Företagare toppar inkomstlistorna
Inkomsttoppen 2014 domineras av företagare som har sålt sitt företag helt eller delvis. Kimmo Riihimäki, 44, började reparera tak för 22 år sedan. Nu är han mångmiljonär. 2014: Inget bra år för dem som förhandlar om våra löner. Bara en fick påökt.
De flesta andra hade gått under jorden då de visste att deras namn skulle figurera bland tio i topp i listan på vem som hade mest förvärvs- och kapitalinkomster 2014.
Men det har inte Kimmo Riihimäki, tvärtom säger telefonväxeln på företaget Hämeen Laaturemontti Oy att han är någonstans på något tak i södra Finland. Var så god: Här har du hans mobilnummer. Och förresten, har du fått det pressmeddelande som vi har skickat ut?
Kimmor Riihimäki är upptagen, men ringer snabbt tillbaka. Han har nämligen någonting han vill förmedla, egentligen många saker.
– Vår skolvärld stöder och sporrar barn och ungdomar som är bra på teoretiska ämnen. Men alla kan inte bli skriftlärda, säger Riihimäki.
När han talar om skolan så känner han till den, för hans föräldrar är inte företagare utan lärare.
Det var svaga skolframgångar och en pappa som var rektor i gymnasiet i Perho i mellersta Österbotten som drev in honom i byggbranschen. Pappan tyckte att han ännu inte var mogen för gymnasiet.
Som 15-åring på bygget
Kimmo Riihimäki är i allra högsta grad en ”self-made man”, sin egen lyckas smed. Han hade inte ens tålamod att vänta på sitt grundskolebetyg. Den våren när han var 15 år och borde ha fått sitt betyg var han redan ute på en byggarbetsplats och installerade rännor. Sju år senare blev han tvungen att starta eget, för det var djup recession, året var 1993. Lönearbete hade tagit slut för honom och många andra.
– Jag var helt enkelt tvungen att starta eget, annars hade jag svultit ihjäl. Företaget hade inte blivit av om inte en bror hade lånat mig sin rostiga skåpbil och en annan bror hade lånat mig pengar till aktiekapitalet. Den summan har jag förresten glömt att betala tillbaka, säger Riihimäki.
På måndag eftermiddag, den stora skattedagen, är han på ett av företagets åtta kontor. Det här kontoret är i Nurmijärvi. Affärsidén är takrenoveringar. Inom en radie på cirka 100 kilometer från de åtta kontoren lägger företaget nya tak eller repa- rerar gamla tak. Företaget sysselsätter 220 personer. Riihimäki poängterar att så länge det finns en enda arbetslös person i Finland så sysselsätter han inte utländsk arbetskraft. Han är mycket kritisk till den hyrda utländska arbetskraften som framför allt är vanlig innanför Ring III.
– Början var trög. I tio år jobbade vi dag och natt, sju dagar i veckan. Men när kunderna blev flera och vi kunde börja använda lyftkranar växte verksamheten snabbt. Tillväxten var så snabb att jag behövde tilläggsfinansiering. Men banken sade nej. Jag var tvungen att vända mig till kapitalplacerare, trots att jag har förhållit mig kritiskt till den typen av verksamhet, säger Riihimäki.
Han säger sig vara nöjd med riskkapitalbolaget, Sentica Partners, som köpte en stor del av Hämeen Laaturemontti. Riihimäki och några nyckelpersoner i företaget äger ännu cirka 35 procent av bolaget. Arbetsfördelningen är klar. Kimmo Riihimäki och hans närmaste män sköter om den operativa verksamheten.
– Jag och de andra sköter verksamheten så bra att riskkapitalbolaget inte behöver blanda sig. Det mesta av de 24,5 miljoner jag fick för aktierna i bolaget har jag investerat
Vår skolvärld stöder och sporrar barn och ungdomar som är bra på teoretiska ämnen. Men alla kan inte bli skriftlärda.
i verksamheten. Vi ska öppna fler kontor och dessutom nästa år erövra den svenska marknaden. Det kostar, säger Riihimäki.
En del av pengarna Sentica betalade för Hämeen Laaturemontti ska gå till stipendium till grundskoleoch yrkesskoleelever.
– Vi har grundat en stiftelse som varje år ska dela ut stipendium åt flera hundra elever som är duktiga på praktiskt arbete. På det här sättet vill vi uppmuntra ungdomarna att tro på sig själva och sina färdigheter. Man behöver inte kunna läsa och skriva. Men man bör vara färdig att göra sitt allt för det man tror på, säger Riihimäki.
Han kommer ihåg hur han själv varje år, hoppades en aning, att det kanske kunde vara hans tur att få stipendium. Men det hände aldrig.