Ingen ljusning synes än
I måndags överräckte en arbetsgrupp rapporten ”Vinn eller försvinn” till kommunikationsminister Anne Berner (C). Rapporten andas nytänk, och marknadsanda och gruppen tvekar inte att svära i kyrkan då de vill omforma Yle till en inköps- och distributionskanal öppen också för andra aktörer.
Tyngdpunkten vilar klart på Yles roll.
I den omstöpningen sitter Yle Fem löst som självständig kanal och ett samboförhållande med någon av de finska; (Teema?), kan komma fortare än vi anar.
Med det stora antalet repriser och ofta likgiltiga nordiska importer kanalen nu fylls med behöver förlusten inte vara så stor – förutom vad gäller sändningstider. Allt kan inte gå på bästa sändningstid.
Rapporten är nästan pinsamt fri från diskussion om medieomvälvningens konsekvenser för demokrati och mediernas fristående ställning som samhällsgranskare.
För pressens del finns bara småsmulor – sänkt digitalmoms är nästan det enda konkreta. En nedmontering av Yle räddar inte tidningarna.
Och det är den saknade biten i herr Obamas strategi. The Washington Post om att USA:s president Barack Obama inte tillsvidare gör någonting av det som behövs för att ”utplåna” IS, såsom presidenten definierade målsättningen i sitt tv-tal på söndagen. Tidningen anser att den saknade biten är ett kraftigt markbaserat stöd till de rebeller som kämpar mot Bashar al-Assad.