Koranen får inte tolkas på nytt
En kristen förståelse av Gamla testamentets svårsmälta texter om att utrota sina fiender med mera bygger på Jesu radikala omtolkning. ”Ni har hört att det blev sagt, öga för öga och tand för tand. Men jag säger er: värj er inte mot det onda ... ”(Matt 5:38). Allt sedan Bergspredikan (Matt 57) har Jesu efterföljare därför sett texterna i ett helt annat ljus än vad där bokstavligen står. Vad jag kan se bygger Carl Gunnar Weckströms synpunkter (HBL 11.8) helt riktigt på denna insikt. Det är rätt att betona Jesus på bekostnad av Mose. Bergspredikan är en nyckel för en kristen tolkning av Gamla testamentet.
Koranen är till den delen helt annorlunda. Förståelsen av den finns kvar på ett ”gam maltestamentligt stadium”, som Jan Selén träffande uttrycker saken (HBL 13.8). Koranen får alltjämt inte, enligt så gott som alla ledande Koranskolor, tolkas på ett nytt sätt. Det är fortfarande AlGazalis, Bukharis, Razis med flera hadither som är normerande för tolkningen. Muslimer är därtill i regel rätt omedvetna om Koranens egentliga innehåll, eftersom utvalda texter reciteras i liturgisk form i moskéerna – på gammal arabiska. Någon nytolkning i nämnvärd utsträckning har inte skett, än mindre har det funnits någon reformation eller upplysningstid. Ett intressant försök i dag är dock till exempel turkiske Caner Taslamans moderna korantolkningar.
Jag tror att Göran Djupsund har rätt i att integrera de muslimska samfund i väst kunde fungera som vapen mot terrorism (HBL 31.7). De flesta muslimer är trots allt helt vanliga människor som vill leva i fred och sköta sina studier, jobb och familjer. Terroristerna däremot är spelbrickor i ett hänsynslöst politiskt maktspel.
Men också ett kritiskt studium av Koranens texter kunde motarbeta terrorism. Att verkligen läsa vad Koranen säger har för många muslimer blivit en ögonöppnare. En annan ögonöppnare är extrema islamistiska rörelser själva, eftersom de på ett grymt sätt synliggjort en bokstavstrogen islam. Sålunda har till exempel IS, till gemene muslims fasa, tagit i bruk slavhandeln, eftersom den tillåts i Koranen (till exempel sura 33:50). De muslimer jag talat med tar utan undantag helt avstånd från en sådan förståelse av islam. Det är inte omöjligt att en exponering av till exempel wahhabismen (den koranskola som bland annat Saudiarabien och IS bygger sin ideologi på) kunde bidra till dess eget sönderfall.
Det är ändå realism att inse att politik och religion hör starkt ihop i muslimska länder. Målet är en både territoriell expansion och ökad religiös styrning av samhället. Den lutherska tanken om ett världsligt och ett andligt regemente, alltså att skilja staten från kyrkan, är något väsensfrämmande i en muslimsk kontext.