Paret Leka skriver sagor med saftiga teman
Jag åkte till Borgå för att träffa kvinnan och mannen bakom musen och ankan i Kaisa och Christoffer Lekas grafiska romaner.
Bland de vackraste och märkvärdigaste recensionsexemplar som kommit till redaktionen under åren finns Kaisa och Christoffer Lekas alster.
Häromveckan presenterade jag deras senaste, serieromanen The Place of Death, i min litteraturcirkel. Den är en både sinister och absurd historia om, som underrubriken lyder, ”the temporal nature of this world & the kindness of strangers”. Dödens plats – om världens timliga natur och främlingars vänlighet.
– Den måste jag läsa för mitt nioåriga barnbarn, hon vill bli skrämd och tröstad just så där!, utbrister en av damerna när jag visar upp de blåtonade uppslagen och berättar historien.
Pärmen är ett fotografi på Christoffer Leka i strikt kostym flankerad av sina två brorsöner iförda sjömanskostymer, i högborgerlig salongsmiljö. Gossarnas mundering är en allusion på Kalle Anka. Berättelsen inne i boken är tecknad av Kaisa Leka, och där möter vi paret Lekas fiktiva alter egon, ankan Christoffer och musen Kaisa, två vilda brorsöner och parets cyklande vänner. Medan den stränga och duktiga musen jobbar mot deadline, barnvaktar den obekymrade och pratglada ankan brorsönerna och trollbinder dem med en hiskelig historia om en mörk natt i den ryska obygden, där cyklisterna blir skrämda av en gubbe och måste slå läger på ”dödens plats”. Slutet är både gott och gåtfullt.
Förra veckan belönades boken i designerorganisationen Grafias tävling för årets grafiska formgivningstoppar med Hopeahuippu, Silvertoppen, i serien för tidskrifter och publikationer.
Cyklar och gudar
Det är alltid Kaisa Leka som tecknar paret Lekas serieromaner, medan Christoffer Leka ger böckerna deras utsökta grafiska design och ofta originella fysiska utformning. Hur berättelserna föds – de kan handla om cykelfärder, om indiska gudasagor tolkade genom musens och ankans vardag, om hinduisk andlig utveckling – det varierar däremot. Efteråt kan det vara svårt att veta vem som bidragit med vad.
– Vi strider ganska mycket om diverse detaljer, säger Christoffer, och av parets sätt att falla varandra i talet och klart formulera diametralt olika åsikter förstår man att det snarare handlar om långa intensiva diskussioner.
De har också olika syn på just serietecknandet, de grafiska romanerna. För Kristoffer är de en hobby, vid sidan av brödjobbet som grafisk formgivare och lärare vid Lahden muotoiluinstituutti. För Kaisa är serietecknandet professionellt, hennes primära konstnärliga yrke. Hennes hobby, påpekar hon förebrående, är att läsa ryska vid medborgarinstitutet.
I deras gemensamma grafiska romaner är språket engelska, och dessutom tecknar Kaisa Leka serier på finska till exempel för tidskriften Pyöräily + Triathlon. Engelskan ger sig naturligt för den internationella samhörighet som två centrala aspekter av parets liv knyter dem till: de långa cykelresorna på olika håll i världen, och hinduismen. Närmare bestämt den gren av hinduismen som kallas Gaudiya Vaishnavism, en strömning som uppstod under Indiens andliga renässans på 1400-talet.
Lätt grepp om det tunga
Vi sitter i soffan i deras studio, en vindsvåning i ett trähus i Borgå med några arbetsbord som skymtar bland böcker i rader, högar, drivor och pyramider. Här finns också en stor mängd intressanta prylar med anknytning till serie- och popkonst. Bland annat en Mimmi Pigg-docka som sitter på en av takbjälkarna. Varför har ni valt en mus och en anka som era autofiktiva figurer? Och varför den tecknade serien som medium? Christoffer:
– ”Matters of great concern should be treated lightly”, står det i Hagakure. Vi vill utnyttja den tecknade seriens lätthet för att avhandla allvarliga och viktiga frågor. Dessutom har vi talat mycket om hur de-
mokratiskt det här mediet är. Jämför till exempel med hur det är att göra film, där du behöver hundratusentals euro för att bara börja. För tre euro för papper plus tre euro för en penna är du i gång och kan åstadkomma en tecknad serie av proffsklass.
(Hagakure är ett slags samurajhandbok, författad av Yamamoto Tsunetomo.) Kaisa: – Tänker man politiskt är serier ett sätt för vem som helst att uttrycka sin åsikt och göra sig förstådd också bland dem som inte kan läsa. Jag har jobbat på serieverkstad i Indien och sett hur bra det kan fungera. Visst beundrar jag människor som kan skapa en egen värld bara genom ord, själv är jag för mycket visualist för att kunna det. Men jag har aldrig uppfattat mig själv som en tekniskt hemskt ”bra” tecknare. Å andra sidan har jag alltid fascinerats av popkonst och blandad estetik. Musen kom till på skoj, jag ritade en Musse Pigg-figur ur minnet och den blev väldigt olik Disneys. Sen började den leva sitt eget liv. Och det finns en massa saftiga teman som inte får plats i Disneys värld: sex, död, handikapp, kärlek, religion, politik.
Handikapp och kärlek till exempel: I Expedition No 3. Cycling around Iceland (2012) drabbas ankan av knäsmärta redan under de första kilometrarna. På natten ligger han och grämer sig över hur folk ska tycka att han är löjlig, när han inte ens kan cykla i kapp ”en amputerad kvinna”, ”en kvinna utan ben” – en hänvisning till musens, och den verkliga Kaisa Lekas, benproteser. Så fort den rådiga musen får nys om ankans problem, fixar hon saken. Det visar sig att det var ett litet fel på hans sko som fick honom att trampa snett.
Om cyklandets njutning och lidande, och världen som en övervägande vänlig plats, handlar också Tour d’Europe. The Yoga of Road Cycling (2010). För två år sedan utkom praktverket Time After Time, hinduiska myter varvade med interiörer ur paret Lekas arbetsvardag, i samarbete med Ken Barber, Katri Korhonen, Tuomas Mäkinen, Teo Tuominen och Hanif Kureshi, som bidragit till bokens överdådiga typografiska design, färgvärld och soundtrack, två låtar som kan laddas ner på bokens webbsida.
Det finns en massa saftiga teman som inte får plats i Disneys värld: sex, död, handikapp, kärlek, religion, politik. Kaisa Leka
När jag och min yngre bror började hänga med Hare Krishna-typerna i Helsingfors på 90-talet var våra föräldrar mycket oroliga. Christoffer Leka
Mannen som blev munk
I Audarya Lila. The Death of Tuomas Mäkinen (2008) figurerar musen och ankan bara som bifigurer. Den handlar om hur en av deras vänner, en ung man vid namn Tuomas, beslutar sig för att lämna sin utbildning, sin familj och sin flickvän i Finland för att bli munk i Kalifornien. Historien om Tuomas och hur han lämnar sitt sekulära liv och går vidare på andlighetens stränga väg berättas ur hans föräldrars, hans flickväns och hans egen synvinkel.
Tuomas var en av Christoffer Lekas elever och delade hans intresse för hinduismen, men på så stort allvar att paret Leka först uppfattade det som ”överdrivet”. Kaisa: – Vi ville undersöka den där processen, hans starka tro och beslutet att bli munk som vi tyckte var förhastat. Vi tyckte att han borde ha studerat färdigt först, för att det skulle ha varit lättare att sen återvända till det gamla livet, och så vidare. Så småningom insåg jag att vi hade haft fel, att han kanske fattade rätt beslut just i rätt ögonblick. Om man väntar på de perfekta omständigheterna så blir saker aldrig gjorda. Jag är själv en sån som har svårt att leva i nuet, jag oroar mig för framtiden och ångrar saker jag gjort, och det bearbetade jag säkert i boken om Tuomas där slutsatsen blir att det lönar sig att följa sin dröm fast den kan verka absurd och löjlig. Christoffer: – Jag tyckte historien var intressant och värd att berätta och jag ville att den skulle beakta också de konsekvenser som ett sånt beslut får för andra människor. Tuomas föräldrar och hans flickvän skulle också få komma till tals, så vi intervjuade dem om vad de upplevt. En stor sorg, föreställer jag mig. Särskilt föräldrarna, som säkert upplevde att deras barn försvann väldigt långt bort, att nånting bröts mellan dem, en kontinuitet som de räknat med? Jag tänker mig att föräldrar vars barn genomgår könskorrigering kan uppleva en liknande sorg, över något de missförstått med sitt barn och något de mister. Innan det sen lugnar sig, och de ser vad som finns kvar. Christoffer:
– Vår bok utspelar sig just i brytningsskedet, då alla känslor var alldeles på ytan. Sen återgick saker till det mera normala också för föräldrarna, deras oro lindrades av att de besökte klostret där Tuomas nu lever och så vidare. Men jag förstod deras känslor mycket bra. När jag och min yngre bror började hänga med Hare Krishna-typerna i Helsingfors på 90-talet var våra föräldrar mycket oroliga. Sen blev min bror mera engagerad i djurrättsfrågor, och jag minns hur min pappa sa en gång: ”Jag trodde att det värsta som kunde hända var att båda mina söner blev Hare Krishna, men nu har jag en son som är Hare Krishna och en som är terrorist!”
Boken består av tre häften inbundna med japansk teknik, inneslutna i så kallade sandwich-pärmar hopknutna med vita band. Den handbundna upplagan på 500 exemplar är tillverkad av bokbindaren Kata Ruohtula. ”Paketeringen” är också en del av berättelsen. Kaisa: – Att öppna den här boken är lite av en rituell handling. Du behöver båda händerna, du behöver en plats att lägga ner boken på för att kunna läsa, du kan inte göra det med mobiltelefonen i ena handen.
”Det är alltid någon kris”
Ni verkar väldigt sammansvetsade professionellt, vad skulle ni vara utan varandra? Christoffer:
– Jag är en dagdrömmare. Utan Kaisa skulle jag inte få någonting gjort, jag skulle bara få en massa nya idéer hela tiden. Kaisa: – Jag skulle göra mycket seriös och rationell politisk konst.
I sommar ska Christoffer och Kaisa Leka cykla från New York till San Francisco.
Det är lättare att göra en cykelresa än en bok, konstaterar Kaisa lakoniskt.
Och om de här med att förverkliga sina drömmar, vare sig det handlar om smal bokutgivning eller tusentals trampade kilometrar i främmande farliga länder: Christoffer: – Omständigheterna är alltid omöjliga. Kaisa: – Det är alltid någon kris. Och om Place of Death och det här med att våga sig ut i det främmande:
– Vilken plats som helst kan vara dödens plats, säger Kaisa Leka och låter, just det, skrämmande och tröstande på samma gång.
– Vi kan dö närsomhelst, på motorvägen till Helsingfors eller i Kervo, så man ska fundera på hur man vill använda sitt liv. Böckerna kan köpas till exempel genom att kontakta Kaisa Leka via hennes hemsida www.kaisaleka.net