Bördor i Japan
Recension Henrika Ringbom tar avstamp i ett gammalt japanskt träsnitt. Resultatet är en finstämd bok om Japan, död och liv.
PROSA ●●Henrika Ringbom Elden leende Förlaget M 2016
Henrika Ringboms Elden leende är en liten bok med hög specifik vikt. Den är en blandning av reseskildring, självbiografi och reflexion vars yttre ramar är en kort resa till Japan som omsluter en mycket större inre resa.
Ringbom tar avstamp i ett motiv från sin förra bok, den fina diktsamlingen Öar i ett hav som strömmar. Där beskrev hon sin starka upplevelse av den klassiske japanske konstnären Hiroshiges berömda svit av träsnitt från vägen mellan Edo och Kyoto. Närmare bestämt var det bärarna som fångade hennes uppmärksamhet, de knotiga, starka männen som ständigt trafikerade vägen, dignande under bördor av olika slag. Här såg hon en sinnebild för sig själv, hon som i många år hade släpat på bördor dels i form av sjuka och döende anhöriga, dels egen, potentiellt livshotande sjukdom.
Den som känner Ringboms författarskap vet att Japan och den japanska kulturen länge har varit närvarande som en med lätt hand antydd dröm och referenspunkt:
”Länge tänkte jag att Japan skulle få förbli just det, mina drömmars land, en fjärran ort som jag kunde projicera min längtan på, en underbar plats fylld av smäckra människor med en tillbakahållen estetik, stark känsla för naturen och ett vänligt och smidigt umgängessätt.”
Resa med förhinder
I början av Elden leende möter vi henne ändå våren 2012 på väg till Japan i alldeles konkret mening. Då har många hinder övervunnits – det senaste tsunamin och kärnkraftskatastrofen i Fukushima 2011 som tvingat henne att ställa in ett reseförsök. När hon sedan väl kommer i väg blir själva resan inte minst en friläggning av alla de yttre och inre skäl som tidigare hindrat henne.
På ett plan är Ringboms vistelse i Tokyo och Kyoto en vanlig turistresa, låt vara att turisten är ovanligt kunnig och inkännande. Hon besöker tempel, trädgårdar och andra sevärdheter, avsmakar den exotiska maten och vandrar en sträcka av den urgamla leden mellan städerna som fortfarande finns kvar. Men inget får riktigt den förväntade, omvälvande betydelsen – resenären verkar själv att stå i vägen för upplevelserna. Vilket inte hindrar henne från att på ett precist, åskådligt och vackert språk beskriva dem. Först mot slutet av resan ändras detta. Delvis med hjälp av en mycket sympatiskt tecknad japansk poetkollega förmår hon småningom på ett mer självförglömmande sätt se sig omkring.
Sjukdomsår
Parallellt med de exotiska iakttagelserna berättar Ringbom sin personliga historia. Hon har under det gångna
Ringbom gestaltar inte bara sorg, hjälplöshet och rädsla utan även en trötthet så stor att hon förlorar både språk och tankeförmåga och i ett skede tror sig vara tvungen att helt avstå från författarskapet.
decenniet följt sina föräldrar, sin moster och en barndomsväninna genom många sjukdomsår fram till döden, och själv genomgått en behandling för bröstcancer. Tragedierna gestaltas lakoniskt men åskådligt, fokus ligger dock på författaren själv i rollen av först den omvårdande, sedan själv utsatt för behandling. Bärarmetaforen fylls av konkretion – som läsare ser man tydligt de psykiska följderna av upplevelserna. Ringbom gestaltar inte bara sorg, hjälplöshet och rädsla utan även en trötthet så stor att hon förlorar både språk och tankeförmåga och i ett skede tror sig vara tvungen att helt avstå från författarskapet.
Bokens uppbyggnad – kortare och längre prosastycken – avspeglar utvecklingen. I början är den hackig, tveksam, svåröverskådlig, för att småningom få ett allt friare flyt. Parallellt med att de inre sammanhangen klarnar öppnar sig omgivningen för blicken och upplevelsen. Om den efterlängtade vandringen längs de betungade bärarnas led blir en antiklimax slutar boken med gripande upplevelser av dels ett nospel, dels det berömda tempelområdet på Ise.
Elden leende vittnar om vilken bra sak livserfarenhet är för en författare. Boken är ett finstämt konstverk, men den är också en möjlighet att leva sig in i omvälvande mänskliga erfarenheter och lära av dem.