Tappara fick guld till sist
FM-ligan Medan Tapparaspelarna åkte omkring med Kanadabucklan på isen satt IFK:arna i omklädningsrummet och försökte svälja besvikelsen över silvermedaljerna de fått ta emot några minuter tidigare.
TAMMERFORS Teemu Ramstedt lämnade isen i tårar, kapten Arttu Luttinen försökte beskriva sina känslor och en efter en gick IFK-spelarna med tom blick och sänkt huvud mot omklädningsrummet.
– En enorm besvikelse då man ser spelarnas reaktioner och hur det känns för dem just nu, säger Antti Törmänen efter att han klivit ut ur omklädningsrummet.
– Det här är den hemskaste känslan och upplevelsen. Du spelar en lång säsong och så förlorar man i finalerna.
Luttinen hade svårt att samla tankarna efter finalförlusten mot Tappara.
– Det här är ett fantastiskt fint lag och vi har gjort en fin säsong tillsammans. Vi har gjort en fin resa, men för tillfället är den enda känslan vi har en enorm besvikelse, säger kaptenen.
– Tappara spelade i finalen fjärde gången i följd. Kanske de var så pass mycket mer rutinerade och marinerade att de kunde vinna. Det är rätt svårt att analysera det så här snabbt.
Men Luttinen säger att slutresultatet inte lämnar något utrymme för diskussion eller spekulationer.
– 4–2 talar sitt klara språk och det visar att vi var lite efter.
Luttinen lyfter också fram IFK:s något oortodoxa spelstil som både kritiserats och beundrats under säsongen. Spelarna fick rätt stora friheter under säsongen och tanken var att de skulle lära sig ta ansvar, reagera på rätt saker och växa med uppgiften.
– Vi hade kul med den spelstilen. Vi fick anfalla och göra mål och vi hade spelare som passade för den. Vi svetsades samman extra mycket då vi fick spela och trivas tillsammans ju längre säsongen gick.
– Alla gav hundra procent och allt de hade hela tiden men den här gången räckte det inte hela vägen.
Luttinen efterlyste en lite större seghet av laget. Då IFK tog ledningen i början av matchen klarade man inte av att bevaka den utan Tappara kunde sätta två snabba mål och ta ledningen. IFK fick en puck i mål i slutet men efter videogranskning underkändes målet då matchtiden var slut.
– Vi kunde skapa bra läge men fick inte in pucken. I de tre sista matcherna försvarade Tappara grymt bra och vi gjorde inte mer än ett mål i de matcherna. Och Tomi Karhunen var mycket bra i målet.
– All ära åt Tappara, avslutar han.
Törmänen skakade upprepade gånger på huvudet då han stod utanför omklädningsrummet i Tammerfors. Silvermedaljen hade han hängt av sig innan han lämnade la- gets omklädningsrum och den lär inte ligga på paradplats i första stund.
– Visst kommer det att smaka bättre vid något skede, säger han.
– Man ska försöka sätta saker och tung i perspektiv. Det är tredje gången på 2000-talet som klubben får en medalj, det är förstås fint. Att spela i final och vinna grundserien är starkt av oss. Det ska ses som glada och positiva saker.
Säsongen som helhet var lyckad för de stjärnprydda. IFK tog hem grundseriesegern för första gången och en finalplats är inte vardag för Helsingforsklubben.
– Vi ska vara mycket nöjda. Vi svetsades samman som lag, visade att vi kan stiga ur underläge och flera spelare utvecklades under vår ledning. Ramstedt har gått framåt otroligt mycket. Han har väl aldrig spelat så här bra tidigare, Robert Leino och Mika Partanen har utvecklats mycket och många andra också, funderar Törmänen.
– Jag vill rikta ett stort tack till alla, vi har ett fantastiskt team som jobbat tillsammans för att nå hit. Vi har haft ett fantastiskt lag med bra spelare och det känns lite som om vi svikit organisationen då vi inte kunde ta hem mästerskapet.
Man ska försöka sätta saker och tung i perspektiv. Det är tredje gången på 2000-talet som klubben får en medalj, det är förstås fint.