Kan man tro på karln?

●●Det har länge stått klart att Jari Aarnio ligger illa till. Han har haft en halv miljon euro för mycket i sin ägo, han har umgåtts med hårt kriminella personer, han har funnits på ställen där han inte borde ha funnits och han har blandat sig i saker som inte angår honom och också övrigt uppträtt misstänkt.

Felet har hittills varit att polisen inte har vattentäta bevis för att Jari Aarnio deltagit i smuggling av 900 kilo hasch. Därför är målet beroende av indicier.

Och det tyngsta argumentet för Aarnios skuld har varit hans pengagömma, innehavet av 447 000 som han inte borde ha i sin ägo. En del av pengarna dessutom nergrävda i trädgården.

● I går skulle Aarnio äntligen förklara pengarnas ursprung. Och vad fick vi höra?

Jo, Jari Aarnio gjorde en affärsman med intressen i Estland och Ryssland stora tjänster då mannen fruktade för sitt liv. Aarnio hjälpte honom utanför yrkesutövningen, som en väntjänst. På sin dödsbädd belönade affärsmannen Aarnio med 447 000 euro.

Aarnio hade aldrig begärt någon ersättning, summan kom som en total överraskning. Men inte kunde han neka en döende mans sista vilja. I gengäld måste Aarnio lova att aldrig berätta om pengarnas ursprung, inte deklarera för dem, inte sätta in dem på bank.

Problemet för tingsrätten är att mannen är död sedan 2002. Inga andra vittnen finns heller.

● Kan man tro på Jari Aarnios historia? I normala fall inte, den är alltför fantastisk och alltför skräddarsydd för Aarnios behov.

Men för en fällande dom borde tingsrätten utom allt tvivel anse att Aarnio ljuger och att pengarna härstammar från haschsmuggling. Utom allt tvivel? Osvuret är bäst. Men vad tingsrätten än beslutar så är en sak klar. Antingen döms Jari Aarnio för grovt narkotikabrott eller så frias han. Men för grovt skattebrott kan han inte längre åtalas, det brottet är preskriberat.