Karl-Andreas Karlstedt

Född 18.12.1919 Död 4.10.2016

Karl-Andreas Karlstedt var den yngsta i en syskonskara på fyra bröder och tre systrar. Barnaåren i Pargas fylldes av skolgång och tungt arbete på det lilla jordbruket i Skarpdal. Efter avslutad skolgång följde Karl-Andreas sin äldre bror Leo i fotspåren till Pargas Kalks cementfabriksbygge i Villmanstrand där han arbetade i några år.

Karl-Andreas anslöt sig till Skyddskåren våren 1939. I januari 1940 kom han in i armen som rekryt och efter en kort tids utbildning bar det i väg till fronten nära Viborg, till maskingevärskompaniet i IR 19. Efter vapenstilleståndet i mars följde både Reservunderofficersskola och Reservofficersskola samt statione-

ring i Dragsvik i Ekenäs, som plutonchef med uppgift att övervaka gränsbevakningen mot Hangö.

Fortsättningskriget förde KarlAndreas till östfronten igen, som en del av infanteriregemente IR13. Under dessa strider blev han sårad, vilket ledde till en lång konvalescenstid bland annat på sjukhus i Danmark. För sina uppoffringar tilldelades Karl-Andreas Finlands Vita Ros medalj av första klass.

Under tiden i Ekenäs hittade han sin kommande livskamrat May-Lis som han gifte sig med i november 1942. Tillsammans med May-Lis fick de två döttrar och efter dem finns det i dag fyra barnbarn och sju barnbarnsbarn.

Efter kriget bosatte sig Karl-Andreas med familjen i Ekenäs där han kom att verka hela sitt arbetsförda liv hos arbetsgivare som tidningen Västra Nyland, Västra Nylands

Transport Ab samt Visko Ab (i Hangö). Hösten 1962 började han jobba på det nystartade Ab Sjukhustvätt i Ekenäs, varifrån han pensionerades som vd år 1983.

Pensionärsåren kom Karl-Andreas till största del att tillbringa på Fiskartorpet i Nagu. May-Lis hade gått bort redan 1980 bruten av en svår sjukdom och Karl-Andreas hade hittat en ny livskamrat i UllaBrita Ståhle från Nagu. Detta förde Karl-Andreas närmare mina föräldrar, något bägge parterna uppskattade. Karl-Andreas var för min pappa mera av en bror än en farbror. De hade många goda minnen och stunder de delade under sina pensionärsdagar. Eller som Karl-Andreas själv skrev: ”Vi kan se tillbaka på en lång och lycklig pensionärstid i vår lustgård Fiskartorpet”.

Karl-Andreas var en mycket social och utåtriktat person. Detta kan ses via en omfattande kamratkrets samt i alla de ansvarsfulla uppdrag han under åren åtog sig. Han var medlem i organisationer som Ekenäs Krigsinvalider, Ekenäs Handelsoch Industrimannaförening, Ekenäs Reservofficersförening, Nagu Krigsveteraner, Nagu Kyrkokör, Nagu hembygdsförening, pensionärsföreningen Festingarna samt Lions och föreningen Pohjola-Norden.

Förutom allt detta var han en person som brydde sig om andra, inte enbart om sina nära och kära. Detta kommer fram speciellt i det engagemang han visade för Röda Korsets verksamhet.

En alltigenom fosterländsk, omtänksam och hjälpsam person, en förebild, har gått ur tiden.