Törnrosa sover i Finland

● Förre Yle-journalisten Jarmo Mäkelä, kolumnist i Maaseudun tulevaisuus, våndades nyligen i en krönika över finländska aktiva politikers uppenbara ointresse för att delta i säkerhetspolitiska fora.

Mäkelä deltog i den Lennart Meri-konferens i Estland som hölls för en vecka sedan. Med på konferensen var förre riksdagsmannen Henrik Lax (SFP) och veterandiplomaten Jaakko Iloniemi. Men av de 500 deltagarna var finländarna bara 17.

Mäkeläs frustration är lätt att förstå. Finland sover lugnt sin Törnrosasömn, åtminstone officiellt.

Det är bekymmersamt i synnerhet i det nuvarande säkerhetspolitiska grannskapet. Mäkelä citerar den förre Putinrådgivaren Andrej Illarionovs uttalande om att Krim, (Syd)ossetien och Abchazien redan är inkorporerade med Ryssland och att en lösning för östra Ukraina på fredlig väg inte är aktuell. Det gör inte saken bättre.

Det är förstås möjligt att Illarionov tillhör samma garde av olyckskorpar som en viss general Makarov, det vill säga till dem som har till uppgift att sända ut trevare för att kolla reaktionerna. Sedan kan till exempel utrikesminister Sergej Lavrov säga som han gjorde efter Makarovs uttalanden för ett knappt år sedan: man behöver inte tro på alla som säger sig veta.

Illarionov sade också att Putin kommer att starta ett krig efter att minnesfestligheterna av andra världskrigets slut den 9 maj är överstökade. Sker detta är det så kallade Minskavtalet begravt för gott.

Tecknen på att ett nytt skede kan vara aktuellt har funnits redan länge också på annat håll. I mitten av veckan uttryckte Ilkka Kanerva (Saml), för närvarande ordförande för Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa OSSE allvarlig oro för striderna kring och om den ukrainska staden Mariupol. OSSEobservatörerna har trakasserats och inte kunnat röra sig fritt.

Utan resultat har OSSE tålmodigt försökt förhandla sig fram till att inte bara ha ett mandat utan att också kunna göra sitt jobb på fältet i enlighet med detta.

Väckarklockorna ringer alltså lite varstans men effekten tycks snarast vara sövande. Likt strutsen stoppar man huvudet i sanden och räkna med att när man inte ser någonting själv så syns man inte heller. Att vara vaken är bara att vara på sin vakt. Men var finns den prins som kan väcka Finlands mö ur hennes sömn?

Min försiktiga tippning är att han inte finns i det här landet. Sedan får vi se från vilket väderstreck han kommer. Om han alls kommer.