Är England exotiskt?
SAKPROSA Yasmin Alibhai-Brown Exotic England. The Making of a Curious Nation London 2015
Är England exotiskt?
Yasmin Alibhai-Brown har levt i England sedan Idi Amin utvisade Ugandas asiatiska befolkning 1972. Hon är bosatt i London, skriver för engelska tidningar och ger ut böcker. Den senaste har den, ja, exotiska titeln Exotic England.
Författaren deltog i bokfestivalen i Oxford för att berätta för oss vad det är som är så speciellt med landet. Hon har dessutom väckt min nyfikenhet genom att hon kallar sig feminist, är shia-muslim, och dessutom nyligen gav ut en i vissa muslimska kretsar kontroversiell bok om beslöjade kvinnor i England och det negativa inflytandet från strikt fundamentalism. Hon säger i den nya boken:
”Det är i England jag bor, jobbar, leker, gråter, skrattar, lider och mår bra. Ödet har fört mig till dessa stränder och jag skulle inte nu ha lust att leva någon annanstans. Min djupa längtan efter Uganda där jag föddes är borta (…) Men det har varit tufft ibland.” Varför skrev hon Exotic England? – Av två orsaker. Det är fel att tala om det lilla chauvinistiska England som folk ofta gör utomlands. Om vi granskar landets historia har England alltid varit utåtriktat och tagit emot de mest varierande och brokiga inflytanden från t.ex. orienten och arabvärlden. Redan Shakespeare kallade sin teater The Globe! Hela världen fanns och finns här, löd svaret på festivalen i Oxford.
Det har blivit en mycket färggrann och livlig bok som för oss genom kolonialväldets import – varor, arkitektur, matkultur, personligheter – till dagens engelska samhälle. England tog varmt emot henne, berättar Yasmin Alibhai-Brown. Modern Jena acklimatiserade sig snabbt; fadern Kassam, som älskade Shakespeares dramatik, kunde inte acceptera att dottern spelade Julia i skolan mot en svart Romeo. I Uganda fick sådant inte ske, och all kontakt bröts mellan far och dotter. ”Han talade aldrig mera till mig”.
Yasmin AlibhaiBrown berättar om en historisk mottaglighet i England som kom sig av att engelsmännen är ett öfolk som fick akta sig för anfall och måste vara exceptionellt energiskt och alerta och lära sig knyta förbindelser med andra. England har varit etniskt blandat sedan urminnes tider. Dagens mångfald är, anser hon, ett uttryck för samma öppenhet, men efter att ha talat om det exotiska historiska England kommer vi till nutiden. Exotism i dag? Det är genom Yasmin
Alibhai- Browns personliga upplevelser läsarna börjar förstå hennes tankar om mångkulturalismen. Hon har rest runt i det geografiska England för att höra vad engelsmännen själva tänker. Responsen lyder ofta: ”Alltför många invandrare, och följden: eländigt låga löner; brist på arbetsmöjligheter, bostäder, hälsovård för fattiga”.
Annorlunda uttryckt i texten: ”Kroppen är sur och blodtrycket farligt högt. Självförtroendet har rasat (…) fientlighet till EU och en ökad aggressiv, alltmer chauvinistisk, nationalism som följd av okontrollerad immigration”. Det är inte nya tankar, tvärtom uttrycks de så gott som dagligen på vissa håll i den nu pågående valdebatten.
Motstridigt
Yasmin Alibhai-Brown är passionerat övertygad om att det inte behöver vara så här, men samtidigt är hennes åsikter på sätt och vis motstridiga. Mångkulturalism och globalisering har fört med sig - jag använder på nytt hennes eget ord – ”exotism”, det vill säga fördelar som mångfald, kulturell rikedom, öppenhet. Det är drag och egenskaper honbeundrar. Men hon är också djupt kritisk till vissa av mångkulturalismens följder. – När jag först kom
hit var inga kvinnor beslöjade. Nu har framför allt Saudiarabiens inflytande och wahhabitisk islam lett till att antalet burka- och niqab-klädda finns överallt. Det är fel. Tro mig, på marknader i London kan man köpa burkor för 6 månader gamla bebisar. Det är en symbol för kvinnoförtryck. Jag har sett blodiga kroppar under slöjorna. Det borde ha förbjudits också i England., men landet friar oupphörligt till Saudiarabien och skall ha pengar därifrån.
För Yasmin Alibhai-Brown representerar det här en tillbakagång. Att det möjligtvis ibland kan vara en självvald klädsel kan hon inte acceptera. Detta är inte hennes ”exotiska England” och hennes åhörare, både män och kvinnor, applåderar.