Cádiz – Andalusiens pärla
Anrika och livfulla Cádiz är en av spanska Andalusiens finaste städer och samtidigt en provins som erbjuder en uppsättning upplevelser med sherryprovning, vita byar och långa stränder.
En ljum havsvind smeker mitt ansikte. Det är inte från alla städer man kan promenera en kilometer rakt ut i havet och fortfarande vara torr. I sydspanska Cádiz ger dock den vindlande stenbron ut till havsfortet San Sebastian en sådan möjlighet.
Helt torrskodd kanske man inte blir. Medan jag går ut mot fortet slungas väldiga kaskader vatten upp från vågbrytarna och klipporna. Det vilda vattnet bekommer inte de män i hatt som står med fiskespön och metar från den långa bron. En av dem är Felipe Mendenez, som har en hink nyfångad fisk bredvid sig.
– Det här är inte mitt jobb, det är mitt liv, säger Felipe och skrattar gott. Jag får alltid en god middag när jag fiskar och resten säljer jag till marknaden.
Väl ute vid fortet från 1500-talet tar jag upp min vattenflaska och lutar mig tillbaka i det flödande solskenet och tystnaden. Vi är ganska få personer som tagit oss längst ut på fortets vittrande murverk och njuter av den rofyllda avskildheten på denna sällsamma plats.
jättelika sarkofager
Efter en skön stund i lugnet vandrar jag tillbaka in till staden. Från fästningen ser man den historiska delen av Cádiz trängas på sin smala halvö.
Staden räknas som Västeuropas äldsta. Redan fenicierna grundade en koloni här, troligen på 1300-talet före Kristus. Tusen år senare var orten viktig i det romerska Espana. Den långa historien presenteras i ett förträffligt arkeologiskt museum vid torget Plaza de Mina, med många romerska skulpturer och rika lämningar från såväl den iberiska som moriska tiden. De stora slagnumren är de jättelika feniciska sarkofager formade som en man och en kvinna som hittats under en gata i centrala staden.
vardagsrum utomhus
Jag fortsätter min vandring och när jag närmar mig La Caleta, en av Sydspaniens mest charmiga stadsstränder, hörs skratt och rop. Kring den stora, vita badpaviljongen vistas många unga universitetsstudenter. De umgås, spelar gitarr eller går på lina. Lite längre bort har ett par grupper av äldre kvinnor fällt upp sina parasoll och spelar sällskapsspel. Hela scenen påminner om ett stort vardagsrum utan tak.
– Det är på La Caleta jag träffar mina vänner, säger Clarissa Cardo, när jag börjar prata med en av de brädspelande damerna.
Hennes väninna Lilia fyller i:
– Den här årstiden är det för varmt inomhus. Skönare att sitta här än hemma hos någon.
La Caleta är inte den enda stranden. På södra sidan väntar den åtta kilometer långa Playa Victoria. Även denna strand ligger centralt men i den nyare delen, där den smala halvön smälter ihop med fastlandet.
cavafest
Jag tar mig in i de skuggiga, äldre kvarteren och bort till Mercado Central, den sevärda centralmarknaden som är Spaniens äldsta. Den variera- de och smått kaotiska fiskavdelningen är en upplevelse i sig. I dag är det dessutom lördag och full feststämning råder. Barerna som finns utspridda bland stånden är fulla av gäster. På eftermiddagen övergår det hela till en cavaskvimpande fest där alla är bjudna.
Atmosfären på Mercado Central är utmärkande för det levnadsglada Cádiz. I övriga Spanien uppskattas invånarna i staden, los gaudianos, för sin speciella humor och öppenhet. Den berömda karnevalen i februari tycks sprida en lössläppt stämning över resten av året.
Flamenco
På småtimmarna förekommer ofta allsång på tapasbarerna och här finns en bra scen för genuin flamenco. Allra bäst brukar fredagarna på klubben La Perla vara. Den stora lokalen ligger precis vid havet och har en hängiven publik.
Våra mojitos anländer och mannen bredvid mig vill omgående utbringa en skål för ”Cádiz, Spaniens bästa stad”. Det gör jag gärna. Detta är en av mina absoluta favoritstäder i Spanien med sin unika stämning, sin historia och sina fina omgivningar.