Stockholm satsar 100 miljoner på åtta år
Drömmen är att bli en cykelstad som Köpenhamn eller Amsterdam, fast dit har Stockholm ännu en bra bit. Men cyklandet har ökat och också de ekonomiska satsningarna på den.
Morgonrusning i centrala Stockholm. Ett pendeltåg mullrar, en fullsatt buss svänger ut – och en hel hop cyklister stannar för rödljus vid Tegelbacken. Här möts cykelbanor från söder, öster, väster och norr.
Det är sportklädsel och svett i pannan som gäller, men också kavajer i mer maklig takt på mormorscykel. Ibland plingar en ringklocka till, nej turordningen och filerna är inte alldeles entydiga.
– Man får se upp för de andra cyklisterna, säger Stig Bengtsson, som har tagit cykeln till jobbet från hemmet i Nacka.
Det blir 11 kilometer på cirka 35 minuter för honom. På den rutten fungerar cykelbanorna bra och det är bara på en kort bit som han behöver cykla ut bland bilarna på gatan.
Därför är Bengtsson nöjd och han tycker överlag att det har vuxit fram en cykelkultur i Stockholm de senaste fem tio åren – bara alla skulle hålla sig till reglerna då.
Ylva Hammarsten cyklar inte lika regelbundet men har den här morgonen tagit hojen från sydliga Södermalm till centrum. Det är skönt att slippa rusningen i kollektivtrafiken.
Utmaningen är enligt henne att cykelbanorna på sina ställen slutar mitt i ingenting och att det kan vara svårt att veta hur man ska ta sig vidare. Samtidigt menar Hammarsten att en hel del har utvecklats till det bättre.
Kultur och infrastruktur
Visst är det så, en hel del har skett, bekräftar Eric Tedesjö, enhetschef för strategisk planering vid Trafikkontoret.
Under 2000talet har cyklandet ökat betydligt i Stockholm. Statistik för hela området finns inte, men Trafikkontoret gör mätningar på vissa sträckor. Siffrorna för innerstaden visar på att cykelpassagerna per dygn har ökat med 78 procent de tio senaste åren och är nu uppe i 57 000, även om en viss utplaning har skett det senaste året.
Speciellt pendlingen till jobbet har ökat och enligt Tedesjö är det en välbeställd medelklass som har tagit till cykeln. Det har också ökat politikernas intresse.
Cykelmiljarden kallas satsningen som det förra borgerliga styret tog initiativ till och som nu fortsätter. Den ger 140 miljoner kronor, nästan 15 miljoner euro per år, i åtta års tid för cykelinfrastruktur.
Viktigt är att få fler cykelstråk för att uppnå det som Eric Tedesjö ser som den allra mest centrala framgångsfaktorn: att cyklisterna känner sig trygga.
– I dag tycker många att det är otäckt att cykla.
Men det handlar inte enbart om infrastruktur anser han, utan också om kultur.
– Det har funnits en lite aggressiv hållning mot cyklister. Interaktionen fungerar inte så bra. Gående blir oroliga och förstår inte alltid att de kanske går på en cykelväg och bilister blir förvånade över att en cyklist plötsligt dyker upp.
I nybyggda stadsdelar går det relativt enkelt att ge plats för cyklarna, medan det kan vara svårare att binda ihop områden med cykelleder. Och ju närmare centrum, desto trängre är det på gatorna. På sina håll blir cykellederna smalare än det optimala, men till exempel på livligt trafikerade Götgatan på Söder har fyra bilfiler blivit två för att ge plats för cyklar och fotgängare.
– Det finns potential i cykeln. Det är ett effektivt trafikslag som inte behöver så mycket plats.
Och det är viktigt i en stad som växer så det knakar.