Politik i poetisk form
IC-98 skriver in otaliga nivåer i sina mångtydiga verk, men en del tolkningar kan göra konstnärerna fullkomligt häpna. På biennalen i Venedig representerar konstnärsduon Finland med ett dystopiskt verk där ondskans träd växer på radioaktiv mark – det är s
I Venedig visar IC-98 en ny version av den tecknade animationen Abendland, som utspelar sig i en avlägsen framtid utan människor. I en inhägnad trädgård växer ett förvridet träd ovanför en giftspäckad grotta med förebild i Olkiluotos Onkalo. Biennalområdet Giardini med sin välordnade trädgård och sina nationella paviljonger passar sällsynt väl som fond för arbetet.
– Det är ett mycket symboliskt verk, men utgångspunkten är den utopiska tanken om att man kan förvara kärnavfall i berggrunden i hundratusen år. Det finns en intres- sant koppling till det undermedvetna och förträngning av minnen, att man kan begrava något och sedan finns det inte mer, säger Patrik Söderlund som är den som pratar mest av de två konstnärerna.
Demonisk natur
Söderlund och Visa Suonpää, som gör teckningarna till animationerna, försökte göra platsen så mörk och dyster som möjligt.
– Vi ville att bilden av trädet skulle vara helt utan hopp, naturen har blivit demonisk. Alla symboler, det mytiska fruktträdet och trädgården, har vänts till sin motsats på ett klassiskt satanistiskt sätt. Sedan lyckas någon ändå uppleva det döda, onda, vampyrlika trädet som något heligt, suckar Söderlund.
– Men det är också fint, inflikar han i samma mening.
Det är viktigt för IC-98 att verken ska vara öppna för tolkningar. Ett bra verk ska kunna förstås fel – ett verk med ett tydligt budskap är ett uselt verk. De vill inte servera ett klart budskap utan ge betraktaren en impuls att tänka.
– Vi skriver medvetet manus som kan tolkas på olika sätt, trots att vi vet exakt vad vi vill säga. Vi måste acceptera möjligheten att förstå fel, och stå ut med följderna. Ändå kan jag bli upprörd, eftersom vissa reaktioner på ett djupare plan säger något om människors förmåga att se allt på ett positivt sätt trots att det går åt helvete.
Söderlund pratar om den mänskliga oförmågan att tänka i långa tidsperspektiv och konstnärens uppgift att åtminstone försöka.
– Abendland är ett försök, liksom science fiction. Men man kan inte kräva att människor tänker många generationer framåt, det är för abstrakt. Därför har man inte lyckats stoppa klimatförändringen. Det är lätt att säga att problemet är att man väljer den kortsiktiga nyttan, men i flera tusen års perspektiv är avståndet mellan den politiska viljan och föreställningsförmågan helt enkelt för stor. Därför blir politiska beslut omöjliga.
Trösterik loop?
Även om många av IC-98:s verk är dystopiska upplever jag att där finns något trösterikt. Det kan ha att göra med sättet de loopar på – slutbilden kan ibland vara nästan densamma som den första bilden. Skeendena är cykliska, speciellt i A view from the other side, som följer restaurang Pinella vid Aura å under sekler.
– Många av våra verk är pessimistiska och dystra men det finns en optimism i A view from the other side, även om det är en bild av förfall. Naturen tar över och det är vackert.
Redan från början ville Söderlund att alla animationer skulle loopa.
– Loopen ger möjlighet till fler tolkningar än ett linjärt uttryckssätt. Det finns inget slut, allt bara fortsätter och fortsätter. På så sätt undviker vi ett slutligt ställningstagande. Betraktaren kan själv bestämma om det är hopplöst eller trösterikt att historien upprepar sig.
Deras följande animation, Arkhipelagos, är en fortsättning på A view from the other side. Ån har förvandlats till ett hav utan geografiska referenspunkter. Man ser master av båtar men man vet inte om det finns människor ombord.