Frustrerad ungdom hotar freden
Den 12 oktober inträffade i Jerusalem fyra terrorattacker inom tolv timmar. Två döda och flera skadade, av dem en 13årig judisk pojke i kritiskt tillstånd efter att han blivit knivhuggen på öppen gata av en grupp palestinska ungdomar. Liknande attacker har skett över hela landet och på Västbanken har man firat en ”hatets dag”. Palestinakonflikten har letts in i ett nytt skede.
En arab vi pratade med på ett kafé sade redan för två år sedan att konflikten kommer att föras över till att bli en religiös konflikt. Kravallerna på Tempelberget visar att han hade rätt. Rykten som medvetet sprids om att Israel tänker hindra araberna att be i Al Aksamoskén bara förvärrar situationen. Knivar, molotovcocktailar och stenar är lika dödliga vapen som gevär.
En av de i Knesset invalda araberna sade i en intervju för en Hamastidning att ”det räcker inte att enskilda går till handling, vi behöver en full Intifada”. I ett arabiskt tvprogram uppmanade en shejk de palestinska ungdomarna att inte göra sina knivhuggningsattacker ensamma, utan gå i grupper på fem.
Mot den bakgrunden och det som hänt under några dagar i Israel är det naiv blåögdhet att säga att de unga palestiniernas frustration är ett resultat av Israels förtryck. När man är i Mellanöstern ser man klart att det man här kallar hatpropaganda vanligen bara är att vara av annan åsikt än den allmänna opinionen.
Vi i väst har svårt att fatta att man fostrar till att hata och att myndigheterna medvetet sprider falska rykten och genom att tala om martyrer och hjältar rättfärdiggör mord därför att ”det är en del av upproret mot det israeliska förtrycket”. En situation som araberna själva har skapat genom att än da sedan det brittiska mandatets tid göra terrorattacker mot civila judar. Judarna blir hatade och mördade inte för vad de gjort utan för vad de är.
När Knesset inledde sin session den 12 oktober sades det bland annat i talen vid öppningen: ”Det judiska folket och staten Israel för inte, och kommer inte att föra, krig mot islam. De grova lögnarna som påstår att staten Israel vill ändra status quo på Tempelberget är inte bara flagranta lögner utan också en kupp som kostat många oskyldiga liv ...”.
President Reuven Rivlin vädjade i sitt tal om samarbete och tillit i stället för hat och fiendskap. De palestinska ledarna utlyste hatets dag. En medlem av Knesset yttrade att det inte går att vända hat i vänskap på en dag, ett år eller två – det kommer att ta en generation.
Orden i Jeremia 29:11 ”Jag vet vilka tankar jag har för er, säger Herren, nämligen fridens tankar och inte ofärdens för att ge er en framtid och ett hopp”, är brännande aktuella och gäller både för Mellanöstern och för vårt eget land. Frustration och rädsla försvinner när människor möts i en gemenskap av respekt och kärlek.
Om vi i familjerna, skolorna, på arbetsplatserna och under fritiden tänker på dem vi möter med respekt och vilja att göra gott för dem blir våra goda tankar till ord och gärningar som förändrar individer och genom dem samhället. Det är också en nyckel till att kunna integrera flyktingarna i vårt samhälle. Ett praktiskt exempel på att i handling tala kärlekens språk är den öppna dagklubben i Vanda. Där tar frivilliga hand om barnen medan mödrarna får språkundervisning och social gemenskap.