Jan-Erik Andelin i ledaren

Carunaaffären visar att det högteknologiska samhället inte hålls i gång tryggt utan att det kostar.

Att sälja ut en ensamrätt, till ett kommersiellt företag, som därefter ekonomiskt har investerarnas tumskruv på en hel region är inte så smart.

För det mesta är det inte genom katastroffilmernas dramaturgi som vi inser att framtiden är här. Den kommer inte som i ”Day After Tomorrow” eller ”2012”. Som moderna människor är vi i stället så funtade och programmerade att vi ofta inser att framtiden är här när vi tittar i plånboken eller stirrar i nätbanken efter vart våra pengar har tagit vägen.

Uppståndelsen kring det till 80 procent utländskt ägda elnätsbolaget Caruna har i det avseendet varit som rycket när telefonen ringer någonstans innan man ännu har vaknat.

Caruna kontrollerar en femtedel av elnätet i landet, statliga Fortums tidigare stolpar och ställverk som bolagiserades ut för att locka investeringskapital. Bolaget vill nu höja priserna för att förmedla elenergi upp till 27 procent.

Summa summarum borde det inte vara en så stor chock att nätavgifterna går upp, eftersom elenergin i allmänhet har förblivit billig – så billig att man med fog har frågat om det är någon affär att bygga nya kärnkraftverk.

Det som är hisnande är att det nu visar sig att vårt högteknologiska samhälle behöver börja betala för sin sårbarhet.

Allt är beroende av el – vår kommunikation, våra livsmedelskedjor och värmen som pumpas genom bostäder. Vi behöver el för luftväxling, vatten och ofta för avlopp, där minsta gård på landet har tvingats ha dessa små reningsverk.

Efter allvarliga stormar och andra väderfenomen skrev våra myndigheter trygghetsdirektiv som ålägger elbolag att fram till 2028 gräva ner sina kablar i jorden.

Det sammanfaller sedan med en iver att ställa allt flera grundläggande samhällsfunktioner i de globala investmentmarknadernas vård, en fartblindhet som nu blir dyr. Att sälja ut en ensamrätt, till ett kommersiellt företag, som därefter ekonomiskt har investerarnas tumskruv på en hel region är inte så smart.

Till och med statsminister Juha Sipilä, som annars gärna har låtit predikopiskan vina för att ålägga finländarna större flit och offervilja har nu reagerat. Dyr el är ett gift för företagarklimatet, en av motorerna i Sipiläs nationsbygge 2016.

Finland är också på väg in i en internationell handelspraxis, där utländska investerare börjar skyddas mot att nationell reglering hotar de pengar de plöjt ner; också det en framtidsfaktor.

chockhöjningarna De grönas Heidi Hautala och Pekka Haavisto som i första hand skötte om utflaggningen av de statliga elnäten.

Det var knappast tanken bakom det, men utvecklingen gynnar nu indirekt hela det gröna klustret av alternativ energi – lagrad solenergi, lokala energipooler och små kraftverksbolag som kan komma till heders igen.

Men faktum kvarstår: Vi har byggt ett högteknologiskt samhälle, från vilket det inte finns någon återvändo, och där ytterst få kan kopplas loss från ett nationellt elnät.

Tusentals kilometer kabeldike ska nu grävas under de kommande åren. Den enklaste lösningen mot monopolet är förmodligen den folkliga som då en traktor också annars står vid ett öppet dike: lägg ner alla kablar samtidigt.

Elnätet behöver byggas om så att det fysiskt och tekniskt finns en möjlighet att konkurrera i kabelrännan. Det handlar om nationens blodomlopp och ryggrad.