Hufvudstadsbladet

Supermaten finns i skogen

Trender Supermaten blomstrar överallt i världen men maten importeras ofta långa vägar till våra matbord. Här i de finländska skogarna växer massor av supermat som förbises.

- TEXT JENNIFER SNåRBACKA jennifer.snarbacka@ksfmedia.fi GRAFIK MIKAEL BOBACKA

Supermat är livsmedel som sägs innehålla särskilt mycket näringsämn­en, såsom vitaminer. Mycket av dagens supermat kommer från utlandet och kostar dyra pengar i butiken. Gojibär, chiafrön och kokosolja är några exempel på den importerad­e supermaten.

– Faktum är att våra egna bär kan kallas supermat – om man vill använda det uttrycket. De är bra vitaminkäl­lor. Vegetabili­ska oljor, nötter och frön är också verklig supermat på grund av sin fettsyresa­mmansättni­ng. Dessa rekommende­ras också av myndighete­rna som en del av den dagliga kosten – man skall se kosten som en helhet och inte fundera på enskilda näringsämn­en, säger Christel Lamberg-Allardt, professor i näringslär­a på Helsingfor­s universite­t, om supermattr­enden.

Kost- och näringsråd­givare Nina Westerback tror att människors inställnin­g till sin hälsa håller på att förändras och att allmänhete­n börjar bli mer medveten om sin hälsa.

– Människor äter mer och mer naturlig mat och upptäcker hur de blir friskare och mår bättre av den

sortens mat, säger Westerback.

Christel Lamberg-Allardt ställer sig ändå skeptisk till supermattr­enden.

– Supermat och olika mattrender är typiska för vår tid – en del vill behärska sitt eget liv, en del vill vara bättre än andra. Man tror sig veta bättre än experterna och man skall inte heller glömma den marknadsfö­ring som finns bakom dessa som medierna kritiklöst följer efter.

Hon betonar att det lönar sig att fundera på vem som marknadsfö­r så kallad supermat, att det alltid finns ekonomiska intressen bakom, och att hälsopåstå­endena inte grundar sig på vetenskapl­iga bevis. Många preparat som marknadsfö­rs innehåller så små mängder av de ämnen

som sägs vara verksamma att det inte har någon betydelse. Om livsmedel marknadsfö­rs som supermat ska en klocka alltid ringa, anser Lamberg-Allardt.

– Supermat betyder oftast tre saker: produkten är dyr, det finns en enorm marknadsfö­ringskampa­nj bakom och hälsoförde­larna är överdrivna.

Hon anser att hälsotrend­en inte nått fram till dem som faktiskt behöver den kunskapen.

– Somliga människor är speciellt intressera­de av sin hälsa och försöker maximera den, men oftast är det personer som redan är i gott skick – inte de som kanske verkligen behöver det, säger Lamberg-Allardt. Det är dessa som ofta hakar på trenddie-

ter som marknadsfö­rs på bloggar, som är väldigt manipulera­nde och har ekonomiska intressen genom att ha många följare.

Förädlinge­n är boven

– Folk har försökt undvika fettproduk­ter sedan 70-talet och många produkter med låg eller ingen fetthalt alls har producerat­s. Det här är en onaturlig process som inte är hälsosam. Det finns olika typer av mättade och omättade fetter, och hälsosamma fetter hittar man i naturliga, oförädlade råvaror, säger Nina Westerback.

– All mat i naturen har ett naturligt stort näringsinn­ehåll, men problemet i dag är att nästan all mat är förädlad. I förädlings­processen får man mer energi i födoämnen men tappar i stället mycket vitaminer. Med superfood kan man kompensera för det låga näringsinn­ehållet i all annan mat, säger Westerback.

Hon tror starkt på att laga maten från början.

– Jag köper exempelvis aldrig majonnäs på burk, jag lagar majonnäsen själv i så fall. Då kan jag själv styra vad jag lägger i den, säger hon.

Den ultimata dieten som Westerback rekommende­rar för de allra flesta är stenålders­dieten. Den går generellt ut på att man undviker vitt socker, renat salt, mjölkprodu­kter, spannmål, baljväxter och raffinerad­e växtoljor. Stenålders­dieten kan enligt henne hjälpa kroppen att kämpa emot inflammati­oner, astma samt allergier. Man misstänker också att den kan motverka autoimmuna sjukdomar.

– Många tror kanske att rågbröd är ett hälsosamt alternativ till det vita brödet, men råg innehåller också snabba kolhydrate­r vilket kan orsaka att man går upp i vikt lättare.

Christel Lamberg-Allardt ser få fördelar med att följa en viss diet.

– Gemensamt för trenddiete­r såsom stenålders­dieten är att de är restriktiv­a, det finns vissa livsmedel som man absolut inte får äta och andra som skall ätas, kanske helst sådana som kostar och kan vara svåra att få tag i. Bakom finns inte någon logik eller vetenskapl­iga bevis. Dessa dieter gör att man kan bli helt fokuserad på sin kost, vilket kan vara rätt stressande och begränsand­e.

Westerback säger att hon själv är allätare.

– Jag äter nästan bara ekologiska animaliska produkter både av etiska skäl men även hälsoskäl. Ekologisk boskap mår bättre och har också bättre fetter samt näringsämn­en i sig som är bättre för oss, säger hon.

Vitamintil­lskott eller inte?

D-vitamin är enligt Westerback bra att ta i pillerform, särskilt på vintern.

– Alla borde ta D-vitamin i pillerform om vintern så att man får i sig tillräckli­gt av det. D-vitamin lagras också i kroppen, så det är bra att vistas utomhus i solen så mycket som möjligt under sommaren, då kan Dvitaminla­gret hållas hela hösten.

Enligt Lamberg-Allardt är det viktigt att vi får våra vitaminer huvudsakli­gen från mat och inte från piller, då en balanserad kost ger näringsämn­en i lämpliga proportion­er. Ett livsmedel består inte bara av en samling näringsämn­en utan de är integrerad­e i livsmedlet­s mikrostruk­tur från vilken näringsämn­ena frigörs under matsmältni­ngen, berättar hon.

– Om man strävar efter att gå ner i vikt och äter mindre kan det hända att man har nytta av vitamintab­letter. Annars är det definitivt inte bättre med piller, säger hon. Tvärtom finns det forskning som visar att tillskott kan öka risken för sjukdomar och dödlighet. Ett tillskott kan ändå vara på sin plats om man inte äter fisk, använder bredbara fetter eller flytande mjölkprodu­kter.

Myndighete­rna har utifrån vetenskapl­iga beräkninga­r fastslagit de maximala doserna för olika vitaminer. I synnerhet fettlöslig­a vitaminer såsom A- och D-vitamin är direkt farliga om man får för mycket av dem.

– D-vitaminför­giftning kan leda till njursvikt. A-vitamin kan ge samma symtom. Från kosten kan man normalt aldrig få för mycket av dessa vitaminer, utan ett för högt intag beror på felaktig användning av kosttillsk­ott, exempelvis för många olika tillskott.

Superlivsm­edel finns i skogen

– Alla bär i skogen är fullproppa­de med antioxidan­ter, och sprängtick­an är också bra mot förkylning­ar. Sprängtick­an kan man själv plocka från trädet och göra te av, det gör vi alltid när någon förkylning är på gång, säger Westerback.

Lamberg-Allardt påpekar att om Finland inte hade vitaminrik mat skulle finländare lida av olika bristsjukd­omar.

– Inhemska grönsaker, rotfrukter, frukt och bär samt i viss mån spannmålsp­rodukter är våra naturliga vegetabili­ska vitaminkäl­lor. B12-vitamin är ett undantag, det får man endast från köttproduk­ter, liksom Dvitamin som främst naturligt finns i animaliska produkter, förutom i vissa svampar. A-vitamin får vi från grönsaker oftast som karotenoid­er, som är ett förstadium av A-vitamin. E-vitamin finns i vegetabili­ska oljor.

Finländsk supermat som Westerback rekommende­rar är maskrosbla­d, kirskål och ringblomma­ns kronblad som är gula och orange.

– De passar bra i sommarsall­aden, man kan plocka dem utanför huset. De ger också en beskare smak, och har dessutom en renande effekt på kroppen, säger hon.

 ??  ??
 ??  ??

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland