Stanley Cup-final på helt nya nivåer

●● Skillnaden mellan den första och den andra Stanley Cup-finalen mellan Tampa Bay Lightning och Chicago Blackhawks var som natt och dag.

I den andra matchen var tempot uppskruvat till max dirtekt från start, lagen spelade ut hela sina register, det bjöds på geniala dragningar, fantastiska soloprestationer, makalösa skott, fina passningar, magiska räddningar och en och annan kontroversiell situation.

Mitt i hockeyfesten såg dessutom Tampa Bay till att hålla finalserien i liv då man utjämnade serien till 1–1 tack vare sin 4–3-seger.

Om Chicago segrat i också den andra matchen i Tampa och tagit en 2–0-ledning i matcher hade finalserien varit mer eller mindre över. Nu lever den i allra högsta grad. ● Med två lag som bygger sitt spel på att ha kontroll över pucken och på att hålla ett högt tempo i spelet var förväntningarna inför finalserien högt uppskruvade. Därför kändes den första matchen som något av en besvikelse då lagen verkade köra med handbromsen i — åtminstone till en del.

I den andra matchen nådde man upp till den nivå man vågat drömma om då det stod klart att det var Blackhawks och Lightning som ställs mot varandra i finalerna.

Sekvensen som ledde till hemmalagets 3–2-mål är med marginal den mest underhållande och spektakulära hockeyn jag sett på väldigt länge. I ett par minuter avslöste anfallen och målchanserna varandra i en rasande takt innan Tyler Johnson satte pucken i mål från liten vinkel. ● I den tredje perioden fick publiken sedan se ett par märkliga saker. Chicagos kvitteringsmål kom efter att Marian Hossa knuffat till Tampamålvakten Ben Bishops benskydd precis innan Brent Seabrooks puck kom flygande mot Bishops mål. Frågan är om inte domarna kunde ha underkänt målet.

Men hemmalaget lät sig inte störas av bakslaget utan satte i stället segermålet med 11 minuter kvar att spela. Och trots att man passiverades på samma sätt som då man var i ledning i den första matchen klarade man av att bevaka sin ledning den här gången.

Vad som hände i slutet av matchen är däremot ett mysterium då Bishop byttes ut och in flera gånger. För Tampa Bays (och finalseriens) skull få¨ man hoppas att han är i skick att spela i de kommande matcherna.

Då kan den här serien fortsätta leverera och kanske till och med bli en av de där klassiska matchserierna man minns flera år framöver.