Om vänstern ska ha en framtid kräver det förnyelse på alla plan. Det är viktigt inte bara för vänstern utan också med tanke på hela samhällets dynamik.
Susanna Ginman i ledaren på
Tongångarna på vänstersidan av det politiska fältet har av förståeliga skäl varit verkligt dystra under de senaste veckorna. SDP:s 34 och Vänsterförbundets 12 mandat ger totalt 46 mandat medan Centern har 49.
Man kan förstås diskutera huruvida det är korrekt att kalla SDP ett vänsterparti. Jutta Urpilainen definierade det parti hon ledde som ett vänster-center-parti. Antti Rinne ville föra SDP en aning vänsterut, men gjorde det inte på ett trovärdigt sätt i det traditionella proletariatets, industriarbetarnas ögon. De röstade på Sannfinländarna. Vänsterförbundet definierar sig självt som ett rödgrönt vänsterparti men inte uttryckligen som ett socialistiskt parti. Partiet klarade sig bra i Europaparlamentsvalet och fick över nio procent av rösterna.
VF grundades för 25 år sedan på ruinerna av det gamla kommunistiska partiet och Demokratiska förbundet för Finlands folk. Traditionerna från den skarpa och traumatiska uppdelningen av kommunisterna levde kvar under VF:s första tid.
Under 25 år har det i alla fall hänt mycket och VF har faktiskt ömsat skinn. Partiet är genuint rödgrönt, har nya och unga anhängare som inte bär med sig trauman från det förflutna. Också formerna för det politiska arbetet har förnyats. Därför fanns förväntningarna på framgång i valet. De grusades, kanske delvis för att De gröna i många frågor är en mjukare variant med en rödgrön ideologi än VF.
Socialdemokraterna har haft svårt att förnya sig. Sedan 2007 har SDP backat i val på val. Efter riksdagsvalet det året gjordes en grundlig, och för många uppenbarligen svår, utredning om vad som gick fel. Nu är det få som efterlyser motsvarande utredning.
Eero Heinäluoma avgick som partiordförande 2008, Jutta Urpilainen efterträdde honom och förlorade i sin tur mot utmanaren Antti Rinne för ett år sedan. Var och en borde vid det här laget inse att den identitetskris som SDP upplever inte kan lösas med att byta ordförande. Traditioner kan vara en rikedom, men också en belastning. Det gäller även för politiska partier. Om SDP skulle grundas i dag skulle partiet se helt annorlunda ut. Det starka bandet till industrifacken har bromsat Socialdemokraterna i försöken att ta sig an och nå ut till nya grupper – dem som arbetar inom vården, utbildningen och med andra tjänster.
SDP har inte heller förnyat sig tillräckligt mycket organisatoriskt, trots kampanjer med sommarglass och dörrknackningsoperationer. Partiet upplevs som tungrott och ingrott. Det gick uruselt för vänsterpartierna i riksdagsvalet men det betyder inte att vänsterns ideal skulle ha förlorat i stöd. De värden SDP står för omfattades åtminstone ännu för några år sedan allmänt. Men man tycks inte tro att SDP kan befrämja och förverkliga idealen.
Å andra sidan har det också skett en förskjutning när det gäller ideal och det märks tydligast i den yngre delen av befolkningen. Den individuella friheten skattas högt och det drabbar i förlängningen allt och alla som talar för ett starkt samhälle. Den nyliberala tankesmedjan Libera lät genast efter valet göra en mätning om bland annat stödet för olika partier.
Mätningen förverkligades med automatiserade telefonintervjuer men bör vara statistiskt representativ för det fasta Finland. Bara 7,5 procent av personer under 50 år stöder SDP, av män under 50 är andelen förkrossande 4,5 procent. VF har ett stöd på 12,5 procent bland dem som är under 50 år. Ruurik Holm, som leder Vänsterförbundets tankesmedja, skrev i en eftervalsanalys att båda vänsterpartierna borde fråga sig om de längre ska stödja sig på lösningar som gällde då välfärdsstaten byggdes upp. Båda vänsterpartierna utgår enligt Holm för mycket från systemet när man borde utgå från människan. Han föreslår att individens frihet borde lyftas upp som den främsta uttalade målsättningen för vänstern.
Holm är inne på rätt spår. Om vänstern ska ha en framtid kräver det förnyelse på alla plan. Det är viktigt inte bara för vänstern utan också med tanke på hela samhällets dynamik.