Romeo & Julia i samma paket
Efter åratal av förnedring och misskötsel har Alfa Romeo studsat upp igen, redo för en ny rond. Det är modellen Giulia som ska bevisa att det italienska märket är kapabelt att tävla med de stora tyska märkena.
Under en lång tid betraktades italienska Alfa Romeo som något av en drömbil och placerades nästan i samma kategori som Ferrari och Lamborghini. Så var det ännu under den första tiden sedan Fiat tagit över varumärket 1986. När tiderna blev hårdare och prioriteringar blev viktiga var det Alfa som hamnade mest i skuggan. Trots flera försök att göra comeback fick man intrycket av att alla ansvariga glömt själva poängen med Alfa Romeo. Sedan Alfa Romeo 159 lades ner 2011 har det inte hänt någonting konkret.
När Sergio Marchionne för något år sedan tog ledningen i koncernen nämnde han från början sina planer på att aktivera Alfa Romeo. Hans vision låg nära den ursprungliga: En Alfa Romeo är vacker och väcker habegär. Den är bakhjulsdriven och rolig att köra. Den byggs i Italien.
Nu har HBL provkört nya Giulia som presenteras i Finland under helgen. Bilen uppfyller alla krav på en nylanseringsmodell. Framför allt är den vacker ur nästan alla vinklar, trots att sidoprofilen skulle kunna tillhöra någon av de värsta konkurrenterna. Mest tänker man kanske på BMW 3-Serie, vilket är logiskt eftersom kunderna ska luras över framför allt från den gruppen. Den ganska aggressiva fronten får Giulia att sticka ut bland alla de tyska konkurrenterna.
Den första och ganska kantiga Giulia kom 1962, och sedan dess har designen egentligen inte följt någon linje. Det är egentligen bara masken i fronten som hållit ihop de olika generationerna.
Styra med fingertopparna
Körglädjen är ansenlig oavsett om man sitter i fyrklöverversionen på bana eller i instegsdieseln på landsväg. Styrningen är osedvanligt reaktionssnabb och chassit är perfekt kalibrerat. Komfort och instrumentering håller den klass som förutsätts, men den enklaste förarstolen har oförlåtligt kort sittdyna för den som är lite över medellängd. Det enda som i övrigt kan verka störande på motorvägen är det vindbrus som börjar höras i den hastigheten.
Bakhjulsdrift är intressant i en tid när framhjulsdriften håller på att erövra de sista bastionerna i Tyskland. För Alfas del är det bara en återgång till det ursprungliga, förra modellen med kardan var Alfa 75 i början av 1990-talet.
Diesel billigast
Alfa Romeo Giulia säljs i Finland med tre motoralternativ. Aluminiumdieseln på 2,2 liter kommer med 150 eller 180 hästar. Bensinmotorn på 2,0 liter ger 200 hästar och lämpar sig kanske allra bäst för Alfas lynne. Den lär också bli den mest populära i Finland trots att den billigaste versionen är den svagare dieseln.
Fyrhjulsdriften är på väg lite senare, men kombineras alltid med automatlåda. Prestandaversionen Quadrifoglio har för sin del en ny 510 hästars V6-motor som utvecklats av kollegerna på Ferrari.
Som helhet är Giulia en fantastisk bil att köra. Man styr den med ett finger om man vill, motorerna är perfekt anpassade till helheten, och känslan av kontroll över fordonet ska inte heller underskattas.
I kampen mot Audi, BMW och Mercedes handlar det mesta om kvalitetskrav, och Alfa har tidigare inte haft så snyggt protokoll. Motor och växellåda verkar under en dags provkörning hålla måttet, och interiören är snygg med påkostade material. Ändå får man känslan av att helheten kommer att börja skramla och gnissla betydligt snabbare än den som finns i de tyska konkurrenterna. Ett par reglage verkade redan kärva otillåtet mycket på ett par av testbilarna.
Billigaste dieseln kostar 39 670 euro, bensinversionen går upp till 41 490 euro. Quadrifoglio konkurrerar med de kryddigare BMW M3, Mercedes-AMG C 63 och Audi RS4. Den har manuell eller automatisk växellåda och topphastighet på drygt 300 km/h.
Vid jämn körning kopplas hälften av cylindrarna ifrån, vilket sänker förbrukningen rejält. Den upplevelsen kostar från 114 501 euro.