Pyssla en skräpburk – rädda gatan från fimpar
Kurs Tuggar du tuggummi? Eller röker du? Slänger du då tuggummit eller fimpen på marken? ”Miniroskis” är en bättre lösning – den kan du bära med dig i fickan, handväskan eller ha i bilen.
– Det här är kultur! säger Tuula-Maria Ahonen och visar upp sin gröna korg, full med vackert dekorerade miniroskisar. Där finns bilder på änglar, löv, isbjörnar, hjärtan, orkidéer och andra naturmotiv.
De är naturligtvis gjorda av återvinningsmaterial. En miniroskis är en fantasifullt dekorerad plastburk, som tidigare innehållit testremsor för blodsockermätare som diabetiker använder.
Hon brinner för en renare närmiljö, utan skräp, tuggummin och tobaksfimpar på gator, busshållplatser och i naturen. Det var Tuula-Maria Ahonen som tillsammans med sina två döttrar, då i skolåldern, vid millennieskiftet tog initiativ till Ett skräp om dagen-rörelsen, som går ut på att alla medlemmar plockar upp minst ett skräp varje dag och slänger det i en papperskorg.
– Till en början ägnade vi oss bara åt att städa upp efter andra, men för cirka sex år sedan började vi också ägna oss åt förebyggande sopsortering. Det var då jag kom på idén med miniroskiskar, en personlig liten burk dit man slänger färdigt tuggade tuggummin, godispapper eller tobaksfimpar.
Verkstad på svenska
Numera har skräpburkarna blivit Ahonens hjärtesak. Hon ordnar workshoppar runtom i landet i konsten att tillverka sin egen miniroskis och de har blivit väldigt populära på finskt håll. Under Konstens natt kommer Ahonen att hålla sin första verkstad på svenska i Östra centrum,
i kulturcentret Stoa. Den lämpar sig för pysslare i alla åldrar.
– Det är bra om barn får sin egen miniroskis. Då kan de själva ta ansvar för sitt skräp och behöver inte sätta kladdiga tuggummirester i handen på sin mamma.
Tanken är att miniroskisen hänger med i fickan, ryggsäcken, handväskan eller i bilen och fylls på vid behov. Men den behöver naturligtvis tömmas också, i närmsta soptunna. Om tuggummit har fastnat i burken rekommenderar Ahonen att man ställer den i kylskåpet en stund, så lossnar gummit lätt.
– Miniroskisar är miljövård. En tobaksfimp som slängs i naturen förmultnar långsamt och förorenar jorden. Till exempel många fiskar innehåller numera nikotin, då rökarna anser att sjön är ett tryggt ställe att fimpa i, tobaken slocknar ju. Men fiskarna äter fimpar och får i sig en massa gifter, förklarar Ahonen.
Matchande färger
Men samtidigt som man gör en god gärning för miljön piggar man också upp sin egen vardag. För miniroskisar ska se personliga ut, de får gärna matcha sin ägare.
– Det bästa med de här miniroskisarna är att alla som tillverkar en blir så ivriga. De flesta väljer omedvetet ett motiv som matchar deras klädsel, väska eller frisyr, berättar Ahonen, som själv blir lite för fäst vid sina burkar och har svårt att skiljas från de finaste. Därför är det bra om alla får göra sin egen.
Fina bilder att dekorera miniroskisarna med tar hon ur naturtidningar och Kalle Anka-tidningar, men burkar är det ständigt brist på.
– Säg att diabetiker inte ska slänga bort burkarna för testremsor. Jag behöver hela tiden flera burkar till workshopparna. Man kan föra dem till Forsby sjukhus eller till diabetesföreningens kontor på Malmgatan, hälsar Tuula-Maria Ahonen.