Det brinner fortfarande

●●Egentligen är det väldigt lite som är så mycket annorlunda i Blues i dag jämfört med i går. De enda som kan vara glada är spelarna. De fick sin lön.

Det är ett startskott, men inte så mycket mer.

Blues släckte en brand i går, men det brinner fortfarande i Hagalund. Konkurshotet ligger som en våt höstfilt över byggplatsen i

Esbo och vart det lutar nu är fullständigt omöjligt att säga.

Nästa vecka ska Blues försöka presentera en långsiktig lösning på sina ekonomiska problem. Förhoppningsvis, tillade vd:n Jarmo Koskinen i går.

Det är riskabelt att leva på hoppet och det är minst lika riskabelt att hoppas på andra. Dimman i Esbo är så tät att jag inte begriper hur

de ska hitta rätt.

Det finns varken karta eller kompass i händerna på de som styr avtalet med Yritysluotto.fi är i sammanhanget lika kortsiktigt som att en privatperson tar ett snabblån. För företaget var summan minimal, för Blues en tillfällig andhämtningspaus.

Hur publiken ska hitta till arenan är en akut fråga som måste få ett svar. Det är pinsamt att ett lag i Finlands näststörsta stad har så lite publik och små matchintäkter, men om klubben inte lyckas sälja sin produkt blir intresset marginellt.

För att invånarna ska känna något behövs beröringspunkter. Det är väldigt få som känner något för Blues. Då är det också enklare att stanna hemma.