Fredrik är herre i eget hus
Allt fler unga med funktionsnedsättning väljer ett eget hem. Fredrik Lettijeff var redo från första dagen. Han har rett sig nästan helt själv efter flytten hemifrån till ettan i Grankulla för ett drygt år sedan.
– Jag handlar, lagar mat och städar själv.
En flytt till ett eget hem var ändå en stor sak för Fredrik Lettijeff, som har en lindrig funktionsnedsättning. Mycket underlättades av allt han lärde sig under åren han bodde på internat då han studerade vid Optima i Nykarleby.
För närvarande planerar han sin 22-årsdag. På pekplattan har han en bild av tårtan han ska bjuda på, en prinsesstårta – för marsipanens skull.
Allt har funkat kanonbra sedan första dagen, säger pappa Pekka.
– Då vi hade packat upp allt och monterat möblerna så sade du att jag får åka hem, för du ville sova.
Grannen hjälpte med att ställa in tevekanalerna.
Kurs öppnade ögonen
Fredrik får daglig assistans av Kårkulla – men mycket mindre nu än i början. Redan efter en vecka stod det klart att han inte behöver hjälp med att komma i väg på morgnarna.
– Jag stiger upp halv sju för 7.20 ska jag vara vid snigeltaxin, berättar han.
Snigeltaxin, det är Kårkullas egen bil som för honom till arbetscentralen i Malmgård.
Själva processen att hitta och flytta till ettan var ändå inte lätt, säger Pekka Lettijeff. Först tänkte de på ett boende, men tilldelningsprinciperna för gruppboende verkade oklara och väntan kändes lång.
– Vi visste inte vem som har vilken roll och vilken information finns att få.
Det som öppnade ögonen var den kurs i flyttningsförberedelser som ordnades av Förbundet de Utvecklingsstördas Väl. Då klarnade det att möjligheterna och aktörerna är många. Pekka och Fredrik stämde träff med en av stadens socialarbetare och fick grönt ljus för att leta reda på en bostad.
– Så började jag och Fredrik åka runt och titta på lägenheter, säger han.
”En befrielse”
En lägenhet fann de sedan snabbt och staden köper den assistans som behövs av Kårkulla, som har egna enheter nära.
Mobilen och pekplattan är viktiga för Fredrik. Han ringer videosamtal, gör animerad film eller spelar Minecraft eller Super Mario. På nätet kollar han recept och prylar han vill köpa.
– Det här vill jag köpa när vi åker till Äpplet (köpcentret Iso Omena), säger han och pekar ut några legofigurer, en skjorta och en keps.
Legofigurerna använder han för att göra film.
Sina vardagsuppköp gör han ofta själv.
– Det här är en befrielse, för i alla år har man funderat på hur det ska gå, om han alltid kommer att behöva
assistans, säger Pekka.
Som förälder har man förutfattade meningar om vad som funkar eller inte funkar, säger pappa Pekka.
– Det man inte märker när han bor hemma är alla dolda talanger.