Tysta toner väcks till liv
Skivan med Henrik Otto Donners finlandssvenska lied får vem som helst att spetsa öronen.
●●Henrik Otto Donner
Tyst musik – Silent music. Gabriel Suovanen, baryton, Markus Vaara, piano. (TUM Records)
Första intrycket av Henrik Otto Donners sångcykel Tyst musik, som närmast beskrivits som finlandssvensk lied, är en aning överraskande. Ljudvärlden är inte den som man i vanliga fall känner igen från konsertsalen utan snarare teatern, speciellt som inspelningen är rätt torr och gjord med närliggande mikrofoner så där som jazz ofta spelats in. Förklaringen kan säkert sökas i att skivbolaget är TUM Records, som gett ut en stor del av Donners jazzproduktion.
Inledningsvis känns jämförelsen mellan Tyst musik och Schuberts och Schumanns sångcykler avlägsen, det är ju 1960-talet som ligger betydligt närmare till hands här (tänk Kaj Chydenius eller Kari Rydman). Längs vägen klarnar ändå innebörden och Schubert-Schumannjämförelsen känns mer än korrekt. Tyst musik, till text av Johan Bargum, är en av få finlandssvenska, och överlag inhemska, sångcykler med 18 sånger med en sammanhängande story. De 18 satserna bidrar inte bara med en tanke vardera i en sammanhängande stil, där empati blandas med ironi och de rikliga rimmen avlöser varandra. De 18 satserna faller också in under en överordnad expressiv båge med flera detaljerade skeenden och en tacknämlig kotrast mellan stämningar under resans gång.
Och berättelsen känns starkt knuten till sin tid – med referenser till skolvärlden, sjukhusvärlden, ett starkt språk, en tydlig Helsingforsanknytning och inte minst teologiska ställningstaganden i stil med ”Jesus är en av oss”. Det finns också något nedstämt depressivt över texten och musiken i strofer som ”Morgonen ljusnar, ännu en dag / Vakna känns som ett nederlag / Hjärtat ska orka att sorgen bära / Varför gick du, kära?”
Över pianosatsen finns både något expressionistiskt och modernistiskt, speciellt i den del av satsen som känns som inspirerad av Alban Berg. Jazzen gör sig gällande i korta inslag av rytmiska växlingar och rikliga harmonier och mot slutet märks en Ravelaktig impressionism av. Om musiken skall genrebestämmas är den otvivelaktigt samtida (eller dåtida) kammarmusik snarare än något annat. Samtidigt känns den teatrala aspekten av också här genom musikens deskriptiva och kommenterande väsen samtidigt som den sätter sin egen agenda.
Tyst musik uruppfördes av Walton Grönroos och Izumi Tateno 1992 och framfördes året därpå av Raimo Laukka och Gustav Djupsjöbacka. Knappt två decennier senare uppförde Gabriel Suovanen och Markus Vaara cykeln i Uleåborg och dessa herrar står för tolkningen. Inspelningen gjordes 2012, med Don- ner själv som producent, men har nu utkommit på skiva.
Visst sitter texten bra för Suovanen. Han sjunger den mycket uttrycksfullt och nyanserat, med rikliga växlingar i volym och färg, medan Markus Vaara tacknämligt tar ut svängarna vid flygeln.
Donner var mångsysslaren som kom att samla över tusen sånger på sin verkförteckning och därtill orkesterverk, kammarmusik och en musikal, som kom att verka i allt från upphovsrätts- till manskörssammanhang och som sysslade med både jazz, rock och konstmusik. I hans oeuvre utgör Tyst musik ett minst sagt intressant inslag.
Omslaget pryds av vännen Juhana Blomsteds abstrakta namnlösa målning från 1977.