Utslaget Island gör comeback
Turism, fiske och gott humör. Med de ingredienserna har islänningarna på sju år kravlat sig upp ur avgrunden. Nu lyser solen igen på bankpalatsens och hotellens glassiga fasader.
För sju år sedan var Island nere för räkning. Nu går det bättre för Island än för resten av väst. HBL tog reda på om vi har något att lära av Island. Och visst har vi det!
REYKJAVIK Dunk, dunk, rätätätätä, dunk, dunk ...
Prick 9.30, varje morgon, sätter de tre robusta Liebherr-grävskoporna i gång sina stenkrossar på hotellets bakgård. Helst skulle de jobba dygnet runt, men de måste skona det fyrstjärniga hotell Midgardurs gäster.
– Vi utvidgar med en ny flygel, upplyser Ellen, vår flinka och ständigt tjänstvilliga receptionist.
– Hotellet öppnade i juni i år, men redan nu inser vi att vi måste bygga 130 rum till. Vi har fullbokat hela tiden. Det har inte skett någon avmattning i turistströmmen fast sommaren är förbi.
På Laugavegur, krog- och affärsgatan genom Reykjaviks centrum, stoppar jag tre förbipasserande i rad för att fråga om vägen till restaurang Apotek. Den första svarar med brittisk accent, den andra med amerikansk och den tredje med svensk. De har ingen aning om var Apotek ligger.
Om något land är on off så måste det vara Island. Det är allt eller inget, totalkrasch eller raketsnabb uppgång. För sju år sedan rasade den isländska ekonomin samman som ett korthus. I dag går det nästan lika hårt som före kraschen.
Solen stiger sent över bergen på andra sidan fjorden den här årstiden. Men vid niosnåret träffar de första sneda solstrålarna de nya skyskrapornas glasfasader nere vid strandpromenaden. Bankerna Kaupthing och Glitnir, som var på allas läppar för sju år sedan är försvunna, men Arionbankens palats speglar sig utmanande i fjorden.
Stadens kontur domineras av nya, flotta skyskrapor och lyftkranar vars gula armar svingar sig över taken i centrum.
– Placeringsrestriktionerna hindrar islänningarna från att föra ut sina pengar ur landet. De som har pengar måste investera dem här och då finns det inte så mycket annat att välja på än att investera i bostäder och hus, säger journalistkollegan Karl Blöndal på Morgunbladet.
Det har drivit upp bostadspriserna så att unga islänningar har allt svårare att skaffa sig en egen bostad. Bostadspriserna drivs också upp av att alla driftiga islänningar vill dra nytta av turistboomen och hyra ut sina bostäder. Man räknar med att det i Reykjavik finns över tretusen bostäder som bjuds ut på sajten Airbnb.
Hösten 2008 såg det annorlunda ut. Reykjaviks centrum låg öde efter klockan 17, minns Blöndal.
Aldrig har en hel nation varit så utslagen som Island då. Nu är det annat ljud i skällan. Turismen växer årligen med 25–30 procent. Nya hotell växer fram som svampar ur jorden och den välfungerande, men överfulla, flygplatsen byggs ständigt ut.
Den traditionella isländska näringen, fisket, togs till heders igen. De höjda fiskpriserna på världsmarknaden sörjer för att pengarna strömmar in som aldrig förr.
I fjol ökade bnp med knappt två procent, i år ligger ökningen över fem.
Arbetslöshet var före kollapsen ett så gott som okänt fenomen på Island. Plötsligt steg den till tio procent, men i dag är också det spöket så gott som avvärjt.
– Det är ingen prestigeförlust att byta bransch om man förlorar jobbet. Under de svåra åren kunde en arkitekt ta ett jobb på en fiskebåt, säger Böndal.
Långtidsarbetslöshet är mycket sällsynt. En orsak är att en arbetslös islänning känner sig skamsen.
Turismen – ett lyxproblem
Knappt har landet hämtat sig från den kollapsen så står man inför nästa utmaning: Hur kontrollera den enorma tillväxten inom turismen?
– Enda sättet är att höja priserna och satsa på lyxturism, säger hotellägare Fridrik Pálsson i Ranga, en dryg timmes bilfärd från Reykjavik.
Den före detta vd:n för två av Islands största fiskeexportindustrier bytte bransch i början av 2000-talet. Det gick knaggligt för den nyblivna hotellägaren Pálsson samtidigt som de unga solbrända och vältrimmade isländska popup-bankirerna i sina snitsiga Armanikostymer erövrade världen. Få hade råd att resa till det svindyra Island på den tiden. Kronan var stark som en välgödd isbjörn. Bankerna hade privatiserats, ett tjugotal unga yuppier, som i folkmun kallades ”vikingarna” levde rövare, lånade, belånade och investerade. Det ryktades om kopplingar till den ryska maffian.
De privatiserade isländska bankernas skulder och tillgångar var till slut tio gånger större än landets bnp. Omvärlden ifrågasatte var pengarna kom ifrån, men de isländska ministrarna skyndade till sina investerande landsmäns undsättning och försäkrade att staten står som garant för allt.
– Det finns inga problem, bara lösningar, sade man på den tiden. Vi islänningar är kanske lite impulsiva, säger finansexperten Stefan Jon Fridriksson på Nordiska Investeringsbanken. Han sköter bland annat relationer och utlåning till isländska företag.
När kreditvärderingsinstitut som Standard & Poor’s gav högsta betyg åt de isländska bankerna så var det fritt fram. Företag och privatpersoner tog utländska lån. Man byggde sig villa med swimmingpool, köpte två stadsjeepar och en platt-tv till vart rum.
När Merril Lynch 2006 kom med några negativa rapporter om Island tvingades de isländska bankerna betala skyhögt mer för pengarna än kollegerna på kontinenten. Men
än fanns ett andningshål: USA. Där litade man fortfarande på Island, vars politiker fortsatt försäkrade att bankerna har deras stöd.
Bubblan växte och växte tills den ofrånkomliga kollapsen skedde när Lehman Brothers i USA gick i konkurs 2008. Den drog med sig de isländska investerarna.
Men ”impulsiviteten” som Fridriksson nämner är kanske också förklaringen till att Island nu reser sig efter knockouten.
– Vi är flexibla, vi har ett öppet sinnelag, vi är arbetsvilliga och vi har framåtanda, men kanske också en liten tendens att ”räta ut kurvorna”, säger Fridriksson.
Kraschen och vulkanen
– Kraschen blev min räddning, säger Fridrik Pálsson där vi sitter på hans ranchlika hotellbalkong i Ranga.
– Den isländska kronans värde rasade och plötsligt hade folk åter råd att komma hit.
Men det var bara början. Det skulle dröja ytterligare två år innan naturen kom islänningarna till undsättning.
Under oss badar gästerna i de varma baljorna med utsikt mot den ökända vulkanen Eyjafjallajökull vars utbrott 2010 lamslog den europeiska flygtrafiken i en vecka och medförde miljardförluster för flygbolagen.
– Vi kan tacka Eyjafjallajökull för att turismen nu ökar med 25 till 30 procent per år, säger Pálsson och blickar mot den snötäckta vulkanen.
Så är det. Askmolnet som stoppade den europeiska flygtrafiken för drygt fem år sedan är en av orsakerna till att Keflaviks flygplats utanför Reyjkavik nu är en av Europas stökigaste.
– Hela världens blickar föll på oss tack vare vulkanutbrottet. Askmolnet placerade oss på världskartan. Vi kommer aldrig att kunna räkna ut hur mycket gratisreklam vi fick på grund av askmolnet.
– Unga amerikanska journalister som kom hit hade aldrig hört om oss, en del trodde att Island var en av USA:s delstater. Plötsligt nämndes vi i alla världens nyhetssändningar.
Till råga på allt drabbade askmolnet inte Islands egen internationella flygplats, Keflavik. Vinden såg paradoxalt till att askmolnet inte störde den isländska flygtrafiken.
Alla nyheter från Island var inte positiva. Det spreds rykten om att folk brändes upp levande, att det helt enkelt var en livsfarlig plats. Fridrik Pálsson var på den tiden styrelseordförande för webbsajten Inspire Iceland som marknadsförde Island utomlands.
– Kvickt som ögat började vi berätta vad det egentligen handlade om. Det var viktigt att genast komma i gång. Snart började folk ringa och fråga: När kan vi komma? Plötsligt bestod samtalen inte bara av avbokningar.
Pálsson berättar att 99 procent av gäster na de första åren efter askmolnet berättade att det var naturkatastrofen som hade väckt deras intresse för Island.
Är man liten så ...
Historien om Pálssons numera tre hotell ute i den isländska vildmarken påminner i många stycken om Islands historia de senaste åren.
– Det är bara så att små länder är som små företag. Om de ska nå ut till den stora publikens medvetande ska de ha en annorlunda, en uppseendeväckande story att berätta. Det har Island haft och det har våra hotell haft.
Precis som askmolnet gav Island en plats i det internationella medvetandet har hotell Ranga placerat vildmarkskommunen på Islands karta. Pálsson har engagerat vareviga en företagare och bonde i omgivningen.
– Jag sökte upp dem och sade att om du ser till att du erbjuder dina tjänster året om så håller jag också mina hotell öppna året om. Före min tid var Hotel Ranga stängt vinterhalvåret.
Initiativet har lett till att lokala företagare nu året om erbjuder terrängfordon, fågelskådning, hundsafarier, fiske, vulkanflygningar, glaciärturer, golf, kajakturer, ridning, forsfärder, norrsken ...
– Vi har byggt ett observatorium i anslutning till hotellet. Här finns inget bakgrundsljus när vi släcker de två lamporna på parkeringen. Det är oerhört populärt bland våra gäster. Nu ska vi öppna ett observatorium till för att tillfredsställa efterfrågan från utomstående.
Pálsson visar sitt observatorium med tre kraftiga teleskop i en liten timmerstuga vars tak glider upp genom en knapptryckning.
– Folk älskar att placera mobiltelefonen vid okularet för att få en skarp bild av Saturnus ringar! Egentligen är Island inte speciellt billigt. Hotellpriserna är betydligt högre än i de europeiska huvudstäderna i snitt. Krogarna är inte heller billiga. Ändå visar turistströmmen inga tecken på att avta.
– Det har mycket att göra med att vi ligger så bra till. Icelandair flyger till sexton destinationer i USA och Kanada. Människorna väljer att stanna här några dagar eller en vecka och sedan fortsätta.
MER På NÄSTA UPPSLAG