Brodsky i bondstugan

”Där kom han, en rödhårig stadsgrabb i jeans och flotta skor. Först trodde vi att han var amerikansk spion. Men så småningom visste vi bättre”.

Idag odlas minnen av Joseph Brodskys tid som förvisad i Archangelsk-regionen som om han var traktens egen son. Biblioteket i Konosja, ”ett litet samhälle av stadstyp” enligt Wikipedia, bär hans namn och visar en Brodskyinstallation. Och i byn Norinskaja där Brodsky bodde ett tjugotal kilometer längre bort i ödemarken finns världens första Brodsky-museum.

Museet är inhyst i den gammalryska bondstuga där Brodsky hyrde ett rum hos paret Pesterjov, ett rum utan el, utan bekvämligheter. Men med skrivbord, oljelampa, böcker och radio, i all sin enkelhet en stark minnesbild. Utanför några hus och ett platt landskap med tanig låg skog.

Det är avlägset, fattigt och folktomt. När Brodsky levde i Norinskaja 1964-65 var fjorton av byns fyrtiotal hus bebodda. Idag bor där ingen och i Konosja har be-

folkningen minskat drastiskt. För många känns det som om Brodskys berömmelse nu satt dem på kartan. Nyligen fick man besök av en person som planerar en bok om de viktiga platserna i Brodskys liv!

Själv mindes Brodsky tiden i Norinskaja som ”en av de bästa perioderna i mitt liv. Det har funnits andra lika bra, men ingen bättre”. Han trivdes med människorna i byn, han tilldelades relativt lätt arbete och under förvisningens arton månader skrev han över hundrafemtio dikter. Det kom böcker och brev på posten, han fick besök. Det var också under den tiden som han började läsa poesi på engelska, från John Donne till Robert Frost.

Och det var i Norinskaja som Brodsky fick en ny känsla av samhörighet med sitt land. Han har i många sammanhang talat om vad det betydde att stiga upp sex på morgonen, gå ut på fältet i gryningen och inse att just i samma stund går hälften av alla människor i Ryssland till sitt arbete.

”Det var en upplevelse som gjorde mig till något mer än en stadsgrabb”, sa Brodsky senare. Och dessutom: den erfarenheten var han KGB evigt tacksam för.