En villa som anstår en kung
Villa Hjelt, eller italienska ambassadörens residens på Fabriksgatan i Helsingfors, har fyllt 100 och jubileet till ära ger man ut ett rikt illustrerat verk om huset, dess arkitektur och historia. 1918 var Villa Hjelt snudd på att bli kungligt privatresid
Titeln på boken, Italiens residens i Finland – 100 år av historia, är inte den mest eggande, men verket tangerar en spännande period i både Helsingfors och Finlands historia. En period då Helsingfors växer och bygger i snabb takt samtidigt som den nyblivna självständiga staten tar sina första stapplande steg.
Villan ligger på Fabriksgatan 32 i Eira och står egentligen på två sluttande tomter som doktor E. Roos förvärvade 1911 av Helsingfors stad.
Planerna på att bygga Eira hade föregåtts av kommunalpolitiska meningsskiljaktigheter kring frågan om man skulle reservera södra udden i Helsingfors för den expanderande industrin eller för gröna parker och en vacker villastadsdel. Namnet Fabriksgatan minner om planen på fabriker och industrier. Visserligen låg det varv i var sin ända av gatan, och i Fazers karamellfabrik på nuvarande Fabriksgatan 27–29 kokade man choklad i nästan 60 år.
Eira skulle bli en annorlunda stadsdel, och man frångick principen för den rådande stadsplaneringen som utgick från kvarter i rutmönster. I stället byggde man enligt den klippiga kuperade terrängen och anlade ett nätverk av slingrande gator och intima gränder. Eira upp- fördes på några år, mellan 1910 och 1914, men det ursprungliga konceptet med fristående villor och villapar på generöst dimensionerade tomter genomfördes inte och de flesta byggnader är små flervåningshus.
”Synnerligen orolig prägel på Eira”
Samtida kända arkitekter som Lars Sonck, Armas Lindgren och Selim A. Lindqvist ritade hus i Eira men en betydande del är i själva verket alster av byggmästare. Sonck och Lindgren var förresten tillsammans med Bertel Jung initiativtagare till stadsdelen Eira, och samma trio är upphovet till villastaden Brändö.
I dag är Eira en arkitekturhistorisk och kulturmärkt pärla, men när det begav sig var alla inte förtjusta, och Eliel Saarinen beskrev Engelplatsen som en nidbild av en öppen plats. Så sent som 1955 ansåg stadsplanearkitekten Birger Brunila att ”De tätt sammangyttrade byggnaderna med här och där synliga brandmurar samt varierande taklisthöjder och takformer ger stadsbilden en synnerligen orolig prägel”.
Men tillbaka till Villa Hjelt. Doktor E. Roos anlitade arkitekten Gustaf Estlander för uppdraget att rita villan, som färdigställdes 1912, och Estlander lät fantasin flöda. Eller som professorn i arkitekturhistoria Vilhelm Helander skriver i verket: ”Var Estlander en arkitekt med egna idéer? Kanske inte men uppfinningsrik var han. Han kombinerade olika stilelement på ett mycket fördomsfritt vis. Han var en skicklig eklektiker i ordets bästa betydelse”.
Allting är förgängligt
Familjen Roos kom inte åt att njuta av sin praktfulla villa länge, och redan 1916 sålde änkefru M. Roos byggnaden till den framgångsrika affärsmannen Allan Hjelt från Åbo. Hjelt var en av Finlands rikaste på sin tid, och en av de första som ägde en personbil.
Villa Hjelt har i stort behållit sitt yttre rika formspråk av Estlander, men Allan Hjelt anställde Eliel Saarinen för att rita om interiören enligt hans behov för familjeliv och representation. Vissa ingrepp gjordes även i fasaden men trots senare ändringar har byggnadens viktigaste rum bevarats, och kvar finns även en del av den fasta inredningen.
1918 drabbades det självständiga Finland av monarkistisk yra, och alternativet att bli kungadöme var högaktuellt. Projektet hann så långt att man valde prins Friedrich Karl av Hessen till kung, och i det skedet ansågs Villa Hjelt hålla måttet som privatresidens för en kunglig familj. Slottet vid Salutorget skulle
tjäna som palats för representation och kungligt arbete. Kungadömet genomfördes dock aldrig, och förgängligheten drabbade även Allan Hjelt som hamnade i ekonomiska trångmål och gjorde konkurs.
1925 sålde Hjelt villan till italienska staten, och byggnaden har därmed tillhört Italien redan i 90 år.
Behållningen av verket om Villa Hjelt är uttryckligen Vilhelm Helanders omsorgsfulla och detaljrika skildring av stadsdelens och byggnadens tillkomst och historia. Och så ska den nuvarande ambassadören Giorgio Visetti ha en eloge för att han sett till att verket finns i två versioner, en upplaga på finska och italienska jämte en på svenska och italienska – med respekt för att Finland är ett tvåspråkigt land.
Var Estlander en arkitekt med egna idéer? Kanske inte, men uppfinningsrik var han.” Vilhelm Helander Professor, skribent i boken Italiens residens i Finland.
Verket finns inte att köpa som tryckt version men har nyligen utkommit digitalt, och finns på http://bit. ly/1X7mBFw