Det låg i luften att Akademiska bokhandeln, efter att ha slimmat sitt utbud under många år, skulle låta bilan falla över de små kulturtidskrifter som på nåder fått stå till försäljning i bokhandeln.
Känslan av gammal anrik bokhandel håller på att gå förlorad.
Det låg i luften att Akademiska bokhandeln, efter att ha slimmat sitt utbud under många år, skulle låta bilan falla över de små kulturtidskrifter som på nåder fått stå till försäljning i bokhandeln. För det har Akademiska bokhandeln också fått ett så kallat distributionsstöd från Undervisningsministeriet. På tisdagen kunde Svenska Yle berätta att det säljstopp som i somras utannonserades som tillfälligt, nu blir permanent. Orsak? Det vanliga, dålig lönsamhet.
För kulturtidskrifterna har försäljningen av lösnummer inte varit speciellt betydelsefull, ekonomiskt sett. Däremot har den både för läsare och tidskrifter varit en viktig kompletterande kanal, och inte minst en sorts erkännande, en fysisk manifestation av att tidskrifterna har en plats i offentligheten.
Då HBL för en månad sedan intervjuade Bo Holmberg, som den nya ägaren Bonnier Books utsett till vd för Akademen, konstaterade han att bokhandelns omsättning minskat och att resultatet är negativt, och att det därmed finns ett behov att effektivera verksamheten och ta bort onödiga kostnader. På en direkt fråga om farhågorna för att det svenska utbudet minskar svarade han att oron är obefogad: ”Det svenska sortimentet kommer att ha lika stor andel som i dag” och att ambitionen är att ”ha det bredaste och bästa sortimentet på finska, svenska och engelska”.
lever Akademiska bokhandeln fortfarande upp till de ambitionerna – de är inte speciellt högt ställda bland konkurrenterna i Helsingfors heller. Men när Holmberg säger att man också vill ”behålla den positiva känslan av gammal anrik bokhandel”, är det uppenbart att många kunder upplever att just den känslan håller på att gå förlorad. Och inte bara ”känslan” förresten, utan också det som den grundar sig i: ett brett utbud i en gammal anrik bemärkelse.