Hästkuren bet – men nu då?
Islänningarna prövades hårt åren efter kollapsen. Människor förlorade sina hem, en del flyttade utomlands, andra spärrades in i fängelse.
REYKJAVIK – Man satte genast in kapitalrestriktioner efter kraschen. Utlandsinvesteringar har varit omöjliga, stora transaktioner måste välsignas av centralbanken, berättar Stefan Jon Fridriksson på Nordiska Investeringsbanken (se artikeln på förra uppslaget).
Sinekuren i övrigt bestod av kraftigt höjda skatter och åtstramningar i statsbudgeten.
Det värsta var ändå att kronans värde rasade medan de utländska lånen steg i motsvarande mån. När räntorna på Island dessutom är indexerade, det vill säga bundna till inflationen, blev situationen ohållbar för alla stackare som hade byggt hus och köpt bilar med valutalån.
– Bankerna övertog bostäderna. En del fick lov att flytta ut, andra fick hyra lägenheten åtminstone en viss tid. Man försökte vara flexibel med förhoppningen om att folk skulle klara krisen.
Det var många islänningar som skämdes när allt gick omkull. Man sökte naturligtvis syndabockar och många bankirer dömdes till fängelsestraff.
– Island började betala tillbaka och i dag har IMF och de nordiska länderna fått sitt.
Gick till domstol
Exempelvis Kaupthing hade öppnat kontor i Finland. Finansinspektionen frös bankens tillgångar och alla finländare fick sina pengar tillbaka.
Nederländerna och Storbritannien led dock stora förluster för de så kallade Icesave-insättningarna. Landsbankin lovade närmare 400000 britter och nederländare högränteplaceringar i sina Icesavekontor i de bägge länderna. Brittiska och nederländska staten ersatte sina medborgare och krävde genast Island på återbetalning och enorma räntor. De fick avslag i domstolen.
Senare har de två staterna i alla fall fått största delen tillbaka från de isländska konkursboen. De internationella bankerna blev de stora förlorarna.
– Hade isländska staten genast tvingats betala hade vi fortfarande inte kommit igen, säger Fridriksson.
Ur askan efter de tre stora isländska bankerna, Kaupthing, Landsbankin och Glitnir, föddes de nya Arion, Landsbankinn och Íslandsbanki. Alla tre gör nu vinst.
Många flyttar tillbaka
Många islänningar tog sin tillflykt till den norska arbetsmarknaden. Det bidrog till att lindra arbetslösheten, men ökade risken för kompetensflykt. I dag flyttar dock många tillbaka till hemlandet igen.
Förbudet att investera utomlands har lett till att islänningar med pengar, nästan bara kan placera i bostäder på Island.
– Här riskerar vi en ny bubbla. Restriktionerna håller på att mjukas upp, de förstör en sund ekonomi. Inom några månader kommer restriktionerna att lindras.
Lärt av läxan?
Många i Island ser nu liknande varningssignaler som före kraschen.
– Man talar om ett ”guldfiskminne”. Den privata konsumtionen ökar, de privata lånen ökar, folk köper åter nya bilar, man tycker sig behöva lite sol på kroppen ...
Den isländska staten är fortfarande högt skuldsatt, 89 procent av bnp i jämförelse med Finland vars motsvarande siffra är drygt 50. Men skuldsättningen är tydligt på väg ner.
Bolåneräntorna är höga, upp till sex procent.
Risken för en hög inflation är överhängande på grund av stora löneförhöjningar, upp till trettioprocentiga!
– Vi har visat att vi klarade de dåliga tiderna, men klarar vi av de goda, frågar sig Fridriksson.