AKT oftast i strejk
För tidigare riksförlikningsman Esa Lonka kom AKT:s utspel att man slutar förhandla om ett samhällsfördrag inte helt överraskande. ”På min tid varslade AKT om strejk varje år”.
Det kom inte som någon överraskning för någon att det var Bil- och transportarbetarfacket AKT som i torsdags drog sig ur förhandlingarna om samhällsfördraget och med en gång fick klimatet på arbetsmarknaden att hetta till.
EK:s ordförande Jyri Häkämies kräver nu att AKT underordnar sig FFC:s förhandlare och förbinder sig vid en eventuell uppgörelse. FFC:s ordförande Lauri Lyly anser att man först ska nå ett avtal och sedan låta förbunden bestämma om de går med eller inte. Samtidigt trappas ordkriget upp inför nästa vecka då poststrejken återupptas.
Käringen mot strömmen, gossen Ruda eller familjens svarta får? För arbetsgivaren är alla invektiv lika träffande när man talar om Bil- och transportarbetarförbundet AKT.
Finlands Näringsliv EK meddelade på onsdagen att man upphör att ingå centrala avtal. Efter att enighet eventuellt nås om ett samhällsfördrag i vinter förhandlar EK inte längre med löntagarnas centralförbund. Nya avtal ingås branschvis och EK:s roll blir att hålla sig i bakgrunden och agera rådgivare åt de egna förhandlarna, bestämde man i onsdags.
Svaret lät inte vänta på sig. I torsdags drog Bil- och transportfacket sig ur förhandlingarna om ett samhällsfördrag. Plötsligt var arbetsmarknadsparterna åter i luven på varandra och statsminister Juha Sipilä påminde om att regeringens tvångslagar fortfarande är alternativet ifall arbetsgivare och löntagare inte når ett samhällsfördrag.
Både EK:s ordförande Jyri Häkämies och FFC:s ordförande Lauri Lyly sade i går att målet fortfarande är att nå ett samhällsfördrag innan nyår. Problemet är att Häkämies kräver att AKT omfattas av förhandlingsresultatet. Lauri Lyly däremot vill först nå ett resultat och därefter tillåta medlemsförbunden att ta ställning till om de går med eller inte.
Esa Lonka var riksförlikningsman 2009–2014. Han minns att AKT var stamkund på hans byrå.
– Nästan varje år gav AKT strejkvarsel som ledde till förhandlingar. Ibland kunde hoten avvärjas, ibland bröt strejk ut. Jag har inte statistik på hur många gånger AKT var inblandat i konflikt under mina år som riksförlikningsman, men helt klart är att AKT var i topp.
Varför?
– AKT består av många mindre branscher med många olika avtal. Alla har inte samma påtryckningsmöjligheter, därför tar AKT lätt fram sitt tyngsta vapen, att stoppa hamnarna. Det kan göras enkelt, allt som behövs är att några tusen hamnanställda lägger ner arbetet. Hamnen fungerar därför som AKT:s specialvapen. Har AKT därför låg tröskel att varsla om strejk? – Man tar snabbt till hamnvapnet eftersom följderna blir så stora för hela samhället. Men jag upplevde aldrig att AKT skulle ha varslat om strejk som påtryckning. AKT:s hot var alltid allvarligt menade och steget till strejk kort. Blev du överraskad när AKT hoppade av förhandlingarna om samhällsfördraget? – Trots det som jag sade nyss så kom AKT:s utspel som en liten överraskning. Jag hade fått bilden av att förhandlingarna löpte bra och i god anda. Men man ska minnas att AKT:s åtgärd bara var ett svar på EK:s beslut från dagen innan att upphöra med centrala avtal. Det retade upp motparten.
Hur ska det här sluta?
– Nu tycks vi vara i en situation där parterna hotar och överbjuder varandra. Det skulle gälla att ha is i magen och inte höja insatserna. Här har ingendera parten rent mjöl i påsen. EK har länge sagt att man inte längre vill ingå centrala avtal, så det var ingen nyhet. Inte hade man behövt gå ut med beslutet just nu.
– Alla vet att förnuftet ändå segrar i slutändan. Om ett centralt avtal kan nås som är klart bättre än vad man kan uppnå förbundsvis så har självklart EK beredskap att godta det.
Radikal tradition
Tidigare riksdagsledamot Risto Kuisma (SDP) är hedersordförande i AKT som han ledde 1978–1994. Han förnekar inte att AKT var den flitigaste besökaren hos riksförlikningsmannen också på hans tid.
– Transportbranschen har en radikal tradition. Chaufförer är tuffa när det gäller att driva sina egna intressen. Transportbranschen är viktig för näringslivet, en strejk får därför stor effekt. Och chaufförerna kör mycket utomlands där samma radikala fackliga tradition finns.
Risto Kuisma påminner om att AKT består av många mycket små förbund.
– AKT ingår därför tiotals avtal. Att det blir konflikt i någon bransch är inte så överraskande för också arbetsgivarna är små och radikala. Många är tidigare chaufförer som startar mindre företag. De är lika envisa när de byter roll från anställd till arbetsgivare. Hamnarna är ett specialfall eftersom ganska få strejkande kan stoppa hela landets export. Därför tas hamnarna ofta ut i stödstrejk? – Jo, och jag kan medge att det var på min tid som den traditionen inleddes. Men oftast handlar det om hot, sällan går hamnarna i strejk för att stöda ett annat förbund, men det händer. Bland annat en gång på min tid då hamnarbetarna stödde chaufförsstrejken.
– Det här vapnet kan inte användas för ofta. Man kan inte alltför lättvindigt be folk strejka för att stödja ett annat förbund och man ska aldrig försöka kommendera dem. Det är spänt på arbetsmarknaden, hur ska det här sluta? – Vi har hamnat in i en negativ spiral där parterna skärper hoten. Fe-
let är regeringens planerade tvångslagar som väckt fackmedlemmarnas vrede. Jag var aldrig någon beundrare av konsensus, men om vi hade ett konsensussamhälle så har regeringen lyckats krossa det.
– Kravet på lönesänkningar är helt unikt. En nollinje har facket accepterat också förr och det kan vara motiverat, men att kräva lönesänkningar är någonting oerhört. Jag begriper inte hur arbetsgivarna resonerar när de driver det kravet så hårt, man borde veta vilket motstånd det väcker. EK passar väl på nu när man tror sig ha regeringens stöd? – Kan så vara, men det är mycket kortsynt att tänka så. Regeringen kan få mycket kalla fötter om man inte drar tillbaka förslaget till tvångslagar. Alternativet blir en omfattande strejkrörelse som lamslår landet. Har man verkligen tänkt tanken till slut? Jag undrar om regeringen begriper vad den håller på med.
Regeringen kan få mycket kalla fötter om man inte drar tillbaka förslaget till tvångslagar. Alternativet blir en omfattande strejkrörelse som lamslår landet.
Risto Kuisma Exordförande för AKT