Flytande,Flytand avslappnadeavslapp rörelserrörelse präglar den modernamodern formen av hula sosom kallas aauana.
Det fanns en tid när Hawaiis kultur och traditioner höll på att glömmas bort. Det var länge sedan. På den årliga Merrie Monarchfestivalen samlas stolta dansare, hantverkare och musiker som håller kunskapen levande och stark.
HILO Sammye Ku’ualoha Young sluter ögonen och ler inåt. När hon dröjande höjer blicken suger den in publiken. Armarna talar. De berättar om vågor, regn, blommor och vattenfall medan hennes bara fötter tassar över golvet.
Åtbörderna är som ett teckenspråk.
– Varje rörelse har en innebörd. Det här betyder en blomma, säger Young och öppnar sina kupade händer.
– Det här betyder regn, fortsätter hon och låter sina fingrar fladdra neråt.
– Kroppsspråket och orden kompletterar varandra. Rörelserna hör ihop med sången.
Young är hulalärare på skolan Halau Na Lei Hiwahiwa o Ku’ualoha.
– Leendet är det viktigaste för en bra huladansare, säger hon utan tvekan.
Hennes grupp framför både traditionella och nya sånger – mele – skrivna av Kawika Alfiche, som förklarar att de flesta handlar om naturen och kärleken i dess olika former.
– Hula skiljer sig från alla andra danser i världen eftersom du måste ha ord. Det går inte att bara börja dansa till en trumma. Hula kräver alltid en berättelse.
Hela gruppen stiger upp på scenen och Alfiches fingrar skyndar över strängarna. Tempot är högt men dansarna avslappnade.
Kung lyfte upp kulturen
Det här är den moderna formen av hula och kallas ’auana – böljande rörelser, leenden, gitarrer och ukulele. Den ursprungliga formen kalllas kahiko och ackompanjeras bara av slaginstrument. ”The real thing”, som många hawaiianer berättar med beundran i rösten. Under Merrie Monarch-festivalen på den störs- ta av öarna, Big Island, tävlar världens bästa huladansare.
– Hula är hjärtats språk. Därför är den hawaiianernas hjärtslag, säger konferencieren.
Orden härstammar från ”den muntra monarken” Kalakaua, kungen som regerade Hawaii 1874–1891 och återupplivade kulturella traditioner på väg att försvinna. En av dem var hula, som förbjudits 1830 av den dåvarande drottningen som konverterat till kristendomen.
På scenen utspelar sig en rå, nästan aggressiv krigsdans. Svetten glänser. Dansarna skanderar. De rör sig vasst och kantigt. Käppar klapprar och trummor dundrar.
Lövkransar omsluter armar, vrister och pannor.
Kransar med känsla
Luften är tung av den syrliga, fuktiga doften av blommor och löv. På festivalens hantverksmässa finns flera kransmakare. En av dem heter Ululani Beatty.
– Jag har gjort det här hela livet. Jag hade inget val, det går i familjen, säger hon och stänker vatten över lei-kransarna, som ges som ett tecken på tillgivenhet.
– Jag hittar blommorna överallt i bergen. Det tar en vecka att leta fram dem och två veckor att göra alla lei jag säljer här.
Varje blomma har en egen innebörd. Till exempel röda lehua som associeras med styrka och vulkangudinnan Pele.
– Mamma gör en krans på 10– 30 minuter. Händerna bara vet vad de ska göra, säger dottern Keakahaumalio Perry och lyfter fram nya kransar på bordet.
Lei kan också bestå av andra material, till exempel fjädrar. Det är en konstform som få behärskar i dag. En av dem som gör det är Mele Kahalepuna Chun som lärt sig av sin mor och mormor.
– Förr i tiden bars fjädrar av överklassen, men numera kan vem som helst när som helst bära en fjäder-lei.
Flera stråhattar med fjäderkransar runt kullen guppar omkring i folkhavet.
– De färggrannaste är färgade gåsfjädrar och de mera neutrala kommer från fasaner, påfåglar, kalkoner, ankor och andra fåglar, säger Chun.
1970-talet en vändpunkt
Det finns också cowboys på Big Island. De kallas paniolos, och de första var spanjorer som kungahuset på 1800-talet bjöd in för att lära hawaiianerna hantera boskap. Suzanne Swartman tillverkar hawaiiska hololio-cowboyhattar.
– Jag flyttade hit som vuxen och lärde mig hantverket för 15 år sedan när det höll på att dö ut. Jag ville köpa en hatt men fick inte tag på någon. En gammal hawaiiansk kvinna som ville föra kunskapen vidare lärde mig, säger Swartman.
Hatten är gjord av skruvpalmen lauhala.
– Bladen måste prepareras väl och det är svårare än själva vävandet.
Lauhala används också för att tillverka sandaler, plånböcker, mattor och mycket annat.
– Bladen måste plockas, rengöras, rullas ihop så de plattas till, torkas, mjukas upp och rivas till rätt storlek, förklarar Joanne som tillverkar sandaler och andra föremål tillsammans med sin bror.
Traditionellt hawaiianskt hantverk, musik, hula och det hawaiiska språket upplevde en ny renässans från 1970-talet och framåt, delvis tack vare Merrie Monarch-festivalen.
Stolt gemenskap
Stoltheten över öarnas
historia fladdrar på biltak och flaggstänger i den hawaiiska kungafanans och delstatsflaggans skepnad. Varje år väljs en kung Kalakaua och en drottning Kapi-olani för festivalveckan.
De skrider in på den fullsatta dansarenan till det spöklika tutandet från jättelika snäckskal. Hela publiken står upp och tar varandras händer.
När USA:s nationalsång tonat ut över en knäpptyst arena inleder solisten Hawaiis nationalsång Hawai'i pono'i, skriven av kung Kalakaua. Publiken sjunger med och brister sedan ut i visslingar, applåder och hurrarop. Det är bara början.
Kvinnan bredvid mig har neonrosa öronproppar i öronen. När huladansarna rusar upp på scenen förstår jag varför.
TEXT & FOTO AnniKA WilmS feature@ksfmedia.fi