Äldre önskar tydlighet
Skriftlig information på svenska och ett nummer man kan ringa för att få svar – det är två saker som Helsingfors seniorer efterlyser när staden nu förnyar sitt seniorprogram.
Stommen till Stadens seniorprogram är redan klart, det är en 24sidig skrivelse om stadens målsättningar gällande allt från boende och kollektivtrafik till hur hemvården kan utvecklas. Tids nog ska det godkännas av stadsstyrelsen och fullmäktige, men nu är det seniorernas tur att säga sin åsikt.
– Varför har sjukvårdspersonalen inte tydliga flaggor som berättar vem som kan svenska? När man just vaknar upp ur narkos känns det tungt att först reda ut vem som kan svenska.
– Det som behövs är ETT telefonnummer som man kan ringa för att få svensk information om vart man ska vända sig i olika lägen. När får vi ett sådant nummer?
– I andra europeiska länder finns det många olika slags boendeformer för äldre, man kan exempelvis bo fyrafem seniorer i något som påminner om bekvämare cellbostäder. Det skulle råda bot på ensamheten som så många lider av och uppmuntra till gemensam matlagning. Kan Helsingfors ordna med sådana?
Så lät det i Kampens servicecenter tidigare i veckan, då den enda svenskspråkiga diskussionskvällen kring seniorprogrammet ordnades. Invånarna ställde många kritiska och relevanta frågor till arrangörerna, som kommer från social och hälsovårdsverket.
Efterlyser mera svenska
Specialplanerare Pirkko Excell, som har i uppdrag att främja invånarnas delaktighet i beslutsprocessen, är mån om att de äldres åsikter beaktas. Hon strävar efter att diskussionskvällen blir en årligen återkommande tradition.
– De ämnen som seniorerna oftast lyfter upp till diskussion är ingalunda hälsovårdstjänster, utan mest åsikter har vi fått om informationsgången, trafikplaneringen och boendealternativ, säger Excell.
Den svenska diskussionen utgjorde inget undantag, det var samma ämnen som kom upp, med speciell vikt vid stadens sätt att informera och då uttryckligen på svenska.
Det som folk efterlyste var att all viktig information översätts till svenska, att det används större stil på tryckta texter och att info om idrottsverkets svenska gympatimmar kunde publiceras på samma ställe som informationen om hälsovårdscentraler.
– Nu gör varje verk sin egen broschyr med sitt program. Tänk om man kunde utgå ifrån oss äldre och samla all för oss relevant information i en broschyr – det skulle vara att prioritera människan före byråkratin, löd ett konkret förbättringsförslag.
Tryckt och elektroniskt lika viktiga
Områdeschef Arja Peipponen försäkrade att pappersbroschyren ”Vem hjälper” har lika hög prioritet vid social och hälsovårdsverket som stadens nätsidor har. Att den bara skickas hem till stadsbor som fyller 75 och 85 år upplevde seniorerna som bristfälligt. Men också den elektroniska informationen har sina användare bland de äldre:
– När jag läser texter på pekplatta kan jag zooma in bokstäverna så att de blir tillräckligt stora. Men på stadens nätsidor finns sällan svensk info. De tryckta texterna har så liten still att jag inte ser vad där står, sade en synskadad äldre dam.
Alla åsikter som framfördes under diskussionens gång kommer att föras vidare till de arbetsgrupper som består av både seniorer, föreningar och tjänstemän och som ska jobba vidare med seniorprogrammet. Texten i seniorprogrammet kommer att översättas till svenska i det skede som fullmäktiga ska ta ställning till det.