Inkluderande förhållningssätt är en avgörande styrka
Olav S. Melin låter i sin I dag-kolumn ”Mod att bära sitt kors” (HBL 21.8) förstå att Svenska kyrkan ”inte vill räkna med korset som en kristen symbol för kärlek, hopp och nåd”.
Bakgrunden till påståendet är att Svenska kyrkans kommunikationschef Gunnar Sjöberg uttryckt reservationer mot twitterkampanjen #mittkors. Må vara att Sjöberg för att vara kommunikatör inte är den vassaste av pennor, men jag uppfattar ändå hans uttalanden som ett försvar för korset som symbol just för kärlek, hopp och nåd, och därför inte som ett lämpligt tillhygge i en infekterad debatt. Deltagarna i #mittkors har, kanske även de på grund av bristande formuleringskonst, ofta framställt sig själva och kristendomen som exkluderande.
Som jag uppfattar Svenska kyrkans officiella hållning i denna och besläktade frågor gäller det att värna om alla förföljda, förtryckta och exkluderade, oavsett konfession eller frånvaro av sådan. Fader Jacques Hamel föll offer för samma ondska som de som dödades av massmördaren på Utöya och de som varje dag faller offer för luftangrepp, beskjutning, bombdåd och knivdåd runtom i världen. Svenska kyrkan söker samarbete med andra samfund och organisationer för att bekämpa denna ondska. Då kan det ibland, säger ibland, finnas tillfällen som gör det mer lämpligt att bära korset inom sig än runt halsen. Alla vet vilka illdåd som har begåtts under korssymbolen.
Vare sig vi bär korset innanför eller utanpå bröstet kan det vara värt att minnas att den som gav oss symbolen själv aldrig hade träffat en enda kristen, däremot desto fler förföljda, förtryckta och exkluderade medmänniskor. Till Svens- ka kyrkans mest älskade böner hör den som är skriven av Olof Hartman och brukar läsas som avslutning på högmässan, den som slutar med orden ”Uppenbara för oss ditt bords hemlighet – ett enda bröd och en enda mänsklighet”.
Det kyrkomöte som skulle anta bönen föreslog att mänsklighet skulle bytas ut mot kristenhet, men kunde av upphovsmannen fås att förstå att detta skulle ha gjort bönen och den tillbedde så mycket mindre. Liknande tankegångar fanns hos den skådespelerska som i krigets Sarajevo trotsade krypskyttarna och kväll efter kväll begav sig till sitt arbete på teatern med motiveringen att hon inte hade någon nationalitet att försvara, bara mänskligheten.
Jag menar att det går att förstå Svenska kyrkans officiella agerande i #mittkorsfrågan, lika väl som i många andra frågor som på liknande sätt har väckt kritik, utifrån detta inkluderingsperspektiv och inte som en brist på mod
Svenska kyrkan har på senare tid uppvisat många svagheter.
att stå upp för korset. Korset är en ovärderlig symbol, men det krävs vaksamhet kring hur det används. Korset kan stå för kärlek, hopp och nåd, men det kan dessvärre också gömma en dolk. Därmed vill jag absolut inte associera #mittkorskampanjen med några dolda dolkar, bara påminna om att sådant förekommit och förekommer.
I Mellanöstern lever korstågen alltjämt kvar i folkmedvetandet och nutida händelser uppfattas då som en fortsättning på dem. Vi ska inte heller glömma de mördare som med korset som symbol har slagit till mot exempelvis abortkliniker.
Svenska kyrkan har på senare tid uppvisat många svagheter, det blir lätt så i all verksamhet där människor är inblandade, men kyrkans inkluderande förhållningssätt räknar jag och förhoppningsvis många med mig som dess avgörande styrka.
CAMILLA FROSTELL Lund, Sverige
SVAR Som den uppmärksamma läsaren säkert märkte var det inte jag som lät förstå att Svenska kyrkan inte vill räkna med korset som symbol för kärlek, hopp och nåd. Utan jag relaterade till #mittkorsmanifestationen och ett mindre lyckat uttalande av Svenska kyrkans kommunikationschef. Min poäng var att denne kyrkans talesman inte insett betydelsen av korset som en kristen symbol.