”Palmyra var en guldgruva för arkeologerna”
I tio år var den nu förstörda fornstaden Palmyra arkeologen Minna Silvers liv. Nu är hon ordlös och upprörd över den förstörelse som Islamiska staten sprider i området. – Nu förstörs också sådant som vi inte hunnit dokumentera. För alltid.
Satellitbilderna talar sitt tydliga språk: det som tidigare var ruinerna av templet Bel i ökenstaden Palmyra är nu bara stoft. Den sunniextremistiska gruppen Islamiska staten har fortsatt sin kamp för att förstöra alla sådana fornminnen som inte passar in i deras tolkning av islam.
Ödeläggelsen träffar den finländska arkeologen Minna Silver väldigt nära. I tio års tid levde och andades hon Palmyra.
– Det fanns ett värdshus alldeles intill templet Bel, där vi bodde och sov i flera år. Och nu säger de lokala invånarna att inget längre finns kvar, berättar hon på telefon från en konferens i Taipei där hon föreläser om just Palmyra.
Silver, som numera är biträdande professor i arkeologi på universitet Mardin Artuklu i Turkiet, är chockad och upprörd över förstörelsen och speciellt över det bruta- la mordet på den tidigare chefsarkeologen Khaled al-Asaad, som hon arbetade med i flera år innan hans son tog över.
– Jag var hemma hos honom i flera gånger och kände honom bra. Jag är hela tiden i kontakt med hans söners kusin.
Otroligt vackert
– Palmyra hör till de vackraste ställena i världen. Det är en oas med grö- na palmer mitt i öknen, med de röda bergen i bakgrunden, berättar Silver.
Enligt henne var området en guldgruva för arkeologerna. Hon deltog i ett tioårigt projekt finansierat av Finlands Akademi där man dokumenterade området mellan Eufrat och Palmyra. Gruppen gjorde inga utgrävningar, utan kartlade området och samlade in alla föremål som låg på ytan.
– Det var i grevens tid. Vi hann katalogisera och dokumentera alla fynd och allt publicerades vid Oxford 2011, strax före inbördeskriget.
Palmyras glansålder var under 400 år före och efter vår tideräknings början. Staden var unik på grund av läget mellan olika civilisationer.
– Karavanvägarna gick förbi där, bland annat Sidenvägen. Det gav Palmyra en helt egen identitet när det gällde både arkitektur och konst. Det var en blandning av grekisk-romerskt och persiskt, det parthiska inflytandet syns också tydligt. Klädstilen var mycket persisk, männen bar byxor, vilket var ovanligt i det romerska området. Kvinnorna hade helt tydligt en betydande ställning i samhället; det finns många porträtt av kvinnor i turban och smycken.
Silver målar upp en bild av hur Palmyra kan ha sett ut.
– Där fanns fantastiska pelargator och torg, och en romersk amfiteater. Det fanns också flera olika sorters gravar, både underjordiska gravar, gravtempel och gravtorn, som jag faktiskt håller föredrag om här i Taipei.
Det är inte bara Palmyra som drabbats av Islamiska statens övervåld. Hatra är ett annat exempel på en fornstad som drabbats hårt.
– IS slog sönder alla bilder av människor och alla statyer i Hatra.
Också i gravarna kring Bel-templet i Palmyra finns det fantastiska väggmålningar i gravarna och om de kommer åt dem kommer de att förstöra de här bilderna och freskerna.
– Orden räcker inte till att beskriva det. Det finns inga möjligheter för kulturorganisationer som Unesco att stoppa dem heller. Det verkar som om världen lämnat Syrien åt sitt öde.
Förlorat för alltid
Silver sörjer över den kunskap som nu går förlorad.
– Vi kartlade bland annat ett romerskt fort som jag nu har hört är helt plundrat. Där kan ha försvunnit sådant som vi inte hann dokumentera. Det är försvunnet för alltid.
En orsak till att Islamiska staten fortsätter med sitt plundrande av arkeologiska utgrävningar och ruiner är att det finns en enorm marknad för de skatter som man hittar där. Förutom pengarna från olja utgör försäljningen av arkeologiska artefakter en viktig inkomstkälla för IS.
Att hålla reda på vad som finns i de IS-kontrollerade områdena och vad som eventuellt förstörs är viktigt. För att göra något konstruktivt är Minna Silver med i en arbetsgrupp som arbetar med en databas där man ska samla bilder, kartor och all annan tillgänglig information från området. En första version ska presenteras på våren.
– Det ska bli en internetbaserad databas med gratis tillgänglig information. Vi vill göra folk uppmärksamma på Syriens situation, kultur och människor.
Skillnaden till andra arkeologiska databaser är att gruppen Silver är med i använder sig av den allra modernaste teknologin, fotogrametri, 3D-modeller och laserskanning,
– Om man till exempel tänker på Aleppo (som har bombats sönder under kriget) så kan vi hjälpa till med rekonstruktionen eftersom vi har väldigt noggrann information om hur staden såg ut innan.
Också vardagsverkligheten håller Minna Silver i tät kontakt med det som händer i Syrien.
– Jag bor bara 20 kilometer från gränsen och mina syriska grannar och kolleger frågar hela tiden om jag kan hjälpa dem. Det finns barn som borde placeras i säkerhet, men det är svårt som privatperson att börjar ordna uppehållstillstånd, hur gärna man än vill hjälpa.