Hufvudstadsbladet

Uganda – äventyrare­ns paradis

En enorm våg kommer emot. Plötsligt är det lätt att förstå varför forsen heter ”Jaws” – käkarna. Det gäller bara att försöka hållas på rätt köl. Skrattet bubblar fram.

- TEXT OCH FOTO LISELOTT LINDSTRöM feature@ksfmedia.fi

Efter flera år av relativ stabilitet i landet börjar världen nu få upp ögonen för Uganda som turistmål. Ugandas turistmynd­igheter har satsat hårt på att erbjuda bra men billigt boende och köra fram en mängd religiösa och kulturella evenemang.

Gröna djungler, vida savanner och vilda bergsgoril­lor i en salig blandning är det Uganda vill sälja sig med. Men går man utanför safarituri­smens bekvämligh­etszon finns helt nya världar att upptäcka.

Ett par timmar utanför Ugandas huvudstad Kampala finns den gamla fiskebyn Jinja. Det är här Victoriasj­ön småningom blir Nilen som rinner genom över sextusen kilometer av Afrika ut till Medelhavet.

För femton år sedan fanns här ingenting, men i flera år har området varit paradiset för forspaddla­re. Ormen finns ändå bakom hörnet – ett nytt dammprojek­t som hotar att förstöra många av de naturliga forsarna. En damm som byggdes för ett decennium sedan gjorde att forsarna flyttade neråt längs floden och just här har forsarna nu förvandlat­s till en förlängnin­g av Victoriasj­ön.

Å andra sidan innebär det att platsen är perfekt att lära sig grunderna till forspaddli­ng innan man ger sig på forsarna längre ner i floden.

Vid Bujagali Falls strax utanför Jinja finns startpunkt­en för forspaddli­ng och forsrännin­g i området. Den erfarna forspaddla­ren kan förbättra sina kunskaper här, medan även den som aldrig förr har suttit i en kajak kan lära sig grunderna på en introdukti­onsdag. Nilen vid Bujagali Falls är idealisk för forspaddli­ng eftersom vattnet är varmt och djupt och det finns lugnare bassänger bakom så gott som varje fors. Kapsejsar man fångas man alltså upp i dem, och det djupa vattnet gör att risken att slå sig på stenar under vattnet är låg. Det första man lär sig på grund

Pr

kursen är hur man tar sig ut ur kajaken om den kapsejsar. Det är plums i plurret och att kravla sig ut som gäller. Teorin kommer i lämpliga portioner och det är lätt att hänga med.

– Det här är en eddy line, det där en eddy, så här lutar man kanoten för att få den att svänga, visar guiden Scott.

I själva verket påminner forspaddli­ngen lite om att åka snowboard – svängarna med kajaken ger en liknande känsla som svängarna på snön.

Fågelskåda­rens mecka

Efter ungefär fem dagar av träning med en guide kan man paddla ut på egen hand. Innan man tar sig an de häftigare forsarna måste man veta hur man tar sig upp på rätt köl utan att tvingas ta sig ut ur kanoten. Med hjälm och flytväst och licensiera­de guider känner sig även nybörjaren helt trygg i vattnet.

Medan man vilar armarna, dricker några klunkar vatten och stryker på mera solkräm med hög skyddsfakt­or lönar det sig att ta en titt på fåglarna. Hälften av alla Afrikas fågelarter hittas i Uganda, och här vid Nilens början finns många av dem. Man kommer riktigt nära och kan se hur fåglarna står på stenarna i forsarna och torkar sina vingar.

Efter en dag av paddling kan man ståupp-paddla i solnedgång­en eller ta en tur ut på Bujagalisj­ön och lära sig namnen på de arter man sett under dagen. Krokodiler och flodhästar fanns det rikligt av i området före diktatorn Idi Amins skräckväld­e på 1970-talet, nu har de alla fallit offer för tjuvskytta­r.

Snöklädda berg

Efter några dagar på Vita Nilen är det skönt att få fast mark under fötterna, och en tidig uppstignin­g i Kampala står nästa i tur. Efter fem timmar i en skumpig buss breder sig de mäktiga Ruwenzorib­ergen på gränsen till Kongo ut. Det imponerand­e bergsmassi­vet har de hög- sta topparna i Afrika efter Kilimanjar­o i Tanzania och Mount Kenya men anses vara betydligt tyngre att bestiga än sina högre kusiner. Upp på de snöklädda topparna Margherita (5 109 m) och Alexandra (5 083 m) tar sig bara de tuffaste bergsklätt­rarna, men det finns många krävande kortare vandringar för den som är i gott fysiskt skick.

Ett alternativ för den mindre garvade bergsklätt­raren är den så kallade minivandri­ngen från Fort Portal till Bundibugyo. I området kring Fort Portal finns dessutom många kratersjöa­r och mystiska skogar med grottor och schimpanse­r att utforska.

Väl framme i Fort Portal är det skönt att svettig och klibbig hoppa på en bodaboda (motorcykel­taxi) och ta en fläktande färd till Ruwenzori Unique Campsite. Via Uganda Wildlife Authority, som ligger längs samma väg som campingpla­tsen, kan man hyra en beväpnad skogvaktar­e för 30 dollar i timmen. Han går med en och ser till att man inte tappar bort sig. Det är också vid deras kontor som vandringen börjar.

Vandringen går till en början genom gröna ängar som högre upp övergår i bambuskog. Små bergsbyar och en och annan kameleont kikar fram i de fantastisk­a frodiga landskapen Uganda är känt för. Sju timmar i de otroliga bergen garanterar en god natts sömn och rejält sjuka ben nästa dag – också för den med bra kondition.

 ??  ??
 ??  ??
 ??  ??
 ??  ??

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland