Danssvit bjuder in till rofylld värld
●●Volti Subito
Virpi Pahkinen Dance Company Koreografi: Virpi Pahkinen. Musik: Gunnar Idenstam, Jonas Sjöblom. Scenografi och ljusdesign: Jens Sethzman. Kostymering: Helene Thorsell. Dans: Patrick Bragdell, Tyra Wigg, Pontus Sundset, Virpi Pahkinen och Sakari Romero Tuurala. Virpi Pahkinen Dance Companys gästspel på Almisalen 29.10.
Det börjar mycket koncentrerat. En genomträngande monoton ljudsignal genomborrar mörkret. När ljuset subtilt tilltar avtecknas gradvis en kvartett dansare i kvadratformation mitt på scenen. Dansarna är som motpoler i ett kraftfält, företrädare för fyra väderstreck eller arkaiska figurer i en kraftmätning. Stämningen är därmed laddad och ödesmättad från första stund.
Greppet där musik, visualisering och dans foglöst smälter samman och förstärker effekten av varandra är bekant för dem som tagit del av Virpi Pahkinens scenkonst tidigare. Likaså den illusoriska sceniska värld vi lockas att öppna oss för och fördjupa oss i.
Pahkinen, som är en av de stora och internationellt mest kända inom svensk nutida dans, är sin säregna stil och estetik trogen även i sitt nya gruppverk Volti Subito för sex dansare. Musiken är än en gång specialkomponerad för ändamålet, nu av Jonas Sjöblom och Gunnar Idenstam. För den skulpturalt formande och växelvis subtilt följsamma ljussättningen svarar Jens Sethzman.
Tvär vändning
Efter inledningen flyter scenerna fram i en sammanhängande svit där solon och duetter varvas med gruppdans i olika form. En mycket ung men elastisk och scenvan pojke, Sakari Romeo Tuurala, ingår i dansargardet. Det är inte vardagsmat i samtida scenkonst precis.
Verktiteln Volti Subito är en musikterm för en tvär vändning. Idén är att i verket ta avstånd från vår hektiska och ständigt accelererande samtid som är genomsyrad av teknologi och i stället fokusera på en inre, mera rofylld och själslig värld. Denna suggestiva tanke går som en röd tråd genom verket. Det hela framstår arkaiskt, urtida och mytologiskt och likaledes futuristiskt eller science fiction-likt på ett sätt som är kännetecknande för Pahkinens konst.
Virpi Pahkinen själv medverkar i verket. Hennes solodans har en kristallklar auktoritet och intention i varje skiftning. Det två manliga dansarna Pontus Sundset och Patrick Bragdell är särdeles prominenta med en spektakulär och briljant teknik som är som klippt och skuren för sammanhanget. De har verket igenom en mera framträdande roll än Renata Simon och Tyra Wigg. Trots det lyckas dansarna som ensemble väl förmedla den koncentrerat meditativa formfulländning som eftersträvas i helhet liksom i detalj.