I fröet hittas allt
Ylva Holländer visar livets puls, hur allt är i ständig förvandling och föds på nytt. Hon betraktar omgivningen som fenomen utan att ta ställning, skriver Camilla Granbacka.
Det råder en meditativ och ljus stämning i galleriet, även om bildkonstnären Ylva Holländers (f. 1955) runda skulpturer på golvet är fullspäckade av både grym och livskraftig information. Träkonstruktionerna med vita pappersark ger intryck av öppnade frökapslar som man kan betrakta ovanifrån eller gå in i. I de tre stora kapslarna finns svartvita, noggrant utförda tuschteckningar. Här kan hittas allt från kromosomer, larver, förälskelse och befruktning till sjukdom, krig och religion.
Holländer ställde ut ett liknande verk på Mänttä bildkonstfestival i fjol. Detta är också en fortsättning på de miniatyrvärldar med benrangel, placerade inuti stora bollar av linnepapper, som hon ställde ut för ett par år sedan i Galleri Aarni. I Holländers verk kan man ofta hitta humor, lekfullhet men samtidigt finns alltid allvaret och större existentiella frågor med i bakgrunden. Hon finner inspiration i naturen och tar intryck av 1700-talets naturvetenskapliga studier i sina teckningar. Holländer visar tydligt att hon tänker i bilder och hennes arbeten blir därmed ett slags filosofiska betraktelser. Det är frågan om ett långsamt och meditativt arbete, som bryter från dagens digitala bildvärld.
Förökning
Papperskapslarna påminner oss om naturens inneboende krafter. Mest gripande är den mellersta kapseln, som är helt koncentrerad kring befruktning och förökning. Här skildras detaljrikt allt från hur grodor och människor parar sig till förökning via rötter och hur en ko semineras. Det hela utstrålar livskraft och det är fascinerande att upptäcka hur liknande former kan hittas både i det stora och i det lilla i naturen – ett löv har formen av ett träd och så vidare.
De andra kapslarna förefaller mera inriktade på potentiella berättelser eller framstår som stora encyklopedier. Återkommande är trådar, rötter och linjer som sammanfogar bild efter bild och det är ett flöde som aldrig tar slut. Här finns människor i olika åldrar och situationer, som sitter eller bär olika saker omringade av knutar, trådar och trassel. Mördarceller, virus, löv, olika religioner och byggnader såsom lövkojor, palats, fabriker och Eiffeltorn blandas om vartannat. Allt vill få rum i en och samma helhetsupplevelse. Holländer visar livets puls, hur allt är i ständig förvandling och föds på nytt. Hon betraktar omgivningen som fenomen utan att ta ställning och i hennes verk hägrar in- te tid eller rum. Holländer tar inte fram människan som kronan på verket; i teckningarna är bakterier och maskar lika viktiga – meningen finns i existensen själv.
Holländer visar tydligt att hon tänker i bilder och hennes arbeten blir därmed ett slags filosofiska betraktelser. Det är frågan om ett långsamt och meditativt arbete, som bryter från dagens digitala bildvärld.