Hon siktar på ett nytt SDP
Sanna Marin, 29, är ljusglimten i SDP:s valkra pula. Marin har gjort en kometkarriär och röstdrottningen i Birkaland nämns redan som en framtida ledare för sitt parti. Hon tar av stamp från okonventionella förhållanden.
Nybakade riksdagsledamoten Sanna Marin, 29, leder stadsfullmäktige i Tammerfors. Leder hon i framtiden också SDP? ●
– Jag vill börja jobba! Det här går alldeles för långsamt, frustar Sanna Marin när vi ses utanför riksdagens tilläggsbyggnad.
Den sävliga rytmen och formaliteterna när den nya riksdagen konstituerar sig passar henne inte. Hon är otålig och vill ha stora förändringar både i regeringspolitiken och i det egna partiet.
– SDP måste förnyas, vi får inte gräva ner oss i valförlusten, men vi måste välja vår egen linje. Inte bara lukta oss till vad väljarna eventuellt skulle gilla.
Statens roll som motor i ekonomi och näringsliv måste bli starkare, anser hon.
Sanna Marin vill genast gripa tjuren vid hornen. Hon vill tala politik, inte om sig själv. Men ändå, vem är hon?
Allmänheten får den första stormvarningen inför riksdagsvalet redan i september när hon uppvisningsmässigt tvålar till Samlingspartiets färska riksdagsledamot Elina Lepomäki i en tv-duell.
Presskommentarerna efteråt är beundrande. Lepomäki har begått misstaget att säga att hon inte kan komma på en enda innovation i välfärdsstaten Finland. Marin näpser henne omedelbart och nämner två: moderskapsförpackningen och skolmaten.
Marins förbluffande självsäkra agerande har i två år varit bekant för det färgstarka och brokiga stadsfullmäktige i Tammerfors som hon leder med fast hand. Efter ett tumultartat möte om delfinerna i Särkänniemi i början av året sprids ett videoklipp där Marin blir hjältinnan som på ett suveränt sätt återkallar ordningen.
”En så ung och så frän kärring”, säger tammerforsarna och det är inte avsett som någon reprimand. Hon har profilerat sig som en slagfärdig vänstersosse.
Rotlös
Det är svårt att få Sanna Marin att tala om sig själv.
– Jag är dålig på det. När jag får
Jag är alltid ärlig. Är man det så talar man sig aldrig i påse. Jag har alltid en klar åsikt om jag uttalar mig. Vi är många unga politiker som tar avstånd från otydligheterna.
tala politik och sakfrågor då är jag i mitt esse.
Men hennes bakgrund är intressant och skiljer sig från de flesta SDP-politikers. Hon har inget politiskt arv hemifrån eller från vänkretsen. Egentligen har hon inga rötter alls, säger hon.
– Jag är född i Helsingfors, bodde i Esbo en tid, sedan ett år i Kronohagen och när jag började på tvåan i lågstadiet flyttade mamma och hennes sambo (en kvinna) till Birkala utanför Tammerfors.
Pappan har hon inte haft någon kontakt med.
– Jag har väldigt få släktingar jag umgås med för mamma var barnhemsbarn och pappas släktingar känner jag inte. Jag har inga faroch morföräldrar som har berättat om vinterkriget eller någonting annat viktigt i vår historia.
Att växa upp i en regnbågsfamilj i en tid när ordet inte ens var uppfunnet var inte alldeles enkelt.
– Det gick bra i Kronohagen. Det är så heterogent, olika slags familjer, människor med olika bakgrund. Men i Birkala var det annorlunda. Där bor kärnfamiljerna i villa med syskon hund, katt och två bilar på gårdsplan. Ingen sade något om oss, men mina lärare, kamrater och deras föräldrar visste nog om vår familj.
Det outtalade var tungt att leva med. Sanna Marin menar att man inte i tid och otid behöver tjata om en regnbågsfamilj, men det är bättre att öppet tala om saker vid deras rätta namn än att tiga ihjäl dem.
Det har blivit en av ledstjärnorna i hennes liv som politiker.
– Vi behöver inte längre dela upp människor på grund av deras familjeförhållanden eller sexuella läggning, men än finns det mycket att göra. Transpersonernas rättigheter borde säkras bättre i lagstiftningen.
– Vi måste ingripa mot diskriminering av mänskliga rättigheter och diskriminerande strukturer när sådana uppdagas.
Marin beklagar att hon inte kan servera någon bra story om varför hon blev politiker.
– Det finns ingen stor omvälvande samhällelig händelse bakom, jag är ledsen.
– Det hade väl småningom gått upp för mig att det finns orättvisor och sådant som måste åtgärdas här i världen.
Allt och genast...
Marin visste att hennes politiska hemvist ligger vänster om mittstrecket och hon hade att välja mellan Vänsterförbundet, Gröna och SDP. Att det blev det sistnämnda berodde på att partiet motsvarar hennes värderingar, men också att det, i motsats till henne själv, har en lång historia.
Marin marscherade raskt fast starten var trög. Hon gick med i ung- domsförbundet 2006 och blev partimedlem året därpå. I kommunalvalet i Tammerfors 2008 fick hon 160 röster och blev inte invald, men kom in i stadsfullmäktige och -styrelsen som suppleant för att i valet 2012 bli direkt invald. I januari följande år valdes hon till ordförande för Tammerfors stadsfullmäktige, bara 27 år gammal. 2014 uppgav hon sig kandidera för vice ordförandeposten i SDP och blev på partikongressen vald till andra vice ordförande.
Rakt på sak
– Det kan verka som om allt var noga planerat, men så är det inte. Jag har blivit kallad till olika uppgifter.
En orsak är antagligen att Marin
talar klarspråk. Det är hennes varumärke.
– Jag är alltid ärlig. Är man det så talar man sig aldrig i påse. Jag har alltid en klar åsikt om jag uttalar mig. Vi är många unga politiker som tar avstånd från otydligheterna.
I den ekonomiska politiken är hon i sanning tydlig. Statens roll när det gäller att skapa exportföretag ska stärkas.
– Vi kan inte sitta och vänta att företagen bara föds av sig själv. Då får vi nog vänta.
Företagens sänkta skatter och arbetsgivarens avskaffade fp-avgifter ser hon som bortkastade. De har inte investerat pengarna och inte upprätthållit sysselsättningen. Pengarna kunde i stället ha använts till statliga investeringar och en kursändring i energipolitiken.
– Alla nya investeringar måste nu göras på förnybar energi. Vi är sent ute, vi har blivit efter Norden och Tyskland och det som sker i Kina bara för att vi inte vågar välja vår linje.
Sanna Marin, säger sig inte ha några som helst tankar på att aspirera på ordförandeposten.
– Vi måste uppdatera partiets politiska program så att det motsvarar dagens krav. Inte bara fria till väljarna utan föra en modig egen politik.
– Jag är fascinerad av partiets pragmatism. När det gäller stora samhällsreformer måste man kunna kompromissa. Men det måste vi också kunna berätta för väljarna. Nu ser det ofta ut som om vi svek våra ide- al, men väljarna förstår nog att man måste göra eftergifter, om man klargör det för dem.
– Ord och handling måste gå hand i hand, det är enda sättet att återställa förtroendet.
Marin nöjer sig inte med att partiprogrammet förnyas, också organisationen måste ruskas om och förnyelsen måste ske från gräsrotsnivån. Bland annat kräver hon medlemsomröstning när partiordförande väljs.
– Partikongresserna har blivit en spelplan där allt kretsar kring personvalen. Jag har föreslagit att varannan kongress koncentrerar sig på program och innehåll, varannan på personval.
– Det är för innehållets skull partiet finns till, inte för ansiktenas, säger Marin som anser sig få stöd för sina tankar också bland de äldre i partiet, det vill säga sjuttiotalisterna.
– Där finns ett litet frö till den radikalism vi behöver. Jag talar om deras inställning och grepp, jag längtar inte på något sätt tillbaka till sjuttiotalet.
Är du partiets blivande ordförande? – Helt för tidigt att spekulera om det och jag har inte ägnat en tanke åt det, det ingår inte i planerna. För mig är det nu viktigt att förnya partiet, jag vill att partiet i framtiden ser helt annorlunda ut.
– Det är ingen skillnad vem som leder partiet bara det fungerar.