Mannen som ler
Intervju Jag är jag, svarar regissören Juho Kuosmanen på frågan om han är vår nästa Aki Kaurismäki. – Repliken är lånad från en av Kaurismäkis filmer, tillägger han pillemariskt.
Förväntningarna var höga och rädslan för att första långfilmen skulle bli ett fiasko låg på lur. Men när Den lyckligaste dagen i Olli Mäkis liv vann första pris i Cannes släppte stressen. Nu jobbar Kuosmanen med nästa projekt – en stumfilm om hembränning.
”Det är onödigt att oroa sig”, säger boxaren Olli Mäki på tal om den kommande fighten med världsmästaren Davey Moore. I stället för att vara nervös tröstar sig Mäki med tanken på att det är bättre att förlora mot en bra boxare än en dålig boxare.
Repliken, som är autentisk, finns med i fiktionsfilmen om den berömda matchen, utkämpad på ett fullsatt Olympiastadion 17 augusti 1962. Filmen Hymyilevä mies, på svenska döpt till Den lyckligaste dagen i Olli Mäkis liv, är regisserad av Juho Kuosmanen och vann första pris i Cannes i maj.
Juho Kuosmanen var, erkänner han, under arbetet med sin debutfilm inte alls lika stoisk som Olli Mäki var inför sitt livs match.
– Jag var livrädd för att slutresultatet skulle bli katastrofalt. Med tanke på alla pusselbitar som ingår i ett filmbygge är varje färdig film ett litet under och jag saknade verkligen rutin.
– En filmregissör måste lova mycket åt många aktörer och det gäller att låtsas att man vet vad man gör.
Rädslan var ändå störst innan Juho Kuosmanen hade hittat sitt ämne. Hans karriär hade fått en raketstart tack vare att han med elevarbetet Taulukaupppiaat vann klassen för studiearbeten i Cannes men den segern spädde också på förväntningarna.
När Kuosmanen av en slump träffade Olli Mäki, känd som en av Finlands främsta proffsboxare, visste han äntligen vad långfilmsdebuten skulle handla om. Den lyckligaste dagen i Olli Mäkis liv berättar om en man som visserligen ska utkämpa en viktig match men som är uppfylld av kärleken till sitt livs kvinna. Vad tyckte Olli Mäki om förslaget att göra en film om honom? – Både Olli, hans hustru Raija och deras son Pekka var med på noterna. Olli har Alzheimer och han var lite förbryllad vid tanken på en film om den här speciella matchen. Men min idé var ju att skildra människan Olli Mäki, inte boxaren Olli Mäki.
Konfliktfyllt om boxning
Juho Kuosmanen hör till dem som älskar boxning och som gärna går på match. Samtidigt medger han att intresset är konfliktfyllt.
– Boxning är en uppslukande gren och som attraktivast när boxarna är skickliga och när matchen blir rå och aggressiv. Då hungrar man efter mer och det känns inte bra.
Under förberedelserna inför filminspelningen tittade Juho Kuosmanen på i stort sett alla boxningsfilmer som finns. Viktigast var Robert Wises film The Set-Up (1949) som var helt annorlunda än alla andra.
– Faktum är att jag såg så många filmer att jag till sist undrade om det över huvud taget var möjligt att göra ytterligare en film om boxning.
Då hittade Juho Kuosmanen Joyce Carol Oates bok Om boxning.
– När jag hade läst Oates fina bok insåg jag dels att det går att gilla boxning trots att grenen är så våldsam, dels att jag skulle kunna göra min film.
Inget självklart val
Juho Kuosmanens väg till filmens värld började som ljudassistent för regissören Auli Mantila. Sporrad av erfarenheterna sökte han till Konstindustriella högskolans (nuvarande Aaltouniversitetets) filmlinje men var då mer intresserad av teater än av film. Hur viktig var utbildningen för dig? – Det skulle kännas fint att säga att jag är självlärd men det vore lögn. Skolan var fruktansvärt viktig för mig.
– Jag var totalt obildad vad gäller film. Att få upptäcka en helt ny värld var en fantastisk upplevelse.
Auli Mantila kom att bli Juho Kuosmanens tutor och en av hans viktigaste inspiratörer. De två har samarbetat professionellt och Kuosmanen utnämner Mantila till den som har sporrat och påverkat honom allra mest.
Auli Mantila var också en av de tre kvinnliga sökande som förbigicks när Aaltouniversitetet i våras utnämnde letten Davis Simanis till professor i filmregi. Utnämningen resulterade i en storm av protester, bland annat eftersom ingen av de utomstående experter som högskolan hade konsulterat hade förordat Simanis. Universitetet tvingades retirera och utsåg Davis Simanis till adjungerad professor i filmregi vilket innebär att han är professor på deltid.
Kaurismäki är fantastisk
Juho Kuosmanen har med sina två pris i Cannes åter placerat Finland på den internationella filmkartan. Tidigare hade vi ”bara” Aki Kaurismäki, nu har vi två filmskapare med ett eget filmspråk.
Jämförelserna med Kaurismäki är oundvikliga men Kuosmanen värjer sig tappert.
– Aki Kaurismäki har gjort filmer så länge jag har levat och jag har bara gjort en långfilm.
– Men om komplimanger och jämförelser kan underlätta mina möjligheter till finansiering för kommande filmer tar jag gärna emot dem. Har du någon förebild bland filmregissörer? – En svår fråga som jag helst inte vill besvara. Men om du osäkrar din revolver och siktar på min tinning säger jag François Truffaut. Hans tankevärld ligger nära min.
Den lyckligaste dagen i Olli Mäkis liv hade urpremiär i Cannes och kommer nu äntligen på bio även i Finland. Själv är Kuosmanen strängt upptagen av nästa projekt – en stumfilm om hembränning.
Filmen är en hommage till Finlands första film som även den handlade om hembränning. Den filmen kom 1907 men är så gott som totalförstörd.
– Vi hedrar 110årsminnet av den med en ny film, säger Kuosmanen med ett brett leende.
En svår fråga som jag helst inte vill besvara. Men om du osäkrar din revolver och siktar på min tinning säger jag François Truffaut. Hans tankevärld ligger nära min.