Pressad pressfrihet

Fri press är ett honnörsord och en självklarhet i ett demokratiskt samhälle. Nu växer hoten mot pressfriheten även i Europa. Utmaningarna att bryta utvecklingen bör tacklas resolut.

Finland ståtar på första plats då pressfriheten i världen jämförs. På den nya rankningslistan som offentliggjordes för några dagar sedan har Nederländerna gått upp till tvåa, medan den tidigare tvåan Norge nu är trea och Danmark fyra.

Det är inte överraskande att Finland är i topp. Vi har ett demokratiskt mångpartisystem, här finns inga väpnade konflikter och korruptionen är mycket liten – alla dessa omständigheter är typiska för länder med stor pressfrihet.

Dessutom finns det långa traditioner. Den tryckfrihetsförordning som utfärdades då Finland var en del av Sverige kan i år fira 250 år. Den var inte bara den första i Sverige utan den första i världen som gjorde frihet att uttala sig i tal och skrift till en rättighet skyddad i lag.

Trots Finlands första plats finns det smolk i bägaren. Det finns en del att oroa sig för i vårt land och betydligt mer i Europa för att inte tala om den övriga världen.

Diskussionsklimatet i Finland har förändrats och speciellt på nätet har det blivit rått, vulgärt och nedsättande. Det finns krafter som medvetet försöker fördunkla eller förvränga fakta och det finns journalister som på grund av sitt jobb utsätts för hot eller förtalskampanjer. Chefredaktörer för centrala medier i Finland reagerade också på detta med en skrivelse i mars.

Som en följd av förändringarna på hemmaplan har Finlands index sjunkit från i fjol, men eftersom utvecklingen har gått i samma riktning i många andra länder är Finland fortfarande etta, precis som alla år sedan 2010.

Hot mot pressfriheten har blivit uppenbara också i länder som Sverige och Tyskland där journalister hotats och angripits. Som en följd av detta har bland annat de här länderna gått bakåt på pressfrihetslistan. Sverige har fallit från femte till åttonde plats och Tyskland från tolfte till sextonde.

En del EU-länder har tappat terräng framför allt på grund av den egna regeringens medvetna åtgärder som tär hårt på pressfriheten.

Polen är just nu ett sorgligt fall som ser ut att gå i Ungerns fotspår. Polens nya medielag är till flera delar en kopia av den ungerska. Den nationalkonservativa regeringen har vidtagit åtgärder för att omvandla de statsägda public service-medierna till så kallade kulturinstitut som ska stärka tittarnas, lyssnarnas och läsarnas patriotiska hållning. Polen har på ett år fallit inte mindre än 29 placeringar, från 18:e till 47:e.

Polen är ett Kina i miniatyr. De kinesiska ledarna har tagit ett allt hårdare grepp om medierna och president Xi Jinping sade nyligen att medierna måste älska Kommunistpartiet, skydda det och nära alliera sig med partiets ledning i tankar, politik och agerande. Medias roll i Kina är glasklar. Kina har tagit enorma ekonomiska kliv framåt och moderniserats snabbt, men i fråga om pressfrihet ligger landet på plats 176 av 180 länder.

Ännu längre ner på listan finns Syrien, Turkmenistan och Nordkorea som knappt håller jumbon Eritrea bakom sig.

regeringar och privata intressen gör i många länder gemensam sak för att tysta det fria ordet” heter det i ett uttalande från organisationen Reportrar utan gränser, som mäter pressfrihetsindex varje år.

Så länge pressen får agera fritt och oberoende med enbart etiska gränsdragningar tas tillståndet som givet, men då pressfriheten begränsas och urholkas inser man det verkliga behovet av den.

Det är lättare att försöka stoppa en farlig utveckling tidigare än senare. Ju mer pressfriheten kringskärs desto svårare blir det att hindra en fortsatt negativ trend, för att inte tala om att återfå friheten.

EU bör tillsammans sätta press på sina medlemsländer. Det är en skam att en europeisk gemenskap innehåller länder med allt svagare pressfrihet. Också EU:s välvilliga och kritiklösa inställning till Turkiet på grund av flyktingläget rimmar illa med hur frågor om mänskliga rättigheter, yttrande- och pressfrihet sköts i Turkiet. Landet ligger på 151:a plats och har antagligen flest fängslade journalister i hela världen.

Vi som fortfarande har en möjlighet att fritt formulera oss har en skyldighet att utnyttja den för att påverka och hindra en fortsatt försämring i många länder.

Rädslan för hot och hat får inte tillåtas tysta det som behöver bli sagt och framlagt offentligt.