Ensidiga direktiv

ISRAEL EU vill utfärda ett skamligt direktiv om att produkter från Västbanken bör märkas. EU ger därmed en handräckning till bojkottrörelsen mot Israel (BDS). Det kallas för en ”teknisk åtgärd” men syftet är uppenbart: att sätta politisk press på Israel att ge bort mer land och äventyra sina egna invånares säkerhet utan förhandlingar och motprestationer av palestinierna, tvärt emot tidigare överenskommelser.

Vi har blivit itutade att Israel är en ockupant. Detta är lika sant som att Finland nu ockuperar en del av Ryssland. Den förra ockupationen (i ordets verkliga betydelse) upphörde, när Jordanien, som

ockuperat Västbanken och Gamla Jerusalem 1948 under Israels frihetskrig, drevs bort därifrån 1967, när arabstaterna återigen anföll Israel.

Israels och judarnas rätt till ett judiskt hemland med utritade gränser är stadigt förankrat i internationell rätt av Nationernas förbund liksom Israels grannländers rätt till sina områden efter det Ottomanska rikets uppdelning 1922. Detta är intaget i FN:s grundstadga som alla FN:s medlemsländer skrivit under. Det finns goda skäl att läsa igenom historien sådan den verkligen är.

Nu vill alltså EU sätta press på Israel att gå med på palestinska krav på mera land – illegitima krav om vi ska följa västerländsk internationell rätt. Israel bygger sina bosättningar enbart på land som är reserverat för judisk bosättning enligt Oslo II-avtalet 1995. Påståendet att detta är ett hinder för fred beror på att den andra parten vill ha allt – utan förhandlingar.

Det är skamligt att Finlands kyrkas Utlandshjälp och Utrikesministeriet aktiverat sig mot Israel i denna fråga genom att bekosta ”människorättsobservatörer” till Västbanken, som svartmålar Israel i sina ensidiga rapporter som aldrig beaktar bakgrund eller relevanta historiska fakta.

Ska vi verkligen vara med om att fortsätta på en väg som redan en gång lett till Kristallnatten och Förintelsen?

ULF EMELEUS Pastor, Helsingfors