vid hans kind, känna den chockerande kylan, rädd att han annars
skulle kremeras levande. Han ruttnade redan
välartat i linnekostym i en kista fodrad med silke magen putande som hos ett barn, smala axlar, huvudet
stort och oskyldigt som hos ett barn, hos ett barn. Gråt inte, jag sitter här
bredvid, gråt inte.
Originaltexten: Olin kuulevinani hengitystä siinä huoneessa liukuoven takana. Minun oli pakko koskea
hänen poskeaan, tuntea sävähdyttävä kylmyys, muuten olisin pelännyt
elävältä tuhkaamista. Hän mätäni jo siivosti pellavapuvussa silkillä vuoratussa arkussa vatsa pömpöttäen kuin lapsella,