3 x 8 kan i verkligheten bli 30
Juha Sipiläs regering har föreslagit att öka antalet barn per vuxen i grupper för 3–5-åringar på daghem från sju till åtta. Det låter väl inte som en så värst stor ökning? En gång i tiden var det ju helt vanligt med familjer med åtta barn och mammorna klarade av att sköta dem alla. Varför skulle inte utbildad personal klara av samma?
Verkligheten är tyvärr den att det i dagens läge inte finns en vuxen per sju barn hela dagen eller ens varje dag. Oftast har daghemmen öppet kl. 7-17 och för att täcka den tiden måste vuxna komma och gå olika tider. Vanligen är det tre vuxna och 21 barn i en grupp med 3–5-åringar.
Den som kommit först på jobb slutar ofta före mellanmålet som är kl. 14. Detta innebär att det blir två vuxna för eftermiddagen. Två med 21 barn. När barnen stigit upp efter vilan måste den ena vuxna bädda sängarna i sovrummet – barnen ska ju leka där efter mellanmålet. Detta resulterar i att den andra vuxna nu blir tillfälligt ensam med dessa 21 barn. Ökas tillåtna antalet barn per vuxen från sju till åtta blir det tillfälligt 24 barn på en vuxen.
Så finns det skilda regler på hur man på daghem räknar antalet barn. Antalet barn i en grupp är inte samma sak som antalet fysiska barn. Råkar det finnas barn i gruppen som behöver endast halvdagsvård (högst fem timmar per dag) räknas dessa barn som halvor. Finns det fyra halvdagsbarn i gruppen räknas de alltså som två barn. Antalet huvuden i gruppen ökade nu från 24 till 26.
Sedan finns det barn som behöver vård högst elva dagar i månaden. Även dessa barn räknas som halvor. Har vi fyra elvadagsbarn i gruppen räknas de alltså som två. Nu höjdes antalet huvuden från 26 till 28. Det finns inga regler på vilka dagar de får eller inte får vara på plats, de kan alltså alla vara på plats och borta samma dagar.
Enligt nya regeringens planer ska även den subjektiva rätten till dagvård slopas. Det- ta betyder att barn, vars förälder eller föräldrar är hemma på grund av moderskapsledighet, vårdledighet, arbetslöshet eller andra orsaker inte längre skulle ha rätt till heldagsvård utan till exempel högst elva dagar i månaden. Om vi i gruppen har fyra barn, vars föräldrar är hemma av någon orsak, sänks de till elvadagsbarn och räknas nu som två barn och då kan vi (måste vi) ta in två nya barn till gruppen för att det beräkneliga antalet barn skulle uppfyllas. Och antalet huvuden höjdes från 28 till 30! Sen finns ju den där regeln om till- fällig överskridning ... Det står ingenstans vad ”tillfälligt” innebär: timmar, dagar, veckor eller månader?
Om regeringens planer går genom kan alltså en vuxen stå ensam och dela ut mellanmål åt 30 barn 2017. Men det är ju bara frågan om en halv timme per dag. Ja, om det bara skulle vara det ... Så kommer den dagen då telefonen ringer på morgonen – en vuxen är sjuk och stannar hemma. Då är en vuxen ensam på morgonen med hela gruppen. Javisst, det finns vikarier! Men att få tag på en tidigt på morgonen är inte det lättaste. Och så har alla daghem en budget på hur mycket de får använda på vikarier och den budgeten tar tyvärr ofta slut innan höstterminen hinner börja. Och tillfälligt får antalet barn per vuxen överskrida det angivna så två vuxna får lov att klara sig den dagen. Eller flera dagar, sällan är någon sjukskriven bara en dag.
Det är alltså inte frågan om den lilla skillnaden mellan sju och åtta barn utan vilken inverkan regeringens alla nya planer har på slutresultatet i vardagen i en daghemsgrupp. Då kan man inte längre prata om hög kvalitet inom småbarnsfostran, då är det frågan om att försöka hålla barnen någorlunda trygga under tiden som föräldrarna är på jobbet. Är det verkligen det föräldrarna betalar hundratals euro för i månaden?