Var är problemet med kritiken av ÅA?

Nyheten i HBL 31.8 under rubriken ”Forskare ifrågasätter Henrikssons dubbla roller” väcker tankar. Att professor Åsa von Schoultz tar upp rollfrågan är säkert bra. Men att hon gör det i samband med att Anna-Maja Henriksson kritiserat ÅA för bristande informationsgång förstår jag inte. Var skulle problemet finnas? Henriksson och vilka andra som helst ska naturligtvis kunna kritisera ÅA:s informationsgång oberoende av roller.

Professor von Schoultz låter förstå att Anna-Maja Henriksson, Carl Haglund och Stefan Wallin valt olika vägar i fråga om ordförandeskapet i respektive fullmäktige. I artikeln säger hon att ”varken Stefan Wallin eller Carl Haglund kombinerade uppdraget som SFP-ledare med att leda fullmäktige på hemmaplan”.

Utan att ta ställning till hur Wallin och Haglund hade valt att kombinera de två uppdragen är det mycket sannolikt att de aldrig ställdes inför det valet. Också i Åbo och Esbo lägger de största grupperingarna beslag på de centrala förtroendeuppdragen. Som till exempel fullmäktigeordförandeskapet.

Att SFP i Åbo med sina 3 av 67 mandat skulle få den posten är mer än osannolikt. Samma gäller SFP i Esbo där siffrorna är 6 av 75. I Henrikssons hemstad Jakobstad är SFP:s grupp den största i fullmäktige: 18 platser av sammanlagt 43.

Tala om att jämföra äpplen och päron. STIG KANKKONEN Esbo